är Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar
kom fram till honom. Då började han tala och undervisa dem:
Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.
Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.
Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.
Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Matt. 5:1–12
När Jesus samlar sina lärjungar runt sig talar han först med dem om det han är ensam om att kunna ge – nåd. Han möter dem med Guds evangelium, det glada budskapet om att Gud vill för Jesu skull byta all brist mot överflöd, all sorg mot glädje och förbannelse mot välsignelse.
Lagen, Guds krav på oss människor, förklarar Jesus med dess fulla och förfärande innebörd för oss människor i fortsättningen av Bergspredikan. Men, den centrala vers som sammanfattar Jesu undervisning är inte den gyllene regeln ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det ska ni också göra dem”, utan ”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de ska bli mättade”.
Jesus talar om det som är en förutsättning för att vara hans lärjunge och en medlem i Guds folk – bristen, sorgen och förbannelsen. Det alla Jesu lärjungar har gemensamt är att de inte klarar sig själva. De behöver Jesus.
I saligprisningarna beskriver Jesus vad den helige Ande vill göra med varje människa och vad som måste ske för att saligheten ska bli vår.
Att vara fattig i anden känns naturligtvis fruktansvärt – att inte kunna hävda sig själv och att förlora all självtillit. Men det är saligt eftersom det i hjärtat skapar öppenhet mot Gud och mot medmänniskan. Den fattige i anden får öppna ögon för Guds verklighet och hans stora gåva Jesus Kristus. Den fattige i anden blir även barmhärtig, får tålamod med sina medmänniskor och vill hjälpa, eftersom hon har sett sin egen otillräcklighet och själv är beroende av Herrens barmhärtighet och tålamod.
Är inte sorgen salighetens raka motsats? Sorgen är salig när den beror på att Guds Ande visat oss vår fattigdom och synd. Då har vi bara en att vända oss till, nämligen till honom som är ”all trösts Gud” och som ”tröstar oss i all vår nöd”. Om vi vänder oss till Jesus med all vår synd blir vi inte bara genom förlåtelsen tröstade utan vi kan även prisas saliga för våra hjärtan är renade i Jesu blod och vi ska se Gud.
Vem ska ärva jorden – är det inte de drivna entreprenörerna och okuvliga makthavarna? Nej, jorden och alla som bor därpå är Herrens. Han har skapat den och han har genom sin ödmjukhet köpt varje människa fri, genom sin död på Golgata.
Den som tillhör Herren behöver inte hävda sig själv, eftersom han tillhör segrarsidan. Den som av den helige Ande lärt sig ödmjukhet vill Herren använda som sitt vittne till att bland andra människor och i deras hjärtan skapa frid.
Hungern efter rättfärdighet är det viktigaste behovet i våra liv. Om vi kämpar för att hålla lagen för att bli mättade med rättfärdighet, hotar vi att svälta ihjäl och kommer att vara kvar under lagens förbannelse. Jesus säger: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick!”
Rättfärdigheten är den dyrbaraste gåva Herren ger oss. Hos Jesus får vi lämna både vår orättfärdighet och vår egenrättfärdighet och av honom i stället ta emot Guds rättfärdighet – den är en förutsättning för att vi i Andens kraft och glädje ska få leva det nya livet på jorden som Guds barn och en dag nå vårt himmelska mål.
”Vik ej ur mitt hjärta,
hälsosamma smärta,
Andens fattigdom!
Säg mig mina brister,
att jag aldrig mister
nådens rikedom.” (lh 558:1)
Olof Göransson, Örkelljunga
Polis och ELM-predikant