Hundra år och en framtid – på mindre än tre dygn

Redan ute på Smala Gränd möttes många, även tidigare missionärer och de utländska gästerna. Där inne började sången ljuda stark – det var dags att skynda in: ”Brist ut, min själ, i lovsångsljud på denna glädjens dag, till tack för all den nåd som Gud så gränslöst rikt dig gav …” ELMs missionsföreståndare Erik J Andersson skriver om den första kvällen:

Torsdag den 2 juni
– Visst låg det förväntan i luften när ELMs 100-årsjubileum skulle inledas. Roseniuskyrkan var på utsidan smyckad med björkar och jubileumsskyltar, och inne i salen vajade flaggor från orgelläktaren. Ännu vackrare blev bilden när kyrkan fylldes människor från när och fjärran. Några hade rest från andra kontinenter för att vara med – andra hade gått två trappor ner.
Per Henriksson, ordförande i Roseniuskyrkan och tidigare ordförande i ELM, hälsade välkommen med ord från 2 Mos. 3: ”Gud är densamme. Den Gud som mötte Moses i en brinnande buske möter oss i dag, och han är den Gud som är med oss.” Markus Hector öppningspredikade sedan om ”Guds ord, Guds makt och Guds härlighet”. Hundraårsfirandet började på bästa sätt – med fördjupning i Skriften.
Vi fick också del av ett par hälsningar. Rev. Yosef Araia, president kyrkan i Eritrea (ELCE) uttryckte en stor ära och glädje över att få delta. ”Uppdraget att gå ut med evangeliet tar aldrig slut – och det innebär egentligen en relation med Jesus Kristus. Tveka inte utan fortsätt!” Gen.sekr. Temesgen Berhane fortsatte: ”Kyrkan är öppen och villig att ha en större relation framöver.”
En hälsning från EFS framförde Guds välsignelse över ELM och uttryckte glädje över de samtal som pågår mellan ELM och EFS.
Den första jubileumsdagen avslutades med fika, ett ord som ställer till visst problem för dem som ska översätta till främmande språk. Men utländska gäster lär sig snabbt att svenskar älskar att fika. (Erik J Andersson)

Fredag den 3 juni
Höj jubel till Herren, alla länder! Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med fröjderop! Psalm 100 inledde fredagsmorgonen och därefter predikade Sam-Arne Nilsson utifrån Luk. 14:15 om Guds stora nåd: ”Allt är färdigt! Kom till bröllopet! – detta har varit ELMs kallelse och uppdrag från början.”

ELMs årsmöte
Enligt traditionen var det därefter ELMs ordförandes uppgift att inleda själva årsmötet i vilket 124 föreningsombud och fem enskilda medlemmar deltog. Anders Månsson, ELM Syds tidigare ordförande, fick efteråt några frågor om sina intryck från årsmötet.
– Några särskilt intressanta frågor eller beslut …?
– Årsmötet biföll en motion som innebar en stärkt roll för lärorådet. Lärorådet öppnar tydligt för kvinnlig representation i styrelsen under beaktande av den klassiska ämbetssynen. Under samtalet klargjordes rätt bra avvägningen mellan den demokratiska process som behövs vid ledarskap i kristna gemenskaper och förhållandet till Guds Ords auktoritet, som förstås inte kan underställas en demokratisk process.
Vi hörde om hur administrationen till stora delar flyttats till Strandhem, hur delegationsordningen underlättat för styrelsen att arbeta via nämnder i olika delar av verksamheten.
Sångboken ”Den nya sången” väckte glädje. Och vi fick se hur budgeten och inte minst vår nye missionsföreståndare Erik J Andersson flyttar fram positionerna för ELMs arbete med evangelisation och nystart av ELM-gemenskaper i Sverige.
– Hur upplevde du stämningen?
– När det gäller de formella (så måste det ju vara) årsmötesförhandlingarna var de inte så dynamiska och framtidsinriktade som de följande dagarna. Dagarna efter årsmötet var något av det bästa jag varit med om i ELM-sammanhang. Jag uppfattade ändå själva årsmötet som något mer förberett av styrelsen än jag varit van vid de närmast föregående åren. Lite mer kraft och lite mer riktning genom styrelseleda-möters yttranden. Mötet innehöll, som vanligt de senare åren, tecken på den spänning som finns i rörelsen mellan å ena sidan den minoritetsgrupp som ser lekmannapredikanternas ledarskap som en hundraårig (nödvändig och god men ändå) parentes i väntan på att riktiga präster och herdar skall ta vid, och å andra sidan de som ser möjligheterna i en predikantrörelse med frihet att ordna de kyrkliga tjänsterna lite olika beroende på lokala förhållanden och personliga val.
– Hur ser du på ekonomin i ELM?
– Ja, ”Den är nu god”, sa auktoriserade revisorn Svensson när han inledde revisorernas kommentar till årsbokslutet. Så är det; ELM har en god kassa och det ger handlingsutrymme och anledning till frimodighet. Men det var endast halva sanningen för gåvor och kollekter har minskat de senaste åren. Framför allt bärs ekonomin upp av frikostiga testamenten och i någon mån av såld egendom. Rakt på sak: vi behöver bli fler ELMare som kan bära de ekonomiska behoven. Ett regelbundet givande skulle kunna ge styrelsen än mer frimodighet att fullfölja t.ex. satsningar i Peru, nysatsningar i Indien och ’nybyggarverksamhet’ i Sverige.
– Vad gladde dig mest?
– Att vi i ELM nu mer tydligt påminns om att arbeta med satsningar i Sverige. Jag hoppas att MIS (Mission i Sverige) – som är ELMs organ särskilt för detta – blir buret i bön och verkligen tar denna uppgift på stort allvar. En ny nöd växer för Sverige. (Anders Månsson)

