Vila i ditt dop

I dopet säger Gud: Du är min! Människans svar på detta är att i tro säga sitt ja och leva i gemenskap med Gud. Och dopet behöver aldrig göras om.

Dopet är helt grundläggande för ett liv som kristen. Att vara kristen är att vara döpt!
Kyrkans tradition att döpa människor går ända tillbaka till Jesus själv. Det är han som har instiftat dopet som vägen in i gemenskapen med sig.1 Dopet är alltså början på vandringen med Gud!

Johannesdopet
Precis innan Jesus börjar gå ut och predika och göra under erbjuder hans släkting Johannes döparen alla människor att bli döpta. Han förberedde folket på att Messias skulle komma. Många döptes av Johannes i floden Jordan. Men det dopet var ett omvändelsedop som fungerade ungefär som en offentlig syndabekännelse. De som döptes ville visa sig själv och andra att nu ville man börja om med Gud och man skulle leva på ett nytt sätt.2
Detta ”Johannesdop” är inte samma sak som det dop Jesus instiftar.

Gud handlar på riktigt
Det är Gud som gör något i dopet! Dopet som Jesus instiftar är en Guds handling. Därför har kyrkan alltid kallat dopet för ett sakrament, som säger att det är en helig handling. I det ögonblick någon blir döpt kommer försoningen, uppståndelsen, och Anden in i människan – som en gåva! I denna heliga stund förenas människan med Jesus och hon tas upp i Guds folk, alltså Kyrkan.
En mycket bra bild för detta är den vita dopdräkten som symboliserar den renhet och rättfärdighet som bara Jesus har men som den som döps får som gåva in i sitt liv. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.3 Därför behöver den som är döpt aldrig tvivla på att hon hör ihop med Gud – Gud har ju en gång tagit första steget och döpt oss in i sin gemenskap. Och det gäller hela livet och behöver aldrig göras om. En gång räcker. Vi kan inte bättra på det som Gud en gång har gjort helt och fullt. (En fin sammanfattning på dopets gåva hittar du i 2 Kor. 13:13.)

Öppna presenten!
Men nu ska vi komma till något viktigt. Dopet hör alltid ihop med tron! Om dopet är en present från Gud så måste jag ju öppna min present om jag ska få del av den. På samma sätt måste jag i tro ta emot Jesus för att mitt dop ska bli till nytta. Dop utan tro leder inte till frälsning.4
Vilket kommer först?
Måste jag då inte tro först och bli döpt sen? Nej, det är inte så kyrkan har förstått det genom århundradena – och i Nya testamentet kan man läsa både om vuxna som döps när de kommit till tro och om hela familjer som döps när föräldrarna kommit till tro. Det har senare i kyrkans historia inte varit så viktigt med åldern på den som döps. Inte heller vem som har döpt eller hur mycket vatten man har haft.
Dopet kan ske på många olika sätt: ett tradi-
tionellt dop i en gammal dopfunt i en svensk kyrka, i havet, i ett fängelse i Kina där fångarna har sparat sin vattenranson och hällt över den som döps, i en kuvös där barnmorskan har fuktat sina fingrar och stryker bebisens panna. Det viktiga har varit att det ska ske i rent vatten och i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Då är det ett kristet dop som håller!

Det Gud gjort kan inte göras om
Men om jag är döpt som barn och senare blir en medveten kristen kanske jag vill döpa mig igen för att verkligen visa att jag tror på Jesus? Det är lätt att förstå den frågan, jag brottades själv med den som tonåring. Men jag kan inte göra om det som Gud en gång har gjort. Dopet gäller hela livet. Där-emot kan jag ju be min präst att få göra en dopförnyelse där jag inför församlingen får bekänna min tro.
Nu kan det ju vara så att du som läser detta har döpt om dig men sen funderar på om det var rätt. För det första faller ansvaret på oss ledare, präster och pastorer som förvaltar dopet. Det är vi som ska hjälpa till och förklara vad dopet innebär.
För det andra så tror jag att Gud förstår dig fullständigt. Vi lever i ett land där majoriteten (än så länge) är döpta men där de flesta inte verkar bry sig så mycket om det. Där finns du och jag som tillhör en växande, men fortfarande lite grupp människor som går emot strömmen och bekänner Jesus. Behovet av att markera för sig själv och andra vem man tror på kan då vara väldigt viktigt. Men omdopet är inte rätt väg för det – det finns andra vägar. Konfirmationen är en.

Det viktigaste är att vi tar emot Guds kärlek i Jesus Kristus och lever i honom. Att vi litar på att dopet gäller, vare sig vi var 3 månader eller 87 år när vi döptes.

Martin Jonsson, präst, Varberg

1. Matt. 28:18–20
2. Joh. 1:26–31
3. Gal. 3:27
4.  Mark. 16:16

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan