Hur är det att vara missionär? Evangeliet ska predikas – men kan man göra det utan att först dela människors vardag?
Under två år har min fru Elin och jag fått privilegiet att arbeta som evangelist respektive pastor i församlingen i Cerropón, Chiclayo. Det har varit den största utmaningen i vårt liv, näst efter att bli föräldrar …
När man sänds ut som missionär tänker man först och främst på att man vill predika och sprida Guds Ord – evangeliet ska sås ut och människor ska bli frälsta! Guds rike ska gå framåt och de redan kristna ska befästas och fördjupas i sin tro. Men att vara Kristi vittne innebär så mycket mer än en envägskommunikation. Låt mig nämna två saker som jag har fått lära mig under vårt arbete i Cerropón:
• Att lyssna på människors problem. När jag sändes ut som vittne upplevde jag mig ha något att berätta. Om Kristus, frälsningen, evigt liv. Till min förvåning (?) upptäckte jag att många till att börja med inte ville lyssna. De ville hellre prata om sin sjuka faster, sina ekonomiska utmaningar, och om sin elake granne. Som medmänniska vill jag lyssna på dem, och försöka förstå dem trots att jag oftast inte kan lösa deras problem.
• Att dela människors vardag. En av de bästa sakerna vi har gjort var när vi följde med en hel släkt på badutflykt. Vi åkte till en flod med brunt vattnen där vi badade och njöt av solen tillsammans. Det stärkte gemenskapen och förde oss närmare varandra. För att kunna vittna om Kristus bör man inte bara lyssna på människors berättelser utan helst också dela deras vardag.
Som Kristus-vittnen står vi inför utmaningen att låta törst och källa mötas – svarar evangeliet på människors frågor? I Chiclayo har jag märkt att många människor är rädda. De är rädda för att pengarna ska ta slut. De är rädda för ödet, för andarna. De är rädda för att tappa modet. De är rädda för Gud. Vi erbjuder dem goda nyheter: Jesus har vunnit Guds förlåtelse åt dem, och han har en god morgondag i beredskap för dem. Det säger jag med tanke på uppståndelsens dag, men också med tanke på detta livet. Livet i Guds hand är bättre än livet i misär, alkoholism, hustrumisshandel, otrohet osv. Jesus erbjuder förlåtelse, hopp och ett gott liv här och nu. Kristi blod och kärlek helar sår och fördriver rädslan ur människors hjärtan.
Allt detta hade jag inte kunnat dela på samma sätt om jag inte först hade lyssnat till dem, bett för dem och delat deras vardag. Nu vill jag gärna fortsätta vara ett Kristus-vittne i Chiclayo – ett vittne som också delar människors problem och vardag – för att så kunna möta deras törst med det levande vattnet från Jesus.
Mattias Lindström
Missionär i Chiclayo, Peru