För att ni ska tro – för att ni ska be

Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om. 1 Joh. 5:13–15

Aposteln Johannes har skrivit fem bibelböcker. Varför skrev han? Johannes berättar det. I evangeliet skriver han för att skapa tro: Dessa [tecken] har blivit nedskrivna för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn (Joh. 20:30–31). I sitt första brev vänder han sig till redan kristna. Syftet är lite annorlunda. Han skriver för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Han skriver för att ge dem trygghet, visshet, förtröstan. För att ni skall veta, säger Johannes, att ni har evigt liv.

Om du hör till dem som oroar sig över om den egna tron räcker – då ska du lyssna till vad Johannes säger. Tänk inte så mycket på om din tro räcker, eller om den är tillräckligt rätt. Se inte så mycket på dig själv, oavsett om du ser på din synd eller din tro, på dina dåliga vanor eller dina goda egenskaper. Se på Jesus.

Det han har gjort för dig, och för hela världen, det håller. Det är tillräckligt. Det är allt som behövs. Genom Hans död och uppståndelse så får du evigt liv. Om din tro är liten eller stor påverkar inte detta faktum.

Herren lovar oss mer än evigt liv. Han ger oss också vad vi behöver i denna världen. Johannes skriver att om vi ber om något efter hans [Guds] vilja, så hör han oss. Här finner vi en försäkran – om Guds omsorg och om att han hör oss när vi ber.

Ett liknande löfte ger Jesus i anslutning till att han talat om hur man ska visa omsorg om någon som begått en synd: … Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Både här i Matteusevangeliet och i Första Johannesbrevet finns det en tydlig koppling mellan ett löfte om bönhörelse och en situation där någon begått en synd.

Jag känner mig själv – åtminstone till dels. Och jag vet att jag ofta reagerar på andras synd med förfäran eller avståndstagande. Med tystnad eller förvirring. Skriften säger: Be! Om du ser en kristen syster eller bror falla i synd så ta det direkt till Herren, och be honom hjälpa dig att hjälpa den som syndat.

Vad är det då att be efter hans vilja? Djupast sett handlar våra böner om att vara nära Herren. Bönen är inte ett sätt vi kan manipulera Gud på. Men när vi ber hålls två olika linjer samman: min vilja och Guds vilja. Ske din vilja såsom i himlen så ock på jorden. Min vilja – som jag inte behöver skämmas för – får närma sig hans vilja, och när de möts formas jag efter hans exempel, vilja och plan. Då förvandlas jag och mina böner så att jag mer och mer ser att jag redan har allt i Honom.

Bön: Du har gett mig evigt liv, du har gett mig kärlek. Hjälp mig nu att leva i din närmsta närhet. Amen

Erik J. Andersson, Örkelljunga ELM-predikant och missionsledare

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan