Det är nu trettio år sedan New Age på allvar slog igenom i vår kultur. Ännu lever den kvar och vi märker spåren av den. Som kristna behöver vi se vad vi har gemensamt med New Age, men också söka bemöta rörelsen och visa på ett bibliskt alternativ.
Den 17 oktober 1967 var det urpremiär av musikalen Hair på Joseph Papp’s Public Theater i New York. Det blev den symboliska starten för begreppet New Age. Ledmotivet var sången ”Aquarius”:
When the Moon is in the Seventh House
And Jupiter aligns with Mars,
Then peace will guide the planets
And love will steer the stars
This is the dawning of the age of Aquarius
The age of Aquarius
Aquarius
Aquarius
De senaste decennierna har uråldriga före ställningar om nya tidsåldrar som ska bryta in och avlösa de gamla fått ny aktualitet. New Age är engelska och betyder just ny tidsålder. I boken Kristus i vattumannens tecken defi nierar den norske teologen Arild Romarheim rörelsen:
En optimistisk kulturströmning som har blommat upp på 1980talet med bakgrund i hippiekultur och nyreligiositet, och särskilt i ”teosofi ”, med front mot kärnvapenhot och miljöförstöring. Man förväntar en kollektiv förvandling av den mänskliga medvetenheten upp på en högre nivå, till följd av en astrologisk förskjutning i förhållandet mellan solen och stjärnteckningen i djurkretsen. Den passerar i dessa dagar från ”Fiskens” tecken (kristendomens tidsålder) till ”Vattumannens” tecken (nyandlighetens tidsålder). Blomstringen av nyreligiösa rörelser och det exploderande intresset för ”healing” anses vara tecken på att denna process verkligen pågår.1
En del av kulturen
New Age-begreppet hade sin höjdpunkt på 80-talet med en mängd stora mässor och konferenser. När några år hade gått gjorde tidningen Dagen, som jag då arbetade för, 1998 en artikelserie om New Age – för att se vilka vägar den tagit. Jag intervjuade Svenska Dagbladets Lena Katarina Swanberg och frågade henne vad som händer på sikt med denna svårdefinierade New Age-rörelse?
– Det är ju en subkultur som har varit nästan osynlig men nu har blivit en del av kulturen. I och med det blir begreppet osynligt igen. När exempelvis socialdepartementet har en konferens om andens kraft, då har New Age blivit ”mainstream”. Då blir begreppet så mycket en del av kulturen att det på nytt blir omöjligt som ett eget begrepp. Det är som den vanliga svenska pendeln.2
Hur ska kristna bemöta new age?
Kristna har mycket gemensamt med nyandligheten i sin öppenhet för en andlig verklighet – mitt i en materialistisk och rationalistisk kultur. Men i mycket skiljer vi oss också åt: synen på Gud, skapelsen, människan och vad som behövs för att lösa mänsklighetens dilemma – är det ett högre medvetande eller försoning?
Det är viktigt att kristenheten inte bara genomskådar nyandlighetens tomma löften. Vi behöver också själva vara ett verkligt alternativ för sökare. Följande områden vill jag lyfta fram:
- Kunskap. Kristna måste lära sig förstå hur människor inom New Age resonerar.
- Apologetik och dialog. Här har vi mycket att lära från fornkyrkan som mötte liknande strömningar, som gnosticismen.
- Förkunna inkarnationen. Nyandlighet och New Age beskriver materia som något lägre än det andliga. Men Bibelns Gud är Ande som blir kött. Därför är det viktigt att förkunna inkarnationen, jungfrufödseln och Kristi kroppsliga uppståndelse.
- Gudsrikeskulturen. Ibland är nyandligheten mera motkultur än den kristna församlingen. Alltför ofta har kristenheten låtit sig formas av det omgivande samhället i stället för att utmana det.
- Förvaltarskap. Ett sunt förhållande till materiella tillgångar är typiskt för en kristen livsstil. Svaret på de två dikena – säck och aska eller lyx och överflöd – är förvaltarskap.
- Hälsa. Som svar på nyandlighetens intresse för healing innebär en kristen livsstil både en förnyelse av förbönen för sjuka och en betoning av sund friskvård och hälsa.
- Befria de demoniserade. Det är bibliskt. Vi är ovana vid det, men med den stormflod av nyandlighet och ockultism som vällt över vårt land kommer det att bli en ganska vanlig erfarenhet i kyrkorna.
New Age kan hjälpa människor till stillhet och andlig närvaro. Det kan vi som kristna bejaka. Samtidigt är det vår kallelse och vårt privilegium att också få visa på vägen vidare – mot Jesus Kristus, han som kommit till världen med räddning och evigt liv.
Torbjörn Freij, pastor, Stockholm
- Arild Romarheim: Kristus i Vattumannens tecken, Libris 1989
- A rtikel av Torbjörn Freij, Dagen 6 januari 1998: ”På resa genom den nya tiden”