Gud längtar alltid efter kontakt med oss – så hör av dig!
Precis som tonårsföräldern är glad för minsta sms eller kortaste telefonsamtal från sitt barn, så blir vår himmelske Far så oerhört glad då vi slänger iväg ett kort ”Gud, hjälp!” eller ”Herre, välsigna mig, led mig … ”. De livstecknen från oss är hans glädje. Inte för att han – som tonårsföräldern – behöver få veta att vi lever, utan för att vi är hans älskade barn som han vill få vara riktigt nära, alltid.
Han är aldrig för upptagen för det. Det är aldrig så att han har så mycket att göra, att det är först när vi tar en stund för bön och Bibel, så studsar han till och vänder sig över axeln till oss och mumlar: ”Visst, ja, där är du ju, fint!” Nej, han väntar otåligt på oss, väntar som en otålig brudgum på sin älskade brud – att vi äntligen ska vända oss om från alla våra bestyr och äntligen se honom, söka hans ansikte, hans närhet, sola oss i hans kärlek!
Vi behöver det. Vi behöver kvalitetstid med Gud. Vår inre människa längtar efter det, även om vi kanske inte just nu kan registrera den känslan.
Låt bara inte bönen bli ytterligare ett projekt du startar. Risken med sådana är ju att när orken dalar, så sipprar alla goda föresatser ut i ett intet. Vänd på tanken i stället. Relationen med Gud är din baslinje varifrån allt utgår från. Det är i den relationen du formas som person, det är där du får din kraft och din inspiration – och din vila. En levande relation till Gud är din andliga friskvård. Så – hur gör man för att hålla den relationen levande?
Tänk förenkling. Tänk bort alla vidlyftiga planer. Tänk sekunder i stället för femårsplaner. Tänk ”nu” i stället för ”i kväll”. Eller – vänd omedelbart ditt medvetande till den Gud som alltid är ”Emanuel”, ”Gud med oss”.
Sök spåren efter Guds kärlek. I ditt liv, i din vardag. De finns där, färdiga att tackas för. Det är första baslinjen: ”Tack för allt gott du mig ständigt ger!”
Andra baslinjen: Du har ingen tid. Helt sant. Du har ingen tid. All tid ges dig av Gud. All tid är hans tid. Och Gud välsignar alltid den lilla tid vi ger tillbaka till honom. Om det så är fem sekunder i kassakön på ICA, eller trettio minuter med tidegärds-appen och Bibeln.
Men rutiner är något gott. Vanor kan tränga undan ovanor. Att som det första när man vaknar vända sig till Gud, det är tryggt. Liksom att som det sista på dagen, få tacka för allt gott denna dag, be om förlåtelse och så lite få öva sig i att dö genom att somna tryggt i Herrens armar.
Många av oss har möblerat en TV-hörna eller ett TV-rum där hemma. Vi kanske har ett särskilt rum för arbete, och ett för sömn, ett vardagsrum där vi umgås med vänner och ett kök där vi lagar och äter vår mat. Om nu relationen med Herren är en relation som jag vill vårda och ge utrymme, kanske det kan få genomslag i hur jag vill disponera de utrymmen jag har? Fantasin kan ge fantastiska lösningar: ett utrymme under trappan som avskiljs med ett enkelt draperi? En hörna med ett litet bord med plats för Bibel och ljus, med en skön stol att dra fram? Eller kanske ett helt rum med låsbar dörr där man får vara helt i fred med Gud …
Sök tillfällen och platser där du får vara i fred med Gud – för relationen utvecklas och hålls vid liv när man får möjlighet att koncentrera sig på den man älskar. Om du lever i en familj kan ni hjälpa och uppmuntra varandra till detta. När vi ber vid föreningens möten eller församlingens gudstjänster, så gör det på riktigt. Oavsett om det är lästa eller fria böner så ber vi med hela vår inre människa riktad mot Gud. Ibland kan man behöva dra sig undan för att fördjupa den koncentrationen till ”stilla dagar”, en bönedag eller en retreat. Söka upp där sådant redan ordnas, eller kanske själv ta initiativ till.
Guds längtan efter gemenskap med oss ger oss längtan efter att få vara nära honom. Han ger dig tid till det, konstigt vore det väl annars. Ta vara på den gåvan. Det är inte bara tiden han ger dig, i den tiden ger han sin omedelbara närhet. Vilken fantastisk gåva!
Anders Göth, Malmö
ELMs stadsmissionär