Festkväll på Piperska muren
”Ja, må du leva! Ja, må du leva, ja, må du leva …”
– Vi var omkring 250 förväntansfulla personer i alla åldrar, från nord till syd, som samlades till fest,
berättar Conny Fjällström från Tavelsjö. Hurraropen ekade och fyllde den pampiga salen på Piperska Muren. En vital hundraåring skulle firas, framsprungen på tidigt 1900-tal med rötter från den rosenianska väckelsen. Viktiga ledord från den epoken: Guds ord kan vi lita på – rättfärdig utan egna gärningar – nåden allena.
Plötsligt vänds allas blickar framåt. Sitter han inte där själv, livs levande framför oss, pastor Rosenius? Nersjunken bakom sin pulpet, det grå burriga håret och den svarta rocken. En ung man visas in av hustrun Agata. Samtal inleds där mannen bekymrad framför sina fromma anklagelser mot sina medkristna. Genom själasörjaren Rosenius väcks nya tankar. Mannen blir djupt bedrövad över sig själv men får under samtalet blicken på nåden.
Vad binder nutidsmänniskan och kan föra henne bort? Vi fick efter pausen, på ett annorlunda sätt ta del av tänkvärda reflektioner av Martin Nurmi: ”Jäkt, stress, mediebrus, verklighetsflykt … RUM … rum för Jesus?”
Redan vid entrén till festen fick vi slumpvis bordsplacering i olika länder. Det bidrog till många nya bekantskaper bland trossyskonen.
Vi fick även hälsningar från ELM i Danmark genom Paul Otto Kjøller samt från kyrkan i Peru
genom pastor José Cordova och Isabel Uriarte. Kvällen avslutades med predikan av Jonny Bjuremo.
Vi känner värme och tacksamhet över vad vi fått genom 100-åringen. Kvällens fina fest kan ändå aldrig jämföras med vad som väntar: ”Det blir något i himlen för barnen att få …” (Conny Fjällström)

Lördag den 4 juni
På lördagen samlades vi i Templet, Frälsningsarmén på Östermalm. Salen var stor och de röda stolarna var sköna … Det blev snabbt fullt i salen och Markus Hector tog oss igenom dagens program på ett föredömligt sätt.
”Lördagen – vilken dag! Fantastiska föredrag! Guds nåd och trofasthet! Trevliga presenter! Onödigt långt program. Lite väl mastigt! Kunde inte ta in allt.”
Detta är några kommentarer från jubileumsdagen den 4 juni som Gunnel Gustavsson från Vittjö fick – och hon fortsätter att skildra dagen:

