PETER HENRYSSON •
I APRIL 2012 DOG EN MAN med en märklig livshistoria, som förtjänar att berättas. Charles Colson var intimt förknippad med den tidigare presidenten, Richard Nixon, och Watergate- affären i USA. Han arbetade som presidentens särskilde rådgivare (special counsel) och var inblandad i de händelser som är förknippade med Watergate och syftade till att säkerställa att Nixon blev omvald till en andra presidentperiod. Så skedde också, som bekant. Men dessa händelser ledde också till att Nixon – inför hot om riksrätt och – som ende amerikanske president tvingades avgå under en mandatperiod. Det inträffade 1974.
Dessförinnan hade Charles Colson sagt upp sig som Nixons rådgivare och återgått i arbete på den byrå där han tidigare varit verksam som efterfrågad och framgångsrik advokat. Han gick emellertid under denna tid igenom en personlig kris. Han träffade en gammal vän, som blivit kristen och som varmt rekommenderade honom att läsa C. S. Lewis bok Mere Christianity (Kan man vara kristen?). Detta gjorde Colson också och blev kristen (1973). Han höll inte det för sig själv utan bekände sin tro offentligt.
På grund av sin inblandning i Watergate blev han åtalad, erkände brott och dömdes till sju månaders fängelse. På en kort videofilm ger han vid en presskonferens innan han sätts i fängelse följande vittnesbörd – medan kamerorna smattrar: ”Jag har lämnat mitt liv till Jesus Kristus. Jag kan arbeta för Herren i fängelset lika väl som utanför. Det är så jag vill leva mitt liv.”1 Hans liv var redan då förändrat och sin fantastiska historia berättade han senare i boken Born Again, som kom ut 1976. Det är för övrigt från den bokens titel som uttrycket born again Christian (pånyttfödd kristen) kommer.
I fängelset träffade han människor som han beskrev som sina bröder. De var brottslingar – som han. De förtjänade straff – som han. Han var inte bättre än de var. I sitt tidigare liv hade han skytt dem som begått brott och till varje pris undvikit deras sällskap – enligt egen utsago. Efter det att han tagit emot Kristus och hans nåd emot syndare fick han en annan inställning. De dömda blev hans bröder, som han började älska och ville hjälpa.
Redan under fängelsetiden började han leda bibelstudier bland sina medfångar. Han lovade en av sina medfångar att han i friheten inte skulle glömma dem som satt kvar bakom lås och bom. Inom en vecka efter sin frigivning återvände han också till fängelset i Alabama för att hälsa på sina nyfunna vänner. Hans besök i fängelser i USA och övriga världen blev otaliga under de 35 år som han av hjärtat tjänade Herren.
Colson grundade Prison Fellowship för att dela evangeliet med de intagna. Han berättar att fångarnas älsklingssång är ”Amazing Grace” och att han sällan kunde sjunga den sången utan att en tår trillade när den sjöngs vid besök på ett fängelse. Idag finns runt 20 000 aktiva volontärer engagerade i arbetet för fångar på fängelserna i USA, för dem som släppts fria och deras familjer. Arbetet omfattar också omsorg om de barn som har en förälder i fängelse. Prison Fellowship finns idag i mer än ett hundra länder. Dock finns inget arbete i Sverige – men väl i Norge och Finland.
Charles Colson skrev ett trettiotal böcker, men de är så vitt jag vet inte översatta till svenska – med undantag av just boken Born Again (på svenska Nytt ljus – Watergate som ingen annan sett det). Det kan synas särskilt beklagligt med tanke på att han faktiskt är svenskättling. Hans farfar var svensk. Troligen har det svenska efternamnet från början varit Carlsson. Så förstått blir hans namn inte Charles Colson utan Carl Carlsson.
Denne man lät – likt Paulus – sin förnedring och synd bli en tillgång och anledning att dela det frigörande och livgivande evangeliet om Jesus Kristus. Hans förstörda karriär och krossade självrättfärdighet ledde inte till en klassisk mörkläggning av egna felsteg – eller förtvivlan. I stället ledde de till Herren och så småningom till en tjänst för hans nye Herre – en uppgift som han själv inte hade planerat och inte heller skulle ha fått – utan erfarenheten av ett havererat liv som Gud fått upprätta genom ny födelse.
Från denna tjänst har han nu, 80 år gammal, fått vila hos sin Herre. I amerikanska nyhetsmedia är han i första hand ihågkommen för sin föga smickrande roll i Watergate-skandalen. I kristna sammanhang läggs däremot tonvikten i efterorden på vad han därefter uträttade i Herrens tjänst. Många vittnar om hur han personligen fick vara Guds redskap för att röra vid deras liv, lyfta dem ur mörker eller uppmuntra till tjänst.
Han hade i likhet med Paulus ingen egen förtjänst att peka på. Han kunde inte lura någon. Hans brott var kända av så gott som alla – vart han än kom. De kunde hållas emot honom för alltid. Men han visste och visade i sitt liv och sin gärning att han blivit förlåten och upprättad av Herren själv. Hans stolthet var inte egna förtjänster utan Guds nåd i Kristus. Därför lät han sig inte slås ned av gliringar, elaka kommentarer etc. Det hade lätt kunnat ske och varit förståeligt. I stället underlät han att dölja sin sjaskiga bakgrund för att desto mer trovärdigt kunna peka på syndares Frälsare och Återupprättare. Jag föreställer mig att Paulus levde under liknande omständigheter under hela sitt liv i tjänst för Herren.
Därför kan vi också minnas Charles Colson och låta hans – liksom Paulus – exempel utmana oss att idag gå ut och nå ut med evangeliet till dem som upplevt större eller mindre haverier i sina liv och behöver en ny start och ett nytt liv!
Peter Henrysson
1. Videoklippet Chuck Colson Remembered återfinns genom en sökning på klippets titel på You Tube.