En färdig livsberättelse är alltid imponerande – antingen som avskräckande eller lockande exempel. Själva styr vi ganska lite över vad som ska berättas om oss. Men det innebär inte att Gud skulle stå utan planer för vilken roll vi ska ha.
ag ser mig omkring … På ena sidan om mig ser jag kristna i dagens Sverige som är mitt uppe i sina liv. Ännu har våra livsberättelser inte skrivits klart. På andra sidan ser jag bibliska personer. De har gått före oss genom livet, deras livshistoria är avslutad och överräckt till oss som uppmuntrande eller avskräckande exempel. Det är inte rätt att säga att Gud var mer engagerad i deras liv än i våra liv – även om vi kanske känner eller tror det.
Så framgångsrika och så vanliga …
Först tittar jag på dagens kristna människor. Vår mångfald och våra resurser gör mig imponerad. Många lever i stort välstånd och här finns kunniga inom princip alla yrkeskategorier. Det finns kristna hantverkare, assistenter, lärare, hemmafruar, affärsmän och läkare. Alla är inte bara framgångsrika. Om man skrapar lite på ytan ser man att de även har erfarenheter av livets tråkiga sidor: sjukdom, utbrändhet, arbetslöshet och relationsproblem har inte gått förbi dem. När fasaderna plockas bort behöver man inte vara rädd för dem. Det är slående hur vanliga människor de är.
Sett till de kristnas kompetens saknas inte förmågan att göra skillnad i samhället. Ändå är missionsföreningar och församlingar ganska marginaliserade och frimodigheten ofta sviktande.
När jag betraktar gruppen påminner den om Mose. Hans liv personifierar på många sätt dagens kristna. Jag använder honom som en spegelbild.
… går de in i 80-årskrisen
En hebreisk gosse göms av sin mamma för att få behålla livet. Det otroliga mötet med faraos dotter sker, och på fantastiska väger blir han son i Faraos palats. Klassresan är total och Mose insuper allt det han får lära sig i centrum av världens då främsta högkultur. Karriärmöjligheterna är oändliga – men inför sitt eget folks lidande står han handfallen som en bortkommen främling. Han vill hjälpa en av sina landsmän mot slavdrivarnas förtryck och gör ett helhjärtat försök som resulterar i ett okontrollerbart vredesutbrott. Han, som med sina kontakter kunde löst saken på bättre sätt, blir en mördare och tvingas fly ut i öknen.
Efter fyrtio år vid hovet lever han ytterligare fyrtio år i öknen som herde. Där bygger han upp en vardag med fru och barn. Högst troligt återkommer tanken: ”Varför blev det så här? Min karriär var inte till någon nytta. Hur ska jag nu kunna hjälpa mitt folk?”
När Herren genom en brinnande buske väl kommer med det konkreta uppdraget förstår Mose ingenting (2 Mos. 3–4). Gud berättar att han bestämt sig för att föra folket ut ur Egypten och att han vill ha Mose som ledare. Undanflykterna är oändliga: ”Vem är jag till att göra detta … De lyssnar inte på mig … Jag kan inte tala inför folk …” Om och om igen försäkrar Gud att han ska vara med, utrusta och lägga ord i hans mun. Gud själv ska visa vem som är GUD den Allsmäktige.
Det ser ut som att många av oss kristna, oavsett ålder, har kommit till Moses åttioårsålder i våra erfarenheter. Kapaciteter och kvalitéer genom livet har inte saknats – om man bortser från egna ursäkter – men ändå har det inte räckt till.
När Mose, med ålderns rätt, har förväntat sig ett fortsatt lugnt liv har Gud andra tankar. Mose minns sin 40-årskris när han fick lämna Egypten och inser nu att 80-årskrisen kommer vara än mer omvälvande. Tiden är inne för honom att lära sig vem Gud är. Förberedelsetiden är över och nästa fas väntar.
Gud kan använda alla erfarenheter
När vi väntar på att ”kallelsen” ska komma så har den varit förberedd av Gud sedan innan vi föddes. Uppfostran, skolgång, ambitioner, misslyckanden, arbetsliv, kontakter med allehanda människor, förlåtna synder – allt väver Gud samman till en livshistoria som han vill vända till välsignelse för oss. Moses liv visar oss att ingen del av livet var slump eller oväsentlig utan kan användas av Gud. Paulus skriver: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut (Rom. 8:28).
Ursäkterna till att inte tjäna Herren får därmed tystna.
Gud älskar att visa oss sanningen i löftet om att kraften fullkomnas i svaghet (2 Kor. 12:9). Det är det bästa sättet att lära känna Gud. Det är också den viktigaste erfarenheten utifrån vilken man kan möta människor och tala om Guds förlåtelse utan att skrämma bort dem.
Den förlåtna syndaren har fått se Guds nåd och kärlek på ett långt djupare sätt än den som lever kvar i sin illusion om att livet är hyfsat välordnat. Därför kan den förlåtne räcka Guds nåd och kärlek vidare på ett sätt som är omöjligt för andra. Det som varit så svårt – äktenskap som knakat i fogarna, vilsen sexualitet, statusbegär, låg självkänsla och tider av ensamhet – blir efter Guds upprättande en tillgång.
… och Gud vill göra mer.
När vi speglar oss i berättelsen om Mose och sedan ser hur Gud fortfarande handlar likadant med människor föds ny tro och en vision. Tänk när svenska kristna hör tilltalet från Gud: ”Låt mig använda både dina stora resurser och dina misslyckanden!” Tänk när svenska kristna lämnar ursäkterna och verkligen tror när Gud säger att han ska göra något genom oss!
Då kommer utbildningen man går att få ännu en dimension. Inte nog med att man kan göra en stor insats i samhället. Man förbereder sig också för något som bara Gud vet. Jordbrukaren kommer att lägga upp sina planer för kommande års produktion, väl medveten om att Gud kanske kommer att använda honom, hans arealer, djur och maskiner på ett helt annat sätt än han själv har tänkt. Fritidspredikanten kanske kommer att inse att det snart kan vara dags att minska på förvärvsarbetet för att kunna predika mer. Missionshusengagerade får lämna tanken på att det är en hobby man gör i mån av tid och inse att just här och nu flammar en brinnande buske där Gud säger: ”Tro mig, jag ska göra det, och du ska vara mitt redskap.”
Det är inte säkert att man kommer att skriva biografier och krönikor över våra liv. Det största sker alltid i det lilla. Det viktiga är att våra liv alltid ska få ledas av Herren, genom de uppgifter han ger oss och till det mål han har förberett.
Daniel Engelbrekt
Lärare på Strandhems Bibel- och lärjungaskola