I den tredje och sista artikeln om Uppenbarelseboken blir det tydligt att kampen hårdnar – och desto viktigare är det att vi håller fast vid Kristus och hans ord. En dag kommer han att uppenbaras för oss fullt ut, vi får se honom sådan han verkligen är.
Den sjunde basunen startar en lovsång i himlen som handlar om hur Gud slår ned upprorsmakarna som fördärvar hans skapelse.1 Vi får en närstudie av kampen mellan Gud och de onda makterna, ett avslöjande av de innersta hemligheterna.
Barnet och draken (Upp. 12:1–18)
Koncentrerat och med ett starkt bildspråk fångas evangeliernas berättelse upp. Messias föds i gudsfolket och blir genast föremål för en eldröd drakes vrede. Efter utförd gärning rycks han upp till Guds tron i himlen där det också blir strid, en rättsstrid. ”Draken, den gamle ormen, som kallas djävul och Satan”, förlorar nu sin position som åklagare inför Guds domstol eftersom människornas Försvarare har trätt fram. Kristus har genom sin korsdöd betalat människornas skuld och därmed avväpnat åklagaren.2
Draken – bilden säger något om hans makt och farlighet – blir tillsammans med sina änglar nedkastad till jorden där hans verksamhet intensifieras ”eftersom han vet att hans tid är kort”. Hans enda möjlighet är nu att hindra människorna från att ta sin tillflykt till Kristus. Målet för hans vrede blir framför allt Guds folk som är bärare av Kristus evangelium. Kvinnan, som står både för Israel och Kyrkan, får dock gudomlig hjälp och beskydd i öknen, som här liksom hos profeterna är en bild för länderna utanför Israel. Guds folk sprids och med sig bär de frihetens budskap. Gud skyddar de sina och använder dem att rädda fl er ur det ondas grepp.
De två vilddjuren (Upp. 13:1 – 14:20)
Nu träder ett vilddjur fram som liksom draken har tio horn och sju huvuden. Det är en mäktig härskare som får sin myndighet från draken. Profeten Daniel såg en gång i en syn fyra vilddjur. De var symboler för stora imperier och härskare som gick hårt fram inte minst mot Guds folk under den gammaltestamentliga tiden.3 Det vilddjur som Johannes får se bär drag av alla fyra. Det imiterar Kristus, väcker förundran över hela jorden, får efterföljare och tillbedjan som en gud. Vilddjuret talar stora ord, hädar Gud, förföljer hans folk och får världsomfattande makt under en tid.4
Så träder ännu ett vilddjur in på scenen, det kallas senare också för den falske profeten. Det gör tecken som imponerar och skapar förutsättningar för en kult kring det första vilddjuret. Med hot om att stängas ute från samhällslivet tvingas människorna att bära vilddjurets märke på hand eller panna. Det handlar om en totalitär stat som vill styra både tankar och handlingar. Här nämns även vilddjurets tal 666. Det är en symbol för den onda treenighet som består av draken och de båda vilddjuren.5
Avsnittet visar vad som händer när staten gör sig till gud, både i nutid och i den första kyrkans tid. Kejsaren i Rom åstadkom mycket gott, bl.a. pax romana, den romerska freden. Den stod för ordning i samhället, goda kommunikationer och fred. Men så ville kejsaren även bestämma över människors tro och samvete. Medborgarna skulle visa sin lojalitet genom att offra rökelse inför hans bild och avlägga bekännelsen: kejsaren är herre. Det fanns särskilda tempel och präster för denna kult. De kristna som bekände Kristus som sin ende Herre kunde inte göra detta och sågs då som illojala mot samhället. Därför blev det konflikt och förföljelse. I en sådan tid kom Uppenbarelseboken till.
Liknande tider återkommer; nazisttiden i Tyskland var en. Av boken att döma ska historien avslutas med en tid där allt ställs på sin spets, det onda blir avslöjat och mognar till dom. Kyrkofadern Irenaeus, verksam i slutet av 100-talet, talar om vilddjuret som det sista världsrikets ledare som i sin person återupprepar och sammanfattar allt avfall från Gud och uppror mot hans ordning sedan syndafallet. En annan bibeltolkare skriver: ”Människosläktet som började med att tillbe Gud, kommer till slut att tillbe sig själv i den personlighet som är inkarnationen av dess strävan, och förfölja var och en som tror på en överjordisk värld och på en Gud som är Herre och Domare.”6
De som följer Lammet och har sin förankring i Kristus rike får hjälp att genomskåda ondskan och kraft att stå emot – både när den kommer med hot och förföljelse och när den möter i mer förfi nad form som lockelse att göra det materiella till högsta värde.7
De sju vredesskålarna (Upp. 15:1–16:21)
Inseglen och basunerna varnade och kallade till omvändelse. Vredesskålarna kommer med slutgiltig dom över en upprorisk värld som inte velat anta Guds erbjudande om försoning. Förstörelsen som Gud hittills hållit tillbaka och bara tillåtit att drabba partiellt bryter fram med full kraft. Syndens följder blir nu fullt ut synliga.
