… är uppståndelsen rimlig?

Jag har svårt att tro på de dödas uppståndelse, även om jag vet att det är en av grundstenarna i den kristna tron. Jag kan tro att Jesus dött för min skull. Hans uppståndelse har jag nog aldrig ifrågasatt. När jag kom till tro, för många år sedan, var evighetsperspektivet levande och gav en särskild mening åt livet. Det var en faktor som lockade mig till tro. Dock har jag nu väldigt svårt tro att vi människor, efter en tid i graven eller efter kremering skulle bli levande igen.
Jag kan ibland nästan känna obehag när jag hör andra människor med förhoppning se fram emot en bättre värld.
Döden kommer ju ofta efter en tids svår sjukdom. Den kan, åtminstone för dem som står vid sidan om, men ibland också av den döende upplevas som en befriare. Den blir en befrielse från det synliga lidandet. Jag har arbetat i sjukvården under många år och sett många döende. Jag har ofta hört uttrycket: ”Det var skönt för henne/honom.” Döden är konkret för oss.
Det verkar ofattbart att vi en gång skall göras levande igen. Är det rimligt att tro på de dödas uppståndelse?
Tvivlande

Kära vän!
Tack för Din fråga. Du tror att Jesus har dött för Din skull och Du har aldrig satt i fråga att han har uppstått från de döda. När Du kom till tro var just evighetsperspektivet en viktig faktor för Dig. Men Du har svårt att tro att vi människor efter en tid i graven skulle bli levande igen. I Ditt arbete har Du ofta sett hur människor kan uppleva döden som en befrielse. Är det rimligt att tro på de dödas uppståndelse? Det är Din fråga.
Låt oss börja med Jesus. Han blev gripen. Han blev misshandlad. Han fick utstå ett ohyggligt lidande. När han dog kände säkert hans vänner mitt i sorgen en stark lättnad. Ett par av dem lade honom i en grav. Kvinnorna från Galileen såg var han blev lagd. Sedan gick de hem. De ordnade med kryddor att lägga i graven. Det var det enda de kunde göra.
Men när de efter högtiden kom till graven fick de se att någon hade rullat undan den stora stenen. Och graven var tom! Vad hade hänt? Hade fienderna flyttat Jesus? De blev förskräckta. Men plötsligt var där en ängel. Han talade om för dem att Jesus hade stått upp från döden. Det chockerade dem. Det stred emot all vanlig verklighet. Det var orimligt. Men sedan fick de se honom och möta honom.
Jesus har uppstått. Uppståndelsen har börjat! Vi får följa honom. Först har han burit våra synder och skaffat oss förlåtelse. Sedan har han stått upp från döden som förstlingen av de insomnade (1 Kor. 15:20). Förstlingen – det är vad en familj med egen odling upplever när de hämtar in den första potatisen. De vet att detta ska fortsätta! På samma sätt är det med Jesus, han har uppstått som förstlingen av de insomnade.
Men här måste vi hejda oss. Vad är uppståndelsen? Hur tänker vi? Svar: Vi uppfattar den nog som en fortsättning på det liv vi lever nu. Men så är det inte. Uppståndelsen är en förvandling. Det märkte Jesu vänner. Samtidigt som de kände igenom honom såg de att han hade en ny kropp, en himmelsk kropp. Han hade blivit förvandlad.
På sätt och vis upplever vi något liknande i trädgården. De frön som vi lägger i jorden är små och oansenliga. Det ser inte ut att bli något av dem. Men efter några veckor får vi se att de kommer upp! ”Vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn … Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt” (1 Kor. 15:37f.). Det är detta som sker i uppståndelsen. Människan behåller sin identitet. Men samtidigt får hon det nya livet som Jesus har fört fram i sin uppståndelse. ”Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft”
(1 Kor. 15:42f.).
Så är det med uppståndelsen. Vi ställs inför något som är orimligt. Först gäller det om Jesu uppståndelse och sedan om vår egen. Här sprängs vår invanda verklighet. Därför behöver vi tro. Och Gud vill ge oss tro. Nu är han nära Dig. Han är hos Dig för att förnya och stärka Din tro.
Med varma hälsningar,
Gustav Börjesson

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan