Hur använder du internet och sociala medier?
Gabriel Skilling, 33 år. Bor tillsammans med fru och tre söner i Göteborg. Socionom, teolog och prästkandidat i Missionsprovinsen.
Anne-Dorthe Moesgaard- Christensen, 38 år. Arkeolog och just nu missionär för ELM i Peru med maken Thomas och två barn.
Pär Lannerö, 41 år. Internetkonsult, gift med Pernilla, fyra barn. Bor i Tumba.
Maria Gunnarsson, 24 år. Bor i Lund och pluggar till socionom.
Pär: Jag prövar nästan allt, behåller det goda.
Gabriel: Främst till att läsa nyheter, söka information och till kommunikation. Också i olika styrelsesammanhang; det är smidigt och går snabbt att skicka handlingar och få idéer och förslag bearbetade mellan sammanträdena.
Anne-Dorthe: Jag kollar mejl och facebook dagligen och följer flera bloggar. Och vi använder Skype och IPtelefon för att hålla kontakten med familj och vänner.
Maria: Jag använder dem ofta och mycket. Internet är vardag, internet är information, kunskap, omvärldsorientering, nyheter, arkiv, kontakter och nöje … Internet finns alltid till hands, från min ficka når jag hela världen. Det är otroligt smidigt.
Vad är det bästa med internet?
Gabriel: Det är lätt att få och dela information samt att söka upp och hålla kontakt med människor.
Anne-Dorthe: Den största fördelen kan ofta samtidigt vara den största faran: internet stänger aldrig och erbjuder oanade möjligheter att söka och dela information. Det gör saker lättare och snabbare, men också att jag lätt använder för mycket tid vid datorn.
Maria: Sociala medier är för mig ett enkelt sätt att hålla kontakt med vänner jag redan har, och ibland också för att möta nya. Jag är välsignad med så många vänner på många olika platser men är dålig på att hålla kontakt med dem – då är detta ett fantastiskt verktyg! Man kan vara facebookvän också med dem man inte känner jätteväl, men vill hålla lite kontakt med ändå. Lite som mina föräldrar kan skicka julkort till folk de aldrig pratar med annars, men det är liksom trevligt att ändå höra av sig lite grann.
Pär: Det bästa är internet som verktyg för hållbar utveckling: god tillgång till information ger förutsättningar för kloka beslut, minskad korruption, minskat slöseri, ökad kvalitet och återanvändning. Nätet kan också minska behovet av transporter, göra personer med funktionsnedsättning mer självständiga, hjälpa likasinnade att hitta varandra, och överlag föra människor närmare varandra!
Ser du några faror med internet? Har du blivit drabbad på något sätt?
Pär: Precis som andra kraftfulla verktyg (trycksaker, medicin, motorer, sprängämnen …) kan nätet användas för både gott och ont. Jag ser mängder av faror: bortslösad tid, bedrägerier, beroenden, övervakning och förföljelse av oliktänkande, stillasittande livsstil, sårbart samhälle, näthat …
Maria: Internets stora möjlighet är också dess stora fara: det är i princip helt oreglerat. Vem som helst kan publicera vad som helst. Via internet når motståndsrörelser i slutna diktaturer ut med sina protester till omvärlden, men det finns också nätmobbning och barnporrsajter. Eftersom ingen styr det ’uppifrån’ måste var och en själv sätta gränser för vad som är okej att göra på internet. Detta fungerar ibland, ibland inte.
Anne-Dorthe: Jag ser en tendens till att folk ibland uttrycker sig mycket hårt i debatter, och skriver sådant som man aldrig skulle ha sagt direkt till en annan människa. Man blir också lättare missförstådd på nätet. Tidigare arbetade jag i kundtjänsten för en firma som erbjöd multianvändarspel online. De allra flesta klagomål vi fick in handlade om att människor kände sig dåligt behandlade av spelare som skrev elaka saker i chatten, om att man blev oense om spelets oskrivna regler osv. Här ser jag en mycket viktig uppgift för Guds folk – att vi ger oss in i den allmänna och folkliga debatten med en god ton och inkännande språk som folk förstår.
