Livet är på allvar

Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.

Matt . 5.27–30

Jesu bergspredikan har i alla tider vållat bibelläsare bekymmer, inte minst lutherska läsare. Där finns i de inledande saligprisningarna några av Jesu mest underbara ord; han står där som vishetsläraren som undervisar sina ’barn’ om himmelrikets hemligheter. Så finns där hans utmanande ord om att han inte har kommit för att upphäva lagen och profeterna utan för att uppfylla/fullborda den; Jesus är både anspråksfull och just utmanande. Och så finns där hans kompromisslösa uttalanden där han skärper lagens bud. Till dessa sista hör Jesu undervisning om att inte begå äktenskapsbrott.1

Bergspredikan är inte bara allmän moralisk undervisning om hur människor i det stora hela ska leva ett rättskaffens liv, även om det finns mycket av god vägledning för envar i Jesu ord. Bergspredikan är undervisning för Jesu lärjungar. Det handlar om villkoren i det Guds rike som Jesus kommer med.

Förnyas inifrån

Men Jesus börjar med ett allmänt bud. Han citerar ett av de tio budorden, som i sig anvisar en god ordning för varje människa. I detta fall att inte begå äktenskapsbrott. Tanken med äktenskapet är att det ska bevaras genom att båda parter är trogna. Det är grundregeln. Det är Guds bud. Så långt finns – eller åtminstone fanns – inget kontroversiellt i Jesu ord.

Det är dock nu han går ett steg längre. Det yttre hållandet av budet ska motsvaras av en inre hållning. Det handlar om hjärtat. Att den yttre handlingen är felaktig och ett brott, är det inte särskilt svårt att hålla med om. Att det avgörande är den inre viljan, är det kanske svårare att ta till sig. Men det är alltså på denna punkt som Jesus skärper både budet och tanken: det yttre ska motsvaras av det inre. De ska vara överens.

Viktigt att veta allvaret

För att illustrera detta budskap tar Jesus till en drastisk bild, som för övrigt finns även längre fram i Matteusevangeliet2 när Jesus undervisar om himmelriket och förförelser. Formuleringarna är nästan identiska, vilket tyder på att Jesus kunde använda liknande uttryck i olika sammanhang.

Uppmaningen att riva ut sitt öga och hugga av sin hand är drastiska bilder för den helhjärtenhet som Jesus vill inskärpa. Bilderna är drastiska för att ange allvaret. Guds bud är till för att hållas och följas; de är uttryck för Guds goda vilja. Den som vill leva som Jesu lärjunge i det rike som är Guds ska veta vad som gäller. Det handlar om att vara beredd att avstå allt för att leva rent. Det är bättre att gå miste om något mindre – om nu en kroppsdel kan kallas så, och i detta fall är det möjligt – för att få del av det viktigaste.

Detta är alltså det allmänna, grundläggande budskapet i Jesu ord. Men det finns i formuleringarna något mera att ta fasta på.

Fördjupande ledtrådar

Det första är noteringen att Jesus här tilltalar med ”du”. Det gäller i och för sig också budens formuleringar i Gamla testamentet som Jesus citerar, men Bergspredikans allmänna undervisning riktar sig till flera. Orden om att inte bryta ett äktenskap inleds med tilltalet ”Ni har hört …”, men sedan övergår det till ett mera personligt tilltal: ”Om ditt öga …” Detta betonar allvaret. De varningsord som Jesus förmedlar är allvarsord. Därför är de personligt formulerade.

Det andra är den själavårdande insikt som ligger i Jesus uppmaning. Han vet att förförelse börjar med tankar och tankar väcks av iakttagelser. När han därför talar om att riva ut ögat rymmer den en medvetenhet om att många frestelser kommer via synen. Det heter också ”att se med åtrå på”. Här som i så många andra fall ger Jesus exempel på en psykologisk klarsyn som vi i dag lätt missar att se.

Det tredje är att Jesus betonar det högra ögat och den högra handen. Det kan verka oskyldigt, och ska kanske inte heller överdrivas, men troligen inskärper även det allvaret i Jesu ord. Det högra står i Bibeln för det värdefullare, det kraftfullare, det bättre. Då blir Jesu uppmaning inte bara drastisk i allmänhet; exemplifieringen med högra ögat och högra handen skärper till det hela genom att betona att en människa ska vara beredd att avstå det värdefullare för det viktigaste.

Det fjärde är att Jesus tydligt talar om risken att gå evigt förlorad. Hans ord om helvetet är utmanande på sitt alldeles särskilda sätt. Visserligen talar Jesus till sina lärjungar, de (vi) som svarat ja på hans kallelse att följa. Men också för dem (oss) finns faror. En av dem är att trots att en människa en gång sagt sitt ja till Herren kan hon avfalla och gå miste om saligheten. Med påminnelsen om helvetet skärper Jesus ännu mer sina varningsord.

När vi i dag hör Jesu ord från Bergspredikan – eller andra sammanhang – finns mycket som tilltalar oss. Det är goda ord, vänliga och mjuka ord. De är barmhärtighetens språk, uppmuntrans och upprättelsens språk. Men så finns där också Jesu utmanande undervisning, orden som skaver. Ibland tror jag att just de orden i en tid av självklarheter behöver uppmärksammas mer än vad som ofta är fallet. Inte i första hand för att vi är kallade att göra livet svårt för oss. Nej, snarare för att vi ska ta till oss den allvarliga sidan av livet. Den allvarssida som vardagens och kulturens – och ibland även kyrkans – förkunnelse bytt ut mot en ytlighet som inte kräver någon omvändelse. Och om det är något vi behöver påminnas om är det omvändelsens nödvändighet. Inte för inte sammanfattar evangelisten Markus Jesu budskap i orden: Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet.3

LarsOlov Eriksson, högskolelektor, Uppsala

1. Matt. 5:27–30
2. Matt. 18:8–9
3. Mark. 1:15