Jesus vill visa sin härlighet – också för dig

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.” Hans mor sade till tjänarna: ”Gör vad han än säger
till er.”
Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: ”Fyll krukorna med vatten!” Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han: ”Ös nu upp och bär in det till värden.” Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: ”Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.”
Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. JOH. 2:1–11

Johannes berättar om en bröllopsfest som Jesus var med på. Det var i Kana, i Galileen. Två gånger nämner han platsen. Förmodligen för att vi ska förstå att festen har ägt rum. För det blev ingen vanlig fest.
Under festen uppenbarade Jesus sin härlighet.

En missräkning av värdarna gjorde att vinet tog slut. Kanske inte så konstigt, då ett bröllop kunde pågå i en vecka och det ofta var öppet hus. Maria, mamma till Jesus, kände ansvar och gick med problemet till sin son. Hon visste att han kunde lösa det. ”Gör vad han än säger till er”, sa Maria till tjänarna.
Vid festlokalen fanns det flera stenkrukor för vatten. Det var viktigt att gästerna tvättade sina händer. Men detta var också en kultisk handling som omtalades i de äldstes stadgar.
”Fyll krukorna med vatten!” sa Jesus till tjänarna. Det var sex stora stenkrukor som tillsammans rymde ungefär 600 liter. Tjänarna fyllde dessa till brädden och bar in dem till värden. När han smakade, då var det inte längre vatten, det var vin.
Detta var det första undret, tecknet, som Jesus gjorde. Han visade att han kom med något nytt – och att han ville hjälpa människor i deras nöd. Han visade sin härlighet. De lärjungar som var med, trodde på honom.

Härlighet är något centralt i Bibeln. Jesus utstrålar Guds härlighet och visar vem Gud är. Den härlighet som Jesus hade i himlen avstod han ifrån som människa (Fil. 2:5ff.). Men den gudomliga härligheten i Jesus visade sig igenom de tecken och under han gjorde. Dessa vittnade om att han är Guds Son.
Petrus fick en gång häpet se hur hans fiskebåt höll på att sjunka på grund av all fisk som Jesus hade ordnat åt dem. Han föll därför ner för Jesus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig männi­ska.” Jesus visade där sin härlighet för Petrus (Luk. 5). Ett tecken på hans gudomlighet. Att Petrus föll ner på knä och bekände sig som syndare, var en reaktion inför den Helige.

I mötet med Guds härlighet, som Jesus utstrålar, finns två alternativ. Antingen tror och ser man inte härligheten. Djävulen, som kallas för denna tidsålderns gud, har en förmåga att slå folk med blindhet inför Guds härlighet (2 Kor. 4:4).
Det andra alternativet är att i tro se denna härlighet. Guds Ande förhärligar Jesus för oss (Joh. 16:14).

Det finns en djup mening i att Jesus bad tjänarna fylla stenkrukorna med vatten. Krukorna symboliserar det gamla förbundet som Gud ingick med judarna. Det innebar ett liv efter lagens krav, enligt de bud som skrevs på stentavlor. Men nu kom Jesus med ett nytt förbund. Ur det gamla förbundet kom ett nytt förbund, liksom nytt vin fyllde upp stenkrukorna. Med Jesus kom frälsningen. Livet med Jesus lever vi därför inte under lagens krav. Det livet lever vi under nåden.
Likt Petrus får jag falla ner inför Jesus, Härlighetens Herre. Men jag behöver inte be honom gå sin väg. Jesus stannar kvar. Han hälsar mig med frid och sin förlåtelse. Det är ett liv under nåden. En dag ska jag träda fram i härlighet tillsammans med Jesus. Den dagen ser jag inte tecken på Guds härlighet längre. Från den dagen får jag leva i härlighet tillsammans med honom.

Bön: Tack för att du inte vill gå bort ifrån mig, Jesus Kristus, Härlighetens Herre! I stället står du kvar och säger: ”Dina synder är förlåtna!” Tänk på mig i din härlighet. Låt mig en dag få träda fram i fullkomlig härlighet med dig! Amen.
Andreas Giselsson, ELM-predikant och frilansare, Örkelljunga

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan