Är Kristus krigisk?

Vi möter oftast Jesus som omtänksam, snäll, förlåtande … Men ibland ser vi en helt annan sida av honom som kan vara svår att förstå. Hur hanterar vi Jesus när han talar om strid och svärd i stället för fred och förlåtelse?

Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. Men jag har ett dop som jag måste genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat. Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. Ty härefter kommer fem i en och samma familj att vara splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor. Luk. 12:49–53

Jag vill ducka när jag hör Jesus tala i texten från Lukasevangeliet. Denne Jesus är mycket mindre sympatisk än ”den gode herden-Jesus”, men han står där alldeles orubblig. Jag måste ta också denna aspekt av efterföljelsen på allvar om jag vill vara en bibeltrogen kristen. Låt oss först diskutera två problem i texten innan vi tillämpar den på oss själva.

Den farliga religionen?

”Där har du det svart på vitt: religionen är farlig och skapar strid. Texter som dessa motiverar självmordsattacker. Världen vore både bättre och fredligare om vi slapp religionerna!” Du känner säkert igen retoriken. Kanske har du klasskamrater eller kolleger som har använt liknande argument när ni har kommit i samtal om din tro. Hur bemöter vi argumenten? En god början är att söka reda ut vad vi pratar om.

Vilken typ av religion är det som kritiseras? Det är exempelvis stor skillnad mellan traditionell kristen tro och slutna religiösa sekter. Vi kan inte dra alla över en kam. Vidare kan vi behöva fråga om våra meningsmotståndare syftar på människors missbruk av religion eller menar att religionen i sig är skadlig. Genom vetenskapen har människor uppfunnit atombomben och orsakat enorm förödelse, men det är inget argument för vetenskapens avskaffande.

När vi sökt klarlägga dessa saker behöver vi gå vidare med att poängtera hur Jesus inte uppmanar oss att söka strid (se t.ex. Ords. 15:1, Matt. 5:9, Rom. 12:18), men däremot förklarar att hans efterföljare onekligen kommer att hamna i konflikter. Jesus kom inte för att skapa ett rike på jorden – då hade hans lärjungar krigat för honom när han blev arresterad; i stället utmanade Jesus det rådande rikets destruktiva värderingar.

Sist, men inte minst, kan vi behöva visa på att föreställningen om att världen vore fredligare utan religion är en myt. Ett av 2000-talets svåraste krig är kriget i Irak och det bygger inte på kristen, judisk eller muslimsk tro utan på den, i hög grad, västerländska övertygelsen om demokrati och universella mänskliga rättigheter. Eller tänk på det fruktansvärda folkmordet i Rwanda som var en fråga om etnicitet. Och såväl nazismens som kommunismens brott mot mänskligheten har sin grund i extrema politiska ideologier. Av dessa exempel drar vi inte slutsatsen att världen vore bättre utan politiska ideologier, etnisk mångfald eller demokrati, utan att människor måste lära sig att umgås med varandra trots sina olikheter. Det är inte religionen i sig som är farlig utan den oetiska människan.

Jesus provocerar

”Men”, säger du kanske, ”jag som har lärt mig att älska Jesus och som har fått se att han älskar mig – jag provoceras av texten. Det här är inte den Jesus jag har lärt känna och jag börjar tvivla på om jag vill ha med honom att göra.”

Även jag provoceras, men vi får inte anpassa bilden av Jesus efter eget tycke. Jesus talar om den överhängande risken att gå evigt förlorad – vad som helst är bättre än det, till och med att hugga av en hand eller att riva ut ett öga. Petrus talar om djävulen som ”går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka” (1 Petr. 5:8), och den ryske författaren Dostojevskij uttryckte det så här i en av sina romaner: ”Här kämpar djävulen med Gud, och slagfältet är människohjärtat.”

Ja, människans hjärta är ett slagfält och Jesus ger den andliga striden högsta prioritet. Faktum är att det bara är Jesus som kan vinna den striden och det är därför Jesus måste vara den eller det viktigaste i varje människas liv: har jag inte Jesus, har jag inte livet – men om jag har Jesus, har jag också livet. Så höga är insatserna.

Vi vet om att det väcker reaktioner när Guds Ande får tända sin eld i en människas hjärta. I augusti var jag på ELUs ungdomsläger PULS och träffade ungdomar som har lärt känna Jesus men vars familjer inte förstår dem. Det är ett svårt lidande, men det är här som Jesus ord har sin tillämpning: vi kan inte förvänta oss att familj och vänner ska förstå vad vi har funnit när vi berättar för dem. Tron på Jesus skapar oundvikligen splittring i min omgivning.

Detta är en av de svåraste insikterna jag själv har gjort om min efterföljelse: jag kan inte förvänta mig att omgivningen ska uppskatta min tro på Jesus. Jag har fått utmaningen att arbeta i en ELM-förening i Stockholms centrum och det kan vara frestande att anpassa mina ord för att inte stöta mig med sofistikerade innerstadsbor, men då sviker jag både dem och Jesus. Jesus kan inte vara tyst när människor hålls fångna i fattigdom, prostitution, oreflekterad konsumtion, självupptagenhet och alkoholberoende, och han kallar oss att leda människor ut ur deras bundenhet. Det kräver att vi talar om synd och uppmanar till omvändelse, även om det är inte enkelt. Tänk efter: Har du någon gång censurerat dig själv i ett samtal om Jesus? Då vet du vad jag menar.

Splittraren och fredsskaparen

Det är sant att det finns religioner som uppmanar till våld och de tendenserna måste vi ta avstånd ifrån, precis som vi ska ta avstånd från våldsamma sekulära ideologier. Ett liv i Jesus efterföljelse är dock inte ett liv i våld.

Kanske tänker du: ”Det låter lite bättre men det är fortfarande skyhöga krav som Jesus ställer. Vem orkar leva upp till det!” Ja, idealet vore oöverstigligt om det bara var ett krav, men här gömmer sig ett evangelium. Jesus talar om ett dop som han måste döpas med, och däri ligger nyckeln. Elden som Jesus tänder är Andens eld i den troendes hjärta men också domens eld som kommer att befria världen från mörker och återställa Guds goda skapelse. Den domen kommer samtidigt att drabba varje människa. Vi kan alla se hur vi har bidragit till att skada oss själva och andra; vi vet om att vi till och med gör det frivilligt – och Gud reagerar mot det som är destruktivt. Jesus blir vårt skyddsrum undan den förtärande elden och det skyddet vinner han genom sin död och uppståndelse. Detta är dopet som Jesus måste gå igenom: döden på korset.

Det offret kostade Jesus allt. Han hamnade i konflikt med sin familj, med sina vänner, med de religiösa ledarna, med politikerna – ja, han var till och med övergiven av sin himmelske Far. Men han utstod det för att du aldrig skulle behöva vara på djupet ensam, förskjuten och fördömd. Han utsatte sig själv för den fiendskapen för att du skulle ha fred med Gud.

Daniel Ringdahl, lärare och predikant, Stockholm

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan