Att släppa kontrollen över livet till Gud – det är nyckeln till att upptäcka vem han verkligen är. Det gäller både för den som precis väckts i nyfikenhet på Gud, och för den som levt länge tillsammans med honom.
En solig söndag i maj stämmer jag träff med Rose-Marie Svensson. Vi slår oss ner i en välbekant soffa i Alpharummet i Kapellet i Kristianstad, där vi suttit så många gånger förr och samtalat om livets viktigaste frågor. Idag har jag bett Rose-Marie att berätta om sin väg till tro.
Berätta lite kort om vem du är.
– Ja, jag är en 44 årig gift kvinna med två barn som är 19 och 21 år gamla. Vi bor i Barum, några mil utanför
Kristianstad, inte så långt ifrån där jag själv växte upp.
Är du uppvuxen i ett kristet hem?
– Nej, men jag gick faktiskt i söndagskola som anordnades i hemmet hos några familjer som var engagerade inom ELM-BV. Det var grannfrun som bjöd in mig. Jag gick även med i Svenska kyrkans miniorer. På den tiden var det ganska vanligt att man gick dit även om man inte var kristen eller hade någon kristen anknytning. Jag kände redan då att jag trivdes i den miljön.
Är det något särskilt som du minns ifrån den tiden?
– Ja, det var en sång som jag fäste mig vid och som jag har sjungit mycket för mig själv och för barnen innan de skulle somna på kvällarna. Det var sången ”Som när ett barn kommer hem om kvällen och möts av en vänlig famn.” Den sångtexten har fått betyda mycket för mig.
Vad hände sedan?
– Jag konfirmerades i Svenska kyrkan. Detta var en turbulent tid i mitt liv och därför kommer jag inte ihåg att det gjorde så djupt intryck hos mig då. 1984 träffade jag min blivande man och det visade sig att hans mamma var en av mina gamla söndagsskollärare. Hon var den som bjöd med oss till familjegudstjänster och som sedan också ordnade med så att barnen kom iväg på läger till bl.a. Breanäs. Jag vet att hon har bett mycket för vår lilla familj. Det var hon som rekommenderade Jimmy, vår son, att konfirmeras på Breanäs, vilket han också gjorde 2005. Jag skickade iväg en son och fick tillbaka en ny! Det hade hänt något avgörande i hans liv under den tiden och jag märkte en klar förändring hos honom. Han liksom strålade av en inre frid och harmoni. Detta berörde mig starkt. Jag har senare fått veta att Jimmy, tillsammans med en av konfirmationsledarna, bad ihärdigt för att också jag skulle få komma till tro. Jimmys fadder ifrån Breanäs var mycket duktig på att höra av sig med sms och liknande för att bjuda med honom till TG (Tonårsgruppen), läger m.m. Detta gjorde att jag blev involverad i att skjutsa, både Jimmy och hans yngre syster Emelie, till dessa samlingar här i Kapellet. Jag gick och tränade på måndagskvällar medan de var på TG och sedan åkte jag och hämtade dem. Mina båda barn hade alltså tagit steget fullt ut och bekände sig som kristna innan jag gjorde det.
Vad blev vändningen för dig?
– Sommaren 2007 bjöd min svärmor med mig till bibelcampingen på Breanäs. Det var en tid i mitt liv då jag inte mådde särskilt bra. Jag hade också sökt andlighet på lite olika håll inom New Age. Väl där bestämde jag mig för att gå fram och få förbön för första gången i mitt liv. Jag preciserade inte vad de skulle be för utan ville bara ha förbön helt allmänt. Det visade sig då att Gud visste vad det var jag behövde lägga fram inför Honom och jag fick också min bön hörd. Då förstod jag att det var verkligt. Gud finns och hör min bön! Där började min resa på allvar.
En kväll då jag skulle hämta ungdomarna på TG så fick jag syn på en broschyr om Alpha. Först tänkte jag att det nog inte var något för mig ändå. Jag var livrädd för att tappa kontrollen över mitt liv. När då en gammal vän till mig berättade att hon hade blivit kristen genom en Alpha-kurs, bestämde jag mig ändå för att ge det en chans. Det visade sig att jag var den enda som skulle gå kursen och de höll den trots att jag var ensam. Den hösten fick betyda oerhört mycket för mig eftersom jag fick ställa alla mina frågor och lägga fram mina tvivel. Efter kursen bjöd ledarna in mig till sina gudstjänster och jag fick även vara med i deras hemgrupp.
Vad har hjälpt dig på vägen?
– Samtalen med mina kristna vänner och deras förbön. Även mitt eget böneliv.
Har du något råd att ge till dem som söker?
– Gå en Alpha-kurs! Gå också regelbundet till gudstjänster även om det tar emot. Gud vill tala till oss där, och om Du inte går dit så missar Du att höra det Han har att säga till Dig.
Vilket råd ger du till oss som möter dem som söker?
– Det är viktigt att lyssna och inte fördöma någon. Slå följe med den personen där han eller hon befinner sig i livet och led dem på ett sätt som de förstår.
Hur har din tro förändrat ditt liv?
– Jag är en mer harmonisk människa idag, det kan till och med min familj instämma i. Jag har lärt mig att släppa det som är oviktigt och sedan har jag gett kontrollen över mitt liv till Gud! Jag vill leva efter Hans vilja, för det vet jag är bäst för mig. Jag trodde att livet som kristen skulle bli tråkigt med en massa pålagor och måsten. Istället har jag upplevt en befrielse och känner igen mig i Davids beskrivning i Psaltarpsalm 23: Han låter mig vila på gröna ängar och för mig till vatten där jag finner ro.
Har du något mer favoritbibelställe?
– Joh. 3:16. Det sammanfattar allt.
Ulrica Priebe, Kristianstad