En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som
ett vittne för att vittna om ljuset …
– Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. (Matt. 3:7–9)
Så sade Johannes Döparen till folkskarorna som hade kommit ut till honom i öknen. Det var där han hade vistats medan han väntade. Men nu var hans väntan slut. Nu hade Guds ord kommit till honom. Nu visste han vad han skulle göra. Han skulle uppmana människorna att omvända sig till Gud. Och de som omvände sig och bekände sina synder, dem skulle han döpa i Jordans vatten. Det var ju så folket hade gått in i landet, genom Jordan. Nu skulle detta ske på nytt. För nu var Messias nära. (Matt. 3, Luk. 3)
Den dagen då Johannes såg Jesus komma kände han genast igen honom som den Utlovade. Därför ville han hindra honom från att bli döpt i Jordan. Men Jesus sade att det måste ske. Sedan pekade han ut Jesus för sina lärjungar. Då vände folkströmmen. Förut hade folket kommit i stora skaror till honom – nu gick de till Jesus.
Vi kan ana hur detta kändes för Johannes. Men Guds Ande visade honom att nu skedde det som han själv hade talat om. Det tog han till sig. När andra klagade över att folket lämnade honom och gick till Jesus sade han: Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom … Han måste bli större och jag mindre (Joh. 3:25–30).
”Han måste bli större och jag mindre.” Det gäller även oss. Det är till detta Guds Ande vill hjälpa oss. Så länge vi går egna vägar är vi ganska nöjda med oss själva. Ja, vi kanske berömmer oss själva. Men när Gud kallar på oss och vi vänder om blir det annorlunda. Då ser vi våra fel, och vi försöker lägga bort dem. Det blir en kamp. Men efterhand inser vi att vi inte kan göra oss själva rena. Om vi ändå inte ger upp, om vi fortsätter att be och lyssna på Guds Ord blir vi räddade. Guds Ande hjälper oss att tro på Jesus. Hos honom får vi förlåtelse och nytt liv. Nu blir Jesus stor för oss! Och detta fortsätter. Vi tror allt mer på honom, och allt mindre på oss själva. Jesus blir större, och vi blir mindre.
För Johannes blev det nya prövningar. Herodes satte honom i fängelse. Och efter en tid började han känna oro. Han hade ju förutsagt att Messias skulle hålla dom. Men av detta märktes inget. Han började tvivla. Men han visste vad han skulle göra. Han skulle ta kontakt med Jesus. Han skickade två av sina lärjungar till honom. De skulle ställa den fråga han bar på: ”Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?”
När lärjungarna kom till Jesus fann de honom upptagen. En mängd människor hade sökt sig till honom. Och Jesus botade dem allesammans. Han botade dem från sjukdomar, plågor och onda andar. När han fick höra Johannes fråga sade han till lärjungarna: Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört. Blinda ser, lama går, spetälska bli rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte kommer på fall för min skull (Luk. 7:18–23).
Här ser vi vad vi ska göra när vi kommer i tvivel. Vi ska inte gå och bära på det själva. Vi ska göra som Johannes, vi ska vända oss till Jesus. Det är så vi får hjälp. När Johannes fick höra vad Jesus hade sagt kände han igen det från Jesajas bok. Så hade profeten sagt om Messias (Jes. 35:5, 61:1). Nu såg han läget. Messias skulle hålla dom. Men först skulle han – som Jesaja hade sagt – bota och hela och rädda och förkunna det glada budskapet, just det som Jesus höll på med. Han var verkligen den som skulle komma. Om vi går till Jesus med våra tvivel får vi också hjälp. Vi får bekräftat att det håller att tro på Jesus!
Gustav Börjesson, prost, Sätila