Det är fascinerande att se hur historiska fakta bekräftar Bibelns berättelser om vad som hände då Jesus föddes – och tvärtom.
Israel var vid tiden för Jesu födelse ett ockuperat land. Kejsar Augustus sågs som en frälsargestalt i romarriket, man hoppades att han skulle skapa en fredlig världsordning. De flesta romerska provinser samarbetade med Augustus. Men det fanns ett undantag – provinsen Palestina. Området kantades av ständiga konflikter och uppror. Längtan efter frihet var stark.
Livet under kejsaren
Vid den tiden bodde ungefär åtta miljoner judar i romarriket, men endast en fjärdedel bodde i Palestina. Man kunde finna synagogor i de flesta städer i riket och den judiska befolkningen åtnjöt vissa privilegier – de behövde till exempel inte dyrka kejsaren. Ändå förekom ständiga uppror. Folket längtade efter Messias, Davidskungen som skulle befria dem. Olika grupperingar agerade på skilda sätt. Esseerna drog sig tillbaka för att leva ett rättfärdigt liv och på så sätt påskynda Messias ankomst. Varje dag dukade man en extra stol åt Messias vid måltiderna. Seloterna valde den motsatta strategin, de gick till väpnad kamp och uppmanade till lynchning av de judar som gifte sig med främlingar.
Israel var ett utpräglat klassamhälle. I Galileen byggdes det som aldrig förr. De romerska städerna som Saphoris och Tiberias byggdes under Jesu uppväxt. Rikedomen och lyxen florerade bland de rika romarna. Och de fördelade jord till investerare. Hälften av all åkerjord i Palestina ägdes av mindre än en procent av befolkningen. Cirka sjuttiofem procent av befolkningen i Galileen levde i hus med bara ett enda rum. En sådan familj hade inte råd med att ha mer än 2–4 barn. En medelklassfamilj, ungefär tio procent, hade större hus med innergård, där storfamiljen kunde leva tillsammans. Till sådana familjer hörde de fi skarfamiljer som Petrus och Johannes kom ifrån. Och eftersom Jesus hade minst sex syskon kan vi anta att också hans familj så småningom kom att tillhöra denna klass, även om Josef och Maria verkar ha varit fattiga vid tiden för Jesu födelse. Återstår då en stor grupp mycket utsatta människor, kanske femton procent, som varje dag fick kämpa för att få mat på bordet.
Skattskrivningen
Romarna ville ha koll på folket, så att de visste vilka som skulle betala skatt. Josef fick bud om att han måste fara till sin hemstad Betlehem för att registreras där. Vi vet att detta måste ha skett någon gång mellan år 7 och år 5 f.Kr. eftersom Herodes den Store dog år 4 f.Kr. Man känner inte till någon skattskrivning vid just denna tidpunkt, men troligen pågick de romerska skattskrivningarna i flera omgångar. Att Augustus var kejsare, det vet vi. Att skattskrivning innebar att folk måste åka tillbaka till sin hemstad vet vi från egyptiska källor. Och ett mynt från tiden visar att en som hette Qvirinius var ståthållare över Syrien under dessa år, något som annars tidigare varit ifrågasatt. Bibeln som historisk källa styrks oftast av nya arkeologiska fynd! Så Josef och den höggravida Maria begav sig till Betlehem. Vi skulle teoretiskt kunna räkna ut när på året Jesus föddes. Det sägs nämligen att Sakarias var från Abias division, och det var den åttonde av tjugofyra prästgrupper som tjänstgjorde i templet under året. Men här blir det krångligt, eftersom det finns två olika sätt att räkna ut när detta var. Den ena beräkningen landar på att Sakarias tjänstgjorde tidigt i juni – i så fall, förutsatt att Elisabet blev gravid omedelbart efter ängelns besök, skulle Jesus vara född i september. Den andra beräkningen landar på tjänstgöring i oktober, och i så fall skulle Jesus vara född i slutet av december eller början av januari. Det är denna uppfattning som de tidiga kyrkofäderna stödjer, och det är därför vi i världskyrkorna firar Jesu födelsedag antingen 25 december eller 7 januari. Men det blir ändå bara gissningar.
