Vänd andra kinden till – eller?

En kristen ska inte vika ner sig. Det finns gränser för vad hon ska tåla. Ändå finns tillfällen då vi ska avstå från vår rätt och finna oss i att behandlas illa.

Ni har hört att det är sagt: ”Öga för öga och tand för tand”. Jag säger er: ”Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra åt honom.”
Matt. 5:38–39

Det är fascinerande med Guds ord – att vi aldrig blir färdiga med det. Det finns å ena sidan sådant som är klart och tydligt och inte så svårt att förstå. Å andra sidan finns det som vi inte riktigt kan begripa oss på eller förstå hur det ska tillämpas. Ett sådant exempel är Jesu ord i Bergspredikan om ”öga för öga och tand för tand”.

Vad orden inte betyder

Även om det inte går att komma fram till en slutlig förståelse av vad detta ord betyder, går det att säga en hel del om vad det faktiskt inte betyder. Dels kan vi titta på det större textsammanhanget och dels kan vi se på det större skriftsammanhanget. Låt oss börja med textsammanhanget. Jesus börjar med ett citat från Gamla testamentet som gäller det rättsliga sammanhanget. Guds lag i GT är sådan att den som skadar eller dödar en annan människa eller ett djur är skyldig att ersätta skadan genom att betala igen ”med samma mynt”.1 Det är en rimlig principiell ordning som i stor utsträckning kännetecknar även svensk straffrätt (proportionalitetsprincipen) i dag.2

Lagen gavs till Israels folk och nation vid Mose tid3 och gäller inte som lag i Sverige eller för Guds folk i dag. Ändå har Gamla testamentets lag, då den är Guds ord, varken mist sin auktoritet eller aktualitet. Och Jesus är inte alls ute efter att sätta Guds ord i Gamla testamentet ur spel. Det framgår tydligt av vad han sagt inledningsvis i Bergspredikan: ”Tro inte att jag kommit för att upphäva lagen och profeterna” – det vill säga GT.

Vi kan säga mer om vad Jesu ord inte betyder. De är inte en legitimering av att kalla ont för gott och gott för ont. Den som misshandlar, stjäl eller tvingar någon kallar Jesus ond.4 Inte minst i dag, när vi kan känna oss riktigt utmanade av Jesu ord att vända andra kinden till, är det viktigt att lägga märke till att den som väljer att göra det verkligen har klart för sig att han väljer att tåla en ond handling. Vi behöver också lägga märke till att han eller hon inte vänder sin andra kind till med automatik. Herren själv visar oss att vi inte ska göra det: Jesus blir slagen i ansiktet av översteprästens tjänare. Han vänder då inte andra kinden till.5 Visserligen slår han inte tillbaka, vilket är en viktig poäng, men han visar ändå genom sitt agerande att han anser att slaget är en ond handling som inte kan rättfärdigas. Dels står han på sig och insisterar på att det han sagt är rätt, och dels frågar han mannen: ”Varför slår du då mig?” Jesus tål visserligen den onda handlingen, men han väljer att göra verbalt motstånd. Vi behöver fundera över varför han gör det när vi försöker förstå Jesu ord om att vända andra kinden till.

Syfte och gränser

Det finns tillfällen då vi inte ska vända andra kinden till. Till dessa hör enligt den klassiska lutherska uppfattningen de tillfällen då vi inte handlar som privatpersoner med konsekvenser i första hand för oss själva, utan som föräldrar eller å yrkets vägnar. När vår auktoritet som lärare eller tjänsteman utmanas är vi skyldiga att inte ge vika.

Om vi som privatpersoner ska tåla en ond handling ska vi göra det i medvetande om att det bemöts med gott och att det finns ett syfte med att göra det. Det ska finnas ett skäl till att vi tillåter någon annan att skada oss – både en och två gånger. Vi behöver använda vårt omdöme till att förstå konsekvenserna av att det onda ges utrymme att breda ut sig och kunna se värdet av att det glödande kolet samlas.6 Att vara kristen är inte att vika ned sig utan anledning. Strax före sitt meningsutbyte med översteprästen har Jesus sagt till Petrus att stoppa undan sitt svärd. (Det är intressant att Jesus inte tillrättavisar Petrus för att han gick beväpnad. I Sverige är det i dag olagligt att exempelvis bära kniv på allmän plats.) Efter att Petrus i mörkret med sitt vapen skadat en av dem som kommit för att gripa Jesus, blir han tillrättavisad av sin mästare. Hur motiverar sig då Jesus? Jo, bland annat genom att just visa på ett högre syfte med ’tålandet’. Han säger till Petrus: ”Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?”7

Vidare ska vi, när vi tillåter det onda, göra det i medvetenhet om att rättvisan är utlovad från annat håll, nämligen från Gud.8 Hämnd för mord, misshandel eller stöld bör vi inte själva utkräva. Det är Guds sak att göra det. Den saken ombesörjer Herren genom de rättsvårdande myndigheterna, eller ”överheten”, som är Guds tjänare.9

Men det finns också gränser för ’tålandet’. Vi ser det i exempelvis Bibelns undervisning om äktenskapsbrott. Den hustru vars man går till en annan kvinna uppmanas inte att avstå även från sina barn till den otrogne maken. En vårdnadstvist i domstol kan dessvärre vara nödvändig eller i vart fall oundviklig. Rättesnöret i svensk lag är inte rättvisa mellan makar eller föräldrar utan vad som är bäst för barnen.

Jesu kärlek

Avslutningsvis tror jag att det är viktigt att påpeka att Jesu stränga ord i Bergspredikan inte i första hand är avsedda att omsättas i handling, utan att visa åhörarna på den brist på verklig kärlek till medmänniskan som vårt stegrade motstånd och vår motvilja mot att följa Jesu ord avslöjar. Lagens andra bruk är dess viktigaste bruk – det vill säga att avslöja synd och att driva till Kristus. Hos honom finns den kärlek som är förutsättning för att kunna vilja vända andra kinden till. Tack, Jesus, för din häpnadsväckande kärlek till oss onda människor!

Peter Henrysson, advokat, Lund

  1. 3 Mos. 24:17–22
  2. Brottsbalken 29 kap 1 § st 2. Jfr skadeståndslagen 2 kap 1 §.
  3. Ca 1500 f.Kr.
  4. Matt. 5:39–42
  5. Joh. 18:22
  6. Rom. 12:20
  7. Joh. 19:11
  8. Rom. 12:17,19
  9. Rom. 13:4

 

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan