Det är en skatt att äga inte bara en tro på Kristus utan också ett fullt förtroende för hans Ord. Det är mycket värdefullt att få lyssna till förkunnare som har en självklar tillit till Skriften, dess gudomliga ursprung och tillförlitlighet. Ett bemötande av invändningar som förekommer i omvärlden hör i och för sig hemma i god undervisning – kanske i större utsträckning än vad som ofta är fallet. Men så skönt det är att i ett kristet möte inte behöva höra talare som sätter sig över Guds ord eller ska tala om vad som är Guds ord och vad som inte skulle vara det. Det är en stor förmån och nåd!
Bibelns särställning grundar sig inte på konvention eller önsketänkande. Det är inte vår eller kyrkans idé att Gamla och Nya testamentet är annorlunda än all annan skrift. Nej, Bibeln bär sina egna anspråk. Det är Skriftens egen utgångspunkt i mötet med oss att Gud själv talar. Att möta Ordet med den förutsättningen ligger inte för den moderna människan. Hon har sina egna utgångspunkter och auktoriteter som tämligen oreflekterat placeras över Guds Ord. Det är ett stort misstag.
Bibeln är inte självklart lättillgänglig eller lättbegriplig. Vi kan ha stor hjälp av andra böcker och lärare för att förstå Ordet. Det är viktigt att göra det (Matt. 13:23). Men vi ska inte låta andras ord stå över Bibelns. Det gäller vetenskapliga verk, teologisk litteratur, predikanters utsagor, styrelsers principuttalanden och till och med bekännelseskrifter. De är som mänskliga ord principiellt sett underordnade Guds Ord och ska så förbli. Det är för övrigt bekännelseskrifternas egen inställning (Sola Scriptura, Skriften allena).
Att nå fram till sådana insikter kan dock ta tid och vi behöver ha tålamod med varandra. Det betyder att vi inte ska banka in sådana sanningar i åhörare eller läsare. I stället bör frågor om Bibelns anspråk, auktoritet och unika ställning som ställs med ärligt uppsåt uppmuntras och besvaras med värme och uppriktighet. (Det gäller särskilt i en tid som menar sig ha helt andra svar på de frågorna.) Den som inte får svar på grundläggande och bra spörsmål kan inte förväntas bli övertygad. Inte heller kan den som inte har ställt frågan rimligen förväntas förstå svaret lika väl som den som gjort det.
Det har gjorts gällande att ”positiv förkunnelse av evangelium är den bästa formen av apologetik”.1 Det är sant. Men det omvända är också riktigt: god apologetik utgör en positiv förkunnelse av vad evan-geliet är. Därför är det fel att spela ut apologetik mot förkunnelse. Förkunnelsen bör vara apologetisk och apologetiken bör utgöra den bästa och verkligt offensiva förkunnelsen. Det är inte Gud som har problem. Det är människan.
Det är inte tillräckligt att låta vissa delar av Guds Ord vara tillförlitliga – eller vara det endast i fråga om frälsningshistoria. Bibelns huvudtema är visserligen frälsningshistoriskt, men den har mycket viktigt att säga också om arbete, pengar, vetenskap, äktenskap, sexualitet, barn, kultur, etc. Och vad den säger står rakt igenom över människomeningar – oavsett ämne. Vi står inte över Guds Ord utan under dess auktoritet.
Vilken glädje det är att få vara med i ett sammanhang där detta varit och alltjämt är den givna utgångspunkten!
Peter Henrysson, advokat, Lund