Bland allt vi lyssnar på i vår tid sticker predikan ut som helt unik. Dess uppgift är att skapa tro på Jesus. Därför ska vi inte lyssna till predikningar för att recensera dem. Bibeln uppmanar oss att ta emot ordet och ge det vårt hjärtas gensvar.
Jag sitter i bilen och växlar mellan olika radiokanaler. I hopp om att hitta någon skön låt inser jag tyvärr att de lyckats synka radioreklamen mellan de flesta stationerna. Jag resignerar därför och lyssnar till en reklam för ljudböcker med en slogan som lyder: ”Lyssna är det nya läsa.”
Det ligger någonting i det. Förra året slog podcasten(1) igenom och det kanske inte är så konstigt i vårt allt mer simultana samhälle. Att lyssna är lättare än att läsa, det kräver minimalt med tankekraft och går att kombinera med jobb, matlagande och träning. Därför passar det oss väldigt bra.
I det mediebrusande havet av podcaster och ljudfiler av olika slag finns det en hel del kristna alternativ. Lika viktigt som det har varit att läsa bra kristen litteratur kan det i dag vara att lyssna till predikningar och föredrag. För vi påverkas väldigt mycket av det vi lyssnar till, vare sig vi vill det eller inte.
Jag lyssnar själv ofta på några av Sveriges populäraste sekulära podcaster. De är underhållande, men speglar vårt samhälle i stort i åsikter om Gud och moral, åsikter som ofta står i direkt motsats till det som Bibeln lär ut. Sådant kan göra vår tro svagare. Det kan också göra att vi möter omvärlden med större rädsla. Vi delar inte de påstådda sanningar som ständigt publiceras av kändiseliten.
Det är inget principiellt fel med att hänga med i samtiden och populärkulturen, men jag tänker att vi borde kompensera med en minst lika stor del uppbyggligt material. Visserligen dyker det upp intressanta inslag och samtal också i podcaster som mest vill erbjuda lättsmält underhållning, men jag upplever också att de genomsyras av en sorts arrogans. Mycket går ut på att syna de som gör och tänker annorlunda än de själva och raljera över deras så kallade egenheter. Då och då handlar det om oss kristna.
Vad fåren lär oss
I augusti förra året dök det upp artiklar baserade på en studie om att ateister skulle vara mer intelligenta än troende. Det går säkert att syna studien och hävda att de har vinklat resultaten, men när jag läste vidare till slutsatsen tyckte jag att de satte fingret på något viktigt. Forskarnas konklusion var att intelligenta människor är mer benägna att lita till sig själva. Det kan vara värt att stanna upp inför.
I Johannes 4:27 (och på många andra ställen) talar Jesus om oss som får: Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Varför liknar han oss vid får? Finns det någon poäng med att vi liknas vid just får och inte vid något annat mer intelligent djur? Jag tror det. Det är svårt för får att klara sig på egen hand. De har det bäst så länge de håller sig till sin herde. Han kommer att leda dem till nya betesmarker och förse dem med allt som de behöver. Problemen kommer när fåren försöker klara sig själva. Då springer de lätt vilse och löper stor risk att råka illa ut. För fåren har inget bra försvar mot ondskan i sig själva. De är hjälplösa.
Intelligensen har fått en upphöjd status som den inte förtjänar. För vad är egentligen värre utifrån ett kristet perspektiv än en att bara lita till sig själv? Det är ju där synden har sitt ursprung. Rosenius skriver att vi ständigt står i kamp med böjelsen till självförgudning. Med hög intelligens kan den bli svårare att stå emot. Att lita till sig själv leder till slut till högmod och det får konsekvenser för hur mottagliga vi är för det som Gud vill säga till oss.
Att ta emot i tro
Jag tror att många kan känna igen hur man, efter att ha varit på en predikan i kyrkan, sitter i bilen på väg hem och pratar om den. ”Vad tyckte du om predikan?”, frågar någon. ”Ja, den var väl okej, men måste han använda så gammalt språk”, svarar någon annan. En tredje säger: ”Det blev lite väl långdraget. Han kunde ha slutat efter andra punkten.” Naturligtvis har vi även ofta goda saker att säga om predikan. Men det är ett märkligt förhållningssätt att recensera både den och predikanten.
Att lyssna för att recensera är bra om man är musikrecensent, eller på något annat sätt ska göra en professionell bedömning. Det är kritikerns sätt att lyssna på. Men det är inte så vi ska lyssna till en predikan över Guds ord.
I Romarbrevet 10:17 skriver Paulus att tron kommer av predikan. Det betyder att predikan är oerhört centralt i vårt liv som kristna.
Ledda av Guds stabila hand
I en ungdomsgrupp i Roseniuskyrkan i Stockholm som jag tidigare var med i brukade vi tillsammans studera kommande söndags bibeltexter. Det var ett väldigt bra sätt att förbereda sig inför predikan som gjorde att man kom till den mer förväntansfull. Man hade fått klarhet i vad texten handlar om och kunde bära med sig frågor som dykt upp till gudstjänsten.
När vi lyssnat ordentligt till en predikan, vad gör vi då? Jo, då gäller det att omsätta det som sagts. Jesus har en liknelse som går ut på att den som handlar efter hans ord bygger ett stadigt hus på en klippa. Genom att handla motarbetar vi vår egen vilja att bestämma över våra liv och låter i stället Guds stabila hand leda oss.
Nu kanske någon protesterar och invänder att det är svårt att veta exakt hur man ska handla. Det går inte bara att handla. Jag håller med om att det måste finnas en urskiljningsprocess, men oftast blir det vi kunnat göra inte av eftersom vi själva vill avgöra vad som är rimligt och inte att göra. Hur tror ni att Abraham tänkte när han fick höra att han skulle offra sin son? Tanken att offra honom som han väntat på i 100(!) år måste ha upplevts helt vanvettig!
Att följa Gud är inte att göra intelligenta överväganden inför varje situation, det är att helhjärtat lägga sitt liv i Guds händer och följa hans vilja. Det är att lyssna som ett får på sin herde i vetskap om att han älskar mig och vill det bästa för mig.
Gustaf Lunnergård, programmerare, Stockholm
- Podcaster är TV- och radioprogram som kan hämtas på internet och som man kan ladda ner eller prenumerera på.