Historisk tillbakablick
Först på programmet stod en tillbakablick, eller som föredragshållaren Rune Imberg sa: ”ELM-BVs historia på tre kvart.” Det jag fastnade för var att Carl Olof Rosenius var avlönad från New York som stadsmissionär i Stockholm. Han arbetade i tjugo år och under de första tio åren var det inte tillåtet att i Sverige hålla på med denna sortens verksamhet. Man fick inte samlas till andliga möten någon annanstans än i kyrkorna. Tänk, om inte Rosenius och hans efterföljare hade varit så ivriga att göra Jesus känd, då hade vi kanske inte suttit här denna dag. Nu gav de inte upp och så har slagordet varit under ELM-BVs 100 år: ”Ge inte upp!” ”Låt oss nå gallafolket (i Etiopien) med evangelium.”
”I Jesu spår är tryggt att vandra”, en sång skriven av Axel B. Svensson – och det var det som han och Anton Jönsson litade på när de for till Afrika för att gå vidare med evangeliet. Från Eritrea till Etiopien, vidare till Kenya, sen till Peru och så vidare till Indien. I den ’kedjan’ har arbetet letts vidare framåt på ett många gånger märkligt sätt.
Rune Imberg tog med en del intressanta detaljer om de första missionärernas strapatsrika resor till missionsfältet: Om hur ett brev från sonen fick uppmuntra Axel B. Svensson till att dra vidare mot Kisii i Kenya. Om öppenhet mot Guds ledning.
– Hur är vår öppenhet mot Guds ledning i dag? Vad vill Gud göra med oss i framtiden?
Redan före mötet träffade jag pastor Reijo Arkilla och hans fru Maryatta i entrén. De kom för att delta i jubileumshögtiden och de gav under dagen en hälsning från Finska Evangeliföreningen genom Reijo. Han berättade om hur LEAF1 och ELM-BV har jobbat tillsammans i Kenya. ”Det är tron på Kristus som förenar oss.”

ELMs mission i utlandet
Utlandsmissionen var rubriken för nästa timme.
I egenskap av NUMs2 vice ordförande inledde Stefan Ekström och påminde om Jes. 40:29: ”Han ger den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. Herren har varit nära och han blir inte trött.” NUM driver ELM-BVs utlandsmission och Stefan påminde om att det fortfarande finns onådda folk både nära oss och långt borta. Vidare framfördes en hälsning från Christer Johansson, ordinarie ordförande i NUM, som av hälsoskäl inte kunde vara med.
Missionssekreteraren Peter Storgaard gav en
aktuell lägesrapport från Kenya om de fredsseminarier som ordnas i de områden som drabbades av stamkrig i december 2007. Gatubarnsprojektet Bethesda Ngata fortsätter sin verksamhet, och troligen kommer den verksamhet som varit i Gilgil att förläggas på Bethesda Ngata då man inte längre har lokaler i Gilgil.
I Peru är det stort behov av ytterligare en missionärsfamilj för att vara med i församlingsbyggandet och som stöd till kyrkan att gå vidare till nya områden.
Jens Aage Nielsen, ELMs missionssekreterare med ansvar för Etiopien, och representanterna från EELC hälsade att de själva ju var en frukt av missionsarbetet och att de i framtiden önskar samarbeta om missionen. Qes Dawit Tufa och qes Endale Awgichew överlämnade ett vackert kors och en flagga.

Identiteten och framtiden
Efter lunch höll ELMs missionsföreståndare Erik J Andersson ett inspirerande föredrag om ”Identitet och framtidsvisioner” (se artikel s. 12).
Så följde tre ”unga röster om framtiden”. Daniel Ringdahl manade särskilt till arbete för andlig enhet, fördjupad bibelglädje, engagemang för och med de unga och en vilja att offra för att andra ska få ta emot evangeliet om Jesus.
Kristina Lunnergård önskade ”mer undervisning om hur Jesu kärlek driver oss ut, om att vara kristen i vardagen, om att möta människor med evan-geliet och om att leva ett helt kristet liv”. Gabriel Skilling uttryckte en stor tacksamhet över ELM och att han här fått möta sin Frälsare ”det största man kan få vara med om” och en önskan om att även hans barn ska få göra det i ELM.

Hälsningar från när och fjärran
Göran Stenlund, verksamhetsledare i Svenska Lutherska Evangeliföreningen, (SLEF), påminde om det utbyte och samarbete som varit mellan predikanter och körer – och ute på missionsfältet. Ända sen 1960 har föreningarna arbetat sida vid sida i ELCK för att föra evangeliet vidare till Kenyas folk. Göran överlämnade symboliska gåvor assisterad av Helena Sandberg. Väska till sammanträdespapper, bokmärke för att hitta ärendena enklare. Tekopp och servetter till fikapausen. Stor börs för intern kollekt i styrelsen när ekonomin krisar …
Tiden därefter medgav endast några få hälsningar: biskop Göran Bejer hälsade från Missionsprovinsen, Inge Nilsson från Östra Smålands Missionsförening och qes Mekonnen Geremew hälsade från prästseminariet i Asella.