Det vi vet är att det var fullt på alla logement i Betlehem, troligen på grund av skattskrivningen. Men Maria och Josef hade ju släktingar i staden, så någon tog sig säkert an dem och lät dem sova i den grotta där djuren övernattade. Åtminstone är det en sådan grotta som pekas ut som platsen där Jesus föddes. I dag ligger Födelsekyrkan där, men redan i början av 100-talet byggde kejsar Hadrianus ett avgudatempel på platsen, säkert för att vanvörda grottan eftersom den redan då var en helig plats för de kristna. Det fanns en judekristen kyrka i Jerusalem från pingstdagen och framåt, så de kristna visste säkert var de heliga platserna låg. Och vi vet att grottan var ett pilgrimsmål redan på 200-talet. Så mycket tyder på att det faktiskt var i denna grotta Jesus föddes. Där bodde djuren för att få skydd mot nattkylan och där fanns en krubba med hö som barnet kunde läggas ner i. En smutsig, inte särskilt idyllisk plats, med andra ord.
Till denna plats kom de föraktade herdarna för att få se det nyfödda barnet. Herdar betraktades som lågt stående, de fick ställa sig längst bort från tempelbyggnaden när de skulle tillbe i templet. Nu får de tillbe Messias, Guds Son!
Stjärnan
Till Betlehem kommer också astrologerna. De har fått syn på en märklig stjärnkonstellation. Jupiter och Saturnus står år 7 f.Kr. i fiskarnas stjärnbild under 11 månader. Astrologerna vet att Jupiter är gudens stjärna, Saturnus är kungens stjärna och fiskarnas stjärnbild är den sista i cykeln. Detta leder dem till tolkningen att en ny världsordning är på väg med en kung utvald av Gud. Att sedan planeten Mars – Syriens och Palestinas stjärna – mot slutet också visar sig i stjärnbilden får astrologerna att dra slutsatsen att kungen ska födas där.
Detta är en trolig teori om hur det gick till när de vise männen följde stjärnan, men vi vet inte med säkerhet. En planet, sedd från vårt perspektiv, rör sig över himlavalvet, stannar upp och står stilla, och ändrar sedan riktning för en stund. Stjärnan skulle alltså teoretiskt kunna ha stannat över Betlehem. Vad vi vet är att astrologerna hittar fram till Betlehem. Kanske kom de några månader efter att Jesus fötts, Herodes valde ju att döda alla barn under två års ålder efter att noggrant ha frågat ut dem om stjärnan. Eller också kom de till grottan när Jesus var nyfödd – kanske Herodes bara ville ha god marginal. Han led troligen av förföljelsemani, bland annat dödade han sin hustru och stora delar av sin egen familj för att inte riskera en kupp. Inte underligt alls att han dödade ett antal småbarn utan att tveka ett ögonblick, om han kände sig hotad.
De vise männen har med sig gåvor – samma gåvor som människorna i Syrien då brukade ge guden Dusares den 25 december. Dusares påstods vara född av en jungfru, kanske kände astrologerna till att de judiska skrifterna talar om att Messias också skulle födas av en jungfru och tänkte att guld, rökelse och myrra var lämpliga gåvor till en nyfödd kung.
Gud blir människa
Traditionen har tolkat gåvorna astrologerna hade med sig på ett fint sätt: guld för en kung, rökelse för en gud och myrra för en dödlig. För så är det. Han som ligger där i krubban och skriker, han är kungarnas Kung. Han är Gud själv. Och han har blivit människa, en vars döda kropp så småningom kommer att balsameras med myrra eftersom han blivit en av oss. Detta är vad som händer, mitt in i mänsklighetens historia. Gud blir människa, han blir en av oss!
Fredrik Hector, missionär, Gisma, Etiopien