Hur kan jag bli lik Jesus?

Vi talar ofta om helgelse. Vi vill bli lika Jesus. Men, det går ju så dåligt för mig. I början, när tron verkligen glödde i mitt inre, då gjorde jag framsteg. Jag kunde lägga av med så många konkreta synder, men nu smyger de sig in i tankar, ord och gärningar. Jag är inte helig, nej, definitivt inte.

Två faror
Jesus är vår förebild, vi ska försöka likna honom. Men det finns en fara i att imitera. Det är bra med förebilder, men risken är att vi tror att vi på det sättet ska få Gud på vår sida.
Den andra faran är att vi tror att bara vi hittar rätt metod så ska vi bli heliga. Det är som att gå på andligt gym. En ny kick, en ny upplevelse, nya försatser att be och läsa Bibeln, ett mer helhjärtat lärjungaskap med särskilda kurser.
I brevet till församlingen i Kolosse skriver Paulus i de två första kapitlen om allt det Gud gjort för dem, men i det tredje kapitlet (v. 1–17) vill han visa på vägen till ett heligt liv. Låt oss se närmare på vad Paulus skriver.

Två hemligheter
Första hemligheten: Kom ihåg vad du är
”Ni har alltså uppstått…” i v. 1 anknyter till 2:12. Det har skett i dopet. Vi blev förenade med Jesus i dopet. Vi blev hans egna. Vårt liv är förenat med Kristus (v. 3). Det handlar om att Gud har gjort något med oss. Vi har blivit heliga. Det är en tillräknad helighet (jfr 1 Kor. 1:30). Du och jag är heliga därför att Jesus har gjort oss heliga. Han är vårt liv och han lever i oss (v. 3 och Gal. 2:20).
Det största med prinsessans Estelles dop var att hon togs upp i den himmelska kungafamiljen. Det gjorde Gud också med oss när vi döptes. Då spikades alla våra synder upp på korset (Kol. 2:13–14). Allt är glömt för vi är förenade med Honom som har dött för oss.
Ser du vem du är? Är du ett kungabarn eller en trashank? Paulus säger att genom dopet och tron på Kristus så är vi kungabarn! Kungabarn kan man inte göra sig till, man föds till det. Det skedde i dopet. Huden kan rynkas, minnet kan svika, men ett kungabarn är du och jag om vi hör ihop med Jesus. Tänk på det! (v. 2.) Vi får inrikta hela livet på att vi bär på denna hemlighet. Kungabarn!

Andra hemligheten: Bli vad du är
Tänk dig att du är ett kungabarn, men du klär dig inte så. Du klär dig som en tiggare i trasor. Du lever som om du vore en tiggare när du i själva verket tillhör universums kung.
Du är ett kungabarn, lev då som ett kungabarn. Konkret innebär det två saker.

Två slags kläder
Klä av dig den gamla människan
Klä av dig trasorna. De trasorna är bara patetiska kopior av det verkliga livet med Gud. Paulus nämner här tre olika kampområden:
• Sexualiteten (v. 5). Paulus nämner otukten, dvs. sexuell gemenskap utanför de ramar Gud har gett oss. På grekiska är det samma ord som vi har i ordet pornografi. Orenheten har med tankelivet att göra, ja, med allt som vi fyller våra liv med och som får makt över oss. Lidelser är att styras av sina begär, och onda lustar är det perversa och ansvarslösa. Sexua­liteten är en stark kraft i de flestas liv. Kallelsen är att den ska få återspegla Guds ursprungliga tanke med denna gåva!
• Materialismen (v. 5) är en form av avguderi. Vi kanske styrs mer av lönen än av Guds kallelse, mer av att få en viss status än att vara Jesu lärjunge. Materialismen kommer alltid att vara en stor fara för Guds folk (se t.ex. 2 Mos. 32).
• Talet (v. 8–9). Paulus räknar upp en mängd exempel: lögnen, överdrifterna, elakheterna, förtalet.
Inget av detta ska få råda. Du får ta av dig de gamla kläderna.
Klä på dig den nya människan
Det berättas om Michelangelo att han en gång kom rusande med ett stort stenblock på en vagn. Alla undrade vad det var för block, men Michelangelo lär ha svarat: ”Jag ska släppa fram bilden som finns där.”
Den nya människan är Jesus som bor i dig. Nu vill han släppas fram i ditt liv.
• Det handlar om kärlek i stället för själviskhet. Hans kärlek kan välla fram (v. 12). Den som älskar är beredd att se den andre. Guds Ande bor i oss. Vi får be att Jesus själv ska träda fram i oss så att vi kan visa kärlek i vår vardag. Paulus säger ju att Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan (Rom. 5:5).
• Det handlar om att förlåta (v. 14–15). Ett liv i frid, i en vilja till försoning.
Varje dag är det en kamp mellan den gamla och nya människan i oss – vi tar så lätt på oss de gamla kläderna igen. Varje dag får vi be att Jesus växer fram i våra attityder, vår blick och våra handlingar.

Hur gör vi rent konkret?
• När vi är tillsammans med Jesus blir vi påminda om vilka vi är i Kristus (v. 1–4). Jag är hans älskade, trots alla fel och brister (v. 12). Jag är satt med Kristus i himlen (Ef. 2:6). Jag är hans ögonsten (Sak. 2:8). Han gläder sig över mig och änglarna jublar därför att jag är i Kristus och i Honom är jag helig! (Rom. 8:1.)
• Döda den gamla människan. Hur gör vi det? Genom att bekänna synden vid namn, gärna bikta oss. Ge inte näring till den utan fyll på den nya människan.
• Klä på dig den nya människan. Be Jesus fylla dig med sin Ande varje dag. Fyll på med att lyssna på honom, be och tillbe, gå till nattvarden – ja, allt som ger näring åt den nya människan.
• Låt Gud tala (v. 16). Låt Guds Ord ljuda i alla dess former så att ditt inre blir en klangbotten fyllt av Guds skapande och levande ord.
• Lev i tjänst (v. 17). Kapitlet fortsätter med att visa på olika områden där vi får leva i tjänst. I mötet med andra, i familjen, på arbetsplatsen. Tänk att Gud har satt dig och mig där vi bor för att vi ska göra skillnad. I vardagskallelsen sker även något med oss. Den nya människan lockas fram när vi kallas att tjäna.
• Var överlåten till den kristna gemenskapen! Lägg märke till orden ”varandra”. Gud har gett oss varandra som en hjälp i kampen mot det onda.

Här är en spännande väg där Jesus vill göra sig synlig i oss.
Göran Landgren, präst, Örby