Bär alla vägar till Rom? Blir var och en salig på sin tro? Finns det någon sanning? I vårt rättsväsende läggs stor vikt vid vad olika vittnen sett och hört.
Ray Baker, bland annat lärare vid CredoAkademin i Stockholm, lyfter fram trovärdigheten hos vittnen som mött Jesus, även efter hans uppståndelse.
”Bara man är uppriktig i Sin tro – det är huvudsaken.” ”Med så många religioner i världen, hur ska man veta vilken som är sann – eller om någon över huvud taget är sann?”
I vårt pluralistiska samhälle resonerar många kring tro och religion som om det gällde vägval i trafiken: Om jag vill åka till Göteborg kan jag köra E4an. Samtidigt finns det andra som kör E20 eller flyger eller åker tåg. När jag sitter i min bil kan jag inte se alla dessa människor som också är på väg mot samma plats som jag.
Vad är sanningen?
Innan man kan svara på frågan om vilken tro som är sann, måste man definiera lite tydligare vilka kriterier man använder för att bedöma olika religioner. Väldigt kortfattat vill jag lägga fram två viktiga kriterier för sanningen: Ett påstående är sant om det stämmer med en yttre verklighet. Det måste alltså finnas en korrespondens mellan påstående och verklighet. För det andra måste en samling påståenden vara koherent, det vill säga påståendena måste vara konsekventa.
Jesus anspråk
Jesus från Nasaret var ofta väldigt kontroversiell. Han sa: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig (Joh. 14:6). Han hävdade också att den som försöker komma till Gud utan att gå via Jesus är ”en tjuv och en rövare” (Joh. 10:1–7).
Men är det sant?
Hur vet vi om alla dessa påståenden är sanna? Vi betraktar en del påståenden som sanna därför att de är logiska eller ingår i vår erfarenhet: ”Jag åt müsli till frukost i dag” eller ”2+2=4”. Det är också tydligt att andra påståenden är fals ka: ”Min fru är drottningen av Sverige” eller ”2+2=5”. Men de flesta påståenden kan varken avvisas logiskt eller bekräftas av logiken eller vår erfarenhet: ”President Obama spelade tennis i går” eller ”Sudan exporterar mer krom än något annat land”. För oss står dessa påståenden ovanför förnuftet. Även om vi saknar erfarenhet för att bedöma deras sanningsenlighet, finns det antagligen andra människor som har erfarenhet och kunskap för att bekräfta eller avvisa dessa påståenden. Vi tror på dessa påståenden om vi har goda skäl att lita på vittnenas trovärdighet.
Varför ska man lita på Jesus?
Jesus anspråk på att vara sanningen och den enda vägen till Gud är påståenden som är ovanför förnuftet. Vår erfarenhet eller logik kan varken bekräfta eller avvisa deras sanningsenlighet. I sådana situationer kan man anta att påståendet är sant om man har skäl att tro att den som påstår det har den nödvändiga kunskapen och för övrigt är ett trovärdigt vittne.
Jesus avrättades på ett kors och blev på den tredje dagen levande igen. Detta är en av de bäst bekräftade historiska händelserna i hela den antika världen. Medicinsk forskning visar oss att ingen kunde överleva en korsfästelse. Dessutom hittades Jesus grav tom några dagar efter begravningen. Människor som ett par dagar tidigare förnekat samröre med Jesus hävdade plötsligt att de hade mött den levande Jesus. De var så övertygade om sin erfarenhet att de var villiga att dö för det som de menade vara sant.
Jesus uppståndelse är garanten för att hans anspråk är sanna eftersom Gud inte skulle väcka en bedragare från de döda. När Gud reser Jesus från de döda godkänner Gud även Jesus undervisning, inklusive hans exklusiva anspråk på att vara den enda vägen till Gud. Ingen har rätt att gå in och ändra på dessa anspråk; det är höjden av arrogans att tro att vi vet bättre än Jesus vilka som blir frälsta och på vilket sätt.
Även om det finns en del sanning i andra religioner – och många fina, moraliska människor som bekänner andra religioner – är det ändå bara tron på Je sus som räddar. Detta var den tidiga kyrkans starka övertygelse. Petrus förkunnade: Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta (Apg. 4:12).
Ray Baker, Stockholm
Lärare på CredoAkademin och doktorand i systematisk teologi vid Åbo Akademi