I tron dog alla dessa utan att ha fått det
som var utlovat. Ur Hebr. 11:13–16
Dessa ord i Hebréerbrevet pekar på en omständighet som gäller Guds folk i alla tider – att tro utan att här i livet se vad Gud har lovat. I sammanhanget utgör Abraham ett tydligt exempel. Han fick en kallelse av Gud att lämna sitt land och bege sig till det land som Gud skulle ge honom och hans efterkommande för evigt. Och Abraham stod upp och gick, men ”utan att veta vart han skulle komma” (v. 8).
För omgivningen kan det tyckas som om kristna lever i en verklighetsflykt. Skulle man inte leva livet här och nu, innan allt tar slut i döden? Ja, så kan t.o.m. en kristen själv frestas att tänka, när alla ens planer går i stöpet, när hopplöshet och förtvivlan blir påtaglig, när bönhörelse tycks utebli och när det jordiska tas ifrån en. Men det står om Abraham att när ”allt hopp var ute, trodde och hoppades han” (Rom. 4:18). På vad då? Jo, att Gud skulle infria sina löften.
Ett löfte fick Abraham påtagligt se uppfyllt i livet. Han fick se den utlovade sonen. Men när Gud befallde Abraham att offra Isak, då var han beredd att göra det ”fastän han hade fått löftena” (v. 17).
När saker tas ifrån oss, t.ex. när en anhörig rycks bort eller man förlorar sin hälsa, då är det en prövning att i tro hålla fast vid att Gud, trots allt, ska ge vad han lovat. Även om vi inte ser och förstår varför sådant händer, så gör Gud inget misstag när han låter det ske. Gud har något bättre i beredskap för oss. Därför kan han, genom jordiska förluster, skapa en längtan hos de sina ”till ett bättre land, det himmelska” (v. 16). Den härlighet som Gud har lovat är en verklighet i himlen, inte på jorden. Därför står det om trons hjältar att ”de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden” (v. 13). Även om Gud också har löften om välsignelse för livet på jorden så är den välsignelsen inte evig. Det avgörande för Guds folk i alla tider, liksom för Abraham, är att ha fått se den utlovade Sonen. I Jesus Kristus har Gud välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse (Ef. 1:3).
Den härlighet Gud har lovat är förverkligad i och genom Jesus. I honom har alla Guds löften fått sitt ja och amen (2 Kor. 1:20). Jesus har dött för våra synder, för att göra vår död om intet. I hans uppståndelse är vår fullkomliga rättfärdighet, helighet och härlighet uppenbarad.
Frågan är: Har du fått syn på detta? I tro på
Jesus kan du dö salig, utan att ha fått se Guds härlighet förverkligad i ditt eget liv, i visshet om att du i
honom äger syndernas förlåtelse och evigt liv. Guds löften är i allt knutna till vad du är i Jesus, inte i dig själv. Och även om allt tas ifrån dig i döden, så är Gud ändå trofast och står vid vad han lovat, för Jesu skull, och ska en gång i uppståndelsen från de döda låta dig få se Jesus ansikte mot ansikte och där göra dig helt lik honom i härlighet.
Bön: Min Herre och Gud, bevara mig i tro på dina löften. Låt mig snart få se dig i din härlighet och där för evigt vara lik dig. Amen.
David Appell, Umeå
Predikant i ELM och kyrkoherde i Lutherska Kapellet