Människorikets undergång (Upp. 17:1–19:10)
”Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan” – Johannes får i förväg se Rom, de sju kullarnas stad, störta samman, något som hände 300 år senare. Staden kallas Babel; det betecknar i Bibeln en mänsklighet som litar på egen förmåga och har himlastormande planer.8 Grunden för det bygget är bräcklig. Allt vi kallar vårt är lån från en god Gud som i kärlek vill vinna sig en trogen brud som i sin tur älskar honom tillbaka. När han drar tillbaka sina gåvor visar det sig att vi inte har något vi kan kalla vårt eget.
Kampen mellan Babel och Guds rike går som en röd tråd genom historien. När Rom föll skrev Augustinus: ”Varje jordisk stad faller, bara Guds stad består.” De som satsat sina liv på människoriket sörjer över allt det som nu gått dem ur händer. Det som de hoppats på blir i ett slag helt värdelöst. Men från himlen tonar segersången fram. Äntligen dömer Gud ”den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt”. Tiden för Lammets bröllop är inne och Guds folk, bruden, träder fram, klädd ”i skinande rent linne tyg” som givits åt henne – en motbild till Babylon i sina pråliga kläder.
Kungars kung och herrars Herre (Upp. 19:11–20:15)
Nu träder den rätte och verklige kungen fram. Han som är alltigenom ”Trofast och Sann” kommer på en vit häst, den himmelska renhetens färg. Hans blodröda mantel påminner om försoningsdöden på korset. Hans namn är ”Guds Ord” och det är med sin muns svärd han segrar och dömer. Det är Frälsaren och Domaren som kommer i makt och härlighet.
Vilddjuret och den falske profeten grips och förpassas till ”eldsjön som brinner av svavel”. Draken, upprorets ytterste anstiftare, besegras i två etapper och röner samma öde. Det gåtfulla tusenårsriket som ger martyrerna deras efterlängtade återupprättelse hör hemma i detta sammanhang.
Till slut samlas hela mänskligheten inför den stora vita tronen. Böcker öppnas och dom avkunnas på grundval av vad som finns skrivet i dem. Varje människas livshistoria är noga bokförd – så viktigt och ansvarsfullt är livet. Det som ytterst avgör är dock Livets bok som tillhör Lammet. Som människa har även Jesus en bok. Där finns hans fullkomliga liv och hans oskyldiga lidande och död i vårt ställe nedtecknat. Att vara förenad med honom genom tron är räddningen. Det fi nns ”ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”.9
Även döden och dödsriket kastas i eldsjön. Där hamnar även de människor som inte har sina namn i Livets bok. Eldsjön är ”den andra döden” och den innebär att för alltid vara utanför Guds gemenskap. Det är en existens utan verkligt liv, utan livets goda gåvor. Att hamna där är oändligt tragiskt och dessutom onödigt. Vi är ju skapade för livet med Gud, och Lammet har genom sin offerdöd tagit bort hindren och öppnat väg tillbaka till Gud. Fokus är dock inte de dömdas sorgliga öde, utan den härlighet och det eviga liv som väntar dem som blivit renade genom Lammets blod.
Se, jag gör allting nytt (Upp. 21:1 – 22:5)
Himmel och jord nyskapas. Det som gjort livet svårt är borta för alltid: förbannelsen, lidandet, sorgen och döden. På tröskeln till evigheten torkar Gud själv sina barns tårar. Saligheten beskrivs som en stad, ett nytt Jerusalem i bländande härlighet och som ett återvunnet paradis, sprudlande av liv och strålande av skönhet. Avståndet mellan människornas tillvaro och Guds himmelska värld är borta. Den nya och renade skapelsen är indragen i det allra heligaste.10
Gud och Lammet bor själv bland människorna som ser hans ansikte och har hans namn skrivet på sina pannor. De tillhör honom för alltid och ”skall regera som kungar i evigheternas evighet”. Det är detta Gud har ställt i ordning för oss människor och som Bibeln sammanfattar i ordet ”välsignelse”.
Jag kommer snart (Upp. 22:6–20)
Kristus, som nu dold för oss bär hela tillvaron, ska en dag träda fram synlig i all sin härlighet – det är Uppenbarelsebokens budskap. Täckelset ska falla och sikten klarna. Guds folk ska nå målet, för evigt få beundra Guds nåd och njuta saligheten hemma hos Gud.
Det ondas makt är kortvarig. Lyft därför blicken, se framåt mot målet och låt hoppet prägla ditt liv redan här och nu. Den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta livets vatten för intet.
Lars-Åke Nilsson, Åsljunga
Kaplan och bibelskollärare
- Upp. 11:15
- Joh. 12:31, Kol. 2:13–15.
- Dan. 7:2–8.
- Jämför laglöshetens människa i 2 Tess. 2:3–12 och Antikrist 1 Joh. 2:18, 22.
- De tre vill nå fullkomlighet i egen kraft, men lyckas inte. Talet 6 når inte upp till fullkomlighetens tal 7.
- Johannes Aabenbaring av P. Madsen.
- Upp 12:8.
- 1 Mos. 11:1–9, Jes. 14:12–15.
- Rom. 8:1.
- Hela det nya Jerusalem är en gigantisk kub (21:16), likt det allra heligaste i Jerusalems tempel där Gud tronade.