ELMs framtida roll
Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen (SEA), hade fått uppdraget att ge lite tankar och råd om ELM-BVs framtida roll i missionsuppdraget. Han framhöll vikten av att hålla sig till Guds ofelbara ord och att pröva mot Guds Ord vad som är kultur och tradition. Han utmanade oss till att bli en väckelserörelse i städerna – att i kärlek ge det vidare det som vi har fått av Gud.
”Mitt hjärta flödar över av tack.” Med de orden inledde Arne Engström sin avslutning i Templet. På grund av Herrens nåd och trofasthet får vi vara en liten gren i den världsvida kyrkan. Inte därför att ni var större än alla andra folk var det som Herren fäste sig vid er och utvalde er … utan därför att Herren älskade er (5 Mos. 7:7). (Gunnel Gustavsson)

Jubileumshögmässa i S:ta Clara kyrka
Jan Henriksson från Vikbolandet berättar:
– För andra kvällen i rad fick alla jubileumsfirare förmånen att samlas till festmåltid! Människor ur alla generationer fyllde kyrkbänkarna i S:ta Clara kyrka för att tillsammans med ”alla heliga i alla tider” ta emot syndernas förlåtelse, tacka och lovsjunga Gud, lyssna till Bibelns undervisning, bekänna sin tro och ta emot Kristi kropp och blod. Det var med andra ord dags för jubileumshögmässa.
Högmässans predikan, med rubriken ”En Gud som går med oss”, hölls av Egil Sjaastad från Norsk Luthersk Misjonssamband. Med utgångspunkt i berättelsen i 2 Mos. 3 – om hur Gud kallade Mose – talade han bland annat om att Gud presenterar sig som den som är. Han är presens i varje ögonblick igenom historien, han är densamme i går och i dag och i evighet. Och det är den Guden som vill gå med oss!
Högmässan förgylldes ytterligare av Anders Anderssons orgelspel – under psalmerna förstärkt av två trumpeter – samt skönsång av Karna Arvidsson, Ingrid Ipsen och Helena Larsson. Officiant var Lars-Åke Nilsson och till sin hjälp vid utdelandet hade han fem präster, varav tre var från de lutherska kyrkorna i Etiopen, Eritrea och Peru.
När det blev dags för måltiden fylldes jag av en djup förundran över hur god, omsorgsfull och ”allomfattande” Gud är. Under större delen av dagen hade jag fått använda mina öron och ögon i väldigt stor utsträckning för att ta emot mycket gott från Honom. Och som ELMare är jag rätt van vid att ta emot Ordet i ganska stora doser, just genom att höra det eller läsa det. Men Gud har ordnat det så förunderligt att jag även kan få använda munnen för att ta emot honom. Även smak- och luktsinnet, ja, egentligen alla människans fem sinnen är berörda vid mottagandet av Kristi kropp och blod. Gud är en Gud för alla mina sinnen, för hela mig, för hela mitt liv! (Jan Henriksson)

Söndag den 5 juni
Vid söndagens avslutningsgudstjänst i Roseniuskyrkan predikade biskop Walter Obare och framförde en hälsning från den evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya: ”Den 31 maj 1911 sjösattes världens dittills största passagerarfartyg. Hon omgavs av rikedom och sades vara osänkbar. Titanic var hennes namn. Några dagar senare sjösattes ett lite föraktat missionssällskap. Medan Titanic gick under på sin jungfrufärd så verkar Herren fortfarande genom ELM-BV.” Innan sällskapets ordförande avslutade jubileumskonferensen välsignades Martin Helgesson till uppdraget som predikant.
Den som inte var på plats i Stockholm kunde följa högtiden och föredragen via Internet eller i kortform genom Erik J:s blogg – och några ord därifrån får avsluta: ”En kvinna slår sig ner intill Isabel från Peru och berättar att hon hörde hennes namn för fem år sedan och sedan dess bär henne i bön. Jag undrar om det inte var första gången jag såg Isabel sakna ord. Och senare sa Isabel: ’Erik, det är ett under att vara här.’
Det är sant. Det är ett under att få vara en del av Guds familj!”

Sammanställt av Eva Andersson