Gabriel: Jag har ett dubbelt förhållande till internet. Att vara uppkopplad tror jag ofta är att vara bortkopplad från det omedelbara livet utanför skärmen. Det mesta på internet är nog ganska harmlöst men kan ta tid och fokus från viktigare saker i livet. Det finns också riktigt mörka och ondskefulla saker på internet som inte kan ses som annat än djävulens redskap till att föra bort människor, och hålla människor borta, från Jesus. Själv har jag blivit ’drabbad’ såtillvida att det riktats mordhot mot mig på internet.
I sociala medier används ibland begreppen IRL (In Real Life). Är inte nätet på riktigt?
Gabriel: Nätet är på riktigt men utgör endast en begränsad del av verkligheten. Söker man exempelvis på mitt namn så finner man inga lögner (vad jag vet) utan sanna och riktiga saker om mig. Det som står är däremot mycket begränsat och ger en ensidig och förenklad bild. Jag tror det är viktigt att höra människors röst och att se folk i ögonen IRL, alltså i verkligheten.
Anne-Dorthe: Ja, nätet är på riktigt – men det är en annan verklighet. Jag såg ganska många människor på min tidigare arbetsplats som IRL – i verkliga livet – var väldigt ensamma, men som genom våra spelsidor fann en slags social gemenskap.
Maria: Det är en del av det riktiga livet, en annan sorts möten än de rumsliga – men fattigt som substitut.
Pär: Begreppet IRL användes flitigt för länge sedan. Därefter övergick man till AFK (Away From Keyboard) eftersom nätet visst är på riktigt. Nu är AFK också inaktuellt – med mobil är vi sällan ”away”, och den saknar tangentbord. Vissa frågar sig i stället, halvt på skoj, om det som inte syns på nätet verkligen hänt på riktigt!
Vilka möjligheter tycker du att internet och sociala medier erbjuder som kristna organisationer inte riktigt utnyttjar?
Pär: Jag tror att fysiska möten är viktiga, men styrelsemöten och liknande kan med fördel hållas online ibland. Det sparar tid och resor, och protokollet kan redigeras gemensamt under mötet. Sociala medier har en oerhörd potential för den som vill sprida budskap, men kräver eftertanke. Skillnaden mellan en tatuering och något du sprider på nätet är att en tatuering oftare går att ta bort.
Anne-Dorthe: Jag tror det är mycket viktigt att man som organisation gör klart för sig varför man vill ha en hemsida eller engagera sig på nätet, och därefter ser man till att göra det på ett seriöst sätt. Man måste kanske investera i professionella lösningar som gör att sidan ser korrekt ut och fungerar bra, även tekniskt, och att den är uppdaterad. Om kristendomen ska vara aktuell så ska kristna webbplatser också vara det. Vi ska inte ha en hemsida bara för att ”man ska ha det”.
Har du någon egen blogg? Läser du andras? Någon favorit?
Pär: Tre ”ja”. Kontakta mig om du vill veta mer!
Maria: Jag bloggade i några år, när kreativiteten fick andra kanaler tog inspirationen slut. Numera läser jag sporadiskt några vänners bloggar och ett par större.
Anne-Dorthe: Tillsammans med familjen bloggar jag på www.peruperuperu.me och jag har en lista med andra bloggar jag följer, det är kristna bloggar och andra missionärers, men också några om stickning och så vänners vardagsbloggar. Nätet är en stor hjälp när man som vi bor utomlands och förhoppningsvis kan det föra missionen närmare dem som har sänt ut oss.
Pär, du har lett seminarier med titeln Livet efter Facebook. Vad handlade det om?
Pär: Jag redovisade bl.a. intervjuer med avhoppare från facebook, ”Fejjan”, för att ge insikter om livet efter detta. Men många av avhopparna har gått med igen. I och med att ’alla’ finns där är det svårt att ersätta facebook. Seminarierna har även tagit upp problem med ”Fejjan”. Det finns många, men man har hittills anpassat sig precis tillräckligt för att undvika större uttåg.
Gabriel, du är förälder med barn i förskoleåldern. Hur tänker du kring barnens användning av datorer, internet osv.?
Gabriel: Det är bra att barnen lär sig använda datorer och internet på ett sunt sätt. Vi är däremot restriktiva när det gäller tiden de sitter vid datorn och vad de använder datorn till. Behärskar man inte datorn som verktyg får man problem, lever man genom datorn får man större problem.
Erik J. Andersson
Örkelljunga