Nybyggarliv i Etiopien

När mina språkstudier var avslutade, sommaren 2011, var det äntligen dags att flytta till vårt hus i Gisma. Vi hade då gjort flera besök på platsen och vi hade även bott där några månader våren 2010. Långt söderut i Etiopien, nästan vid gränsen till Kenya, finns vårt hem. I den långsträckta Rift Valley, precis nedanför fjällkedjan, ligger Gisma missionsstation omgiven av låga törnbuskar, kaktusar, ökenrosor, akacieträd och andra värmetåliga växter.
För det är varmt i Gisma. Ärligt talat trodde vi att det skulle vara värre, det har visat sig att det för det mesta inte är mer än 38–39 grader. Men vi har haft veckor då temperaturen de flesta dagar närmat sig 42 grader. Det finns inte kommunal el och vatten, elen hämtar vi från solpaneler på taket och vattnet till huset får vi från en stor cistern som samlar upp regnvatten från taket.
Flytten söderut blev fördröjd en dryg månad på grund av problem med arbetstillståndet, och när vi äntligen kom iväg var bilen så fullpackad att det tog oss tre dagar att köra de 640 kilometerna från Addis Abeba. Det var fantastiskt att äntligen få komma fram, och vi blev hjärtligt välkomnade av våra goda vänner på tomten. Många kom för att hjälpa oss att lasta av bilen – äntligen var vi här!

Först – renovering av huset
Första månaderna ägnades i stort sett åt att renovera huset. Det var ganska nergånget, och därför ett stort projekt att få det i ordning. Inte minst med tanke på hur långt ut i ödemarken vi bor – det är inte enkelt att få tag på reservdelar om något saknas. Exempelvis hade vi fått besked om att två liter lim skulle räcka för att lägga golvmattan. Det limmet tog slut efter ett par kvadratmeter – och vi hade 100 km att köra till närmaste större samhälle! Som tur var hade vi besökare som var på väg till oss, och vi lyckades få tag i våra gäster innan de hann lämna Arba Mich. Så de lastade 13 liter lim i sina ryggsäckar och tog bussen ner till Birayle.
En annan gång hade vi köpt grå golvfärg i Addis Abeba. Men när vi kom ner till Gisma och öppnade burkarna visade det sig att vi fått blå färg i stället för grå! Så nu har Jonatans rum blått golv! Det är inte utan utmaningar att renovera hus i bushen. Men det är ju inte i första hand för att renovera hus vi är i Gisma – även om det är nog så utmanade och kul. Vi är här för att vi vill att ts’amakkofolket ska få lära känna Jesus. Och för att ge dem en Bibel på deras eget språk. Men först måste de ha ett skriftspråk …

Främst – uppdraget
Vår tjänst i NLM fördelar sig på bibel­­översättning, evangelisation och bibel­skola. Bibelskolan har ännu inte startat, i stället har jag ägnat mig åt evangelisationsarbete. Strategin är att ge undervisning åt evangelister och ledare i kyrkan, så att de blir rustade att gå ut med evangeliet i området. Vi har börjat i liten skala: varje tisdag samlas predikanterna från församlingen för att samtala om nästa veckas predikotexter. Det är spännande att försöka göra bibelordet aktuellt i en helt ny och annorlunda kultur. Inte minst när jag själv predikar är det utmanande att försöka hitta rätt nycklar in i kulturen. Och jag kan lova att det är annorlunda – en gång predikade jag med en levande tupp inne i talarstolen!
Vi har också startat en liten kvälls­bibelskola, en kväll i veckan undervisar jag och Yonas Bayla. Vi har då lite mer djuplodande bibelstudier, och evangelisterna och några lärare från den lokala skolan har varit flitiga att komma. Vi tror att det är viktigt att kunna erbjuda en rejäl fördjupning i bibelordet.
Annars är en av de stora utmaningarna att få evangelisterna att förstå värdet av att känna kulturen och språket. Många gånger har evangelister exporterat sin egen ’kristna’ kultur, i stället för att tala in i folkets kultur. Men vi tror att det är först när man gör det som evangeliet kan bli levande för dem. Det är också därför vi valt att ägna oss åt bibelöversättning. Vi tror att Gud vill tala till alla människor på deras eget språk!

Översättning av Bibeln
Bibelöversättning är ett mycket långsamt hantverk. Ts’amakkofolket har inget eget skriftspråk, så man måste börja från början med att analysera ljud, morfem, grammatik osv. När man kommit tillräckligt långt är det dags att göra ett alfabete och skrivregler. Det är detta Karsan ägnat stor del av sitt arbete senaste året åt, och det finns nu ett färdigt förslag till hur språket ts’amakko ska skrivas. Och när vi väl börjat översätta, måste texterna kontrolleras i den lokala miljön så att folket verkligen förstår dem rätt. Och så måste de kontrolleras mot grundtexten, av experter i Wycliffe/SIL. Men där är vi ännu inte, arbetet har precis börjat.
De senaste veckorna har vi varit med på en fyraveckors workshop här i Addis Abeba. Tillsammans med Yonas Bayla och Filo Wado studerar vi berättande text. Poängen är att vi först ska studera olika berättelser ur ts’amakkokulturen, för att förstå hur man berättar. Sedan använder vi oss av det vi lärt oss när vi översätter Lukasevangeliet. Och denna vecka fick vi vara med om något stort: den första versen i Bibeln blev översatt till ts’amakko!
Vårt team fick börja med Lukas evangeliums sjunde kapitel, och redan i andra versen stötte vi på ett problem: Hur översätter man ”centurion” till ts’amakko? Vi försökte hitta något motsvarande i kulturen, men antingen kommer ordet att syfta på en vanlig ledare eller så blir det förknippat med en magiker. Så vi fick hitta på ett mer beskrivande uttryck, något i stil med ”en person som är ledare för dem som krigar”. Vi ser fram emot många sådana utmaningar när vi ska återvända hem till Gisma efter workshopen och fortsätta arbetet med att ge ts’amakkofolket Guds Ord på sitt eget språk!

Fredrik Hector, missionär för NLM, Gisma, Etiopien