Vad ska jag göra med min avund? Den gör mig missunnsam, skadeglad och orättvis när jag bedömer andra. Denna känsla hotar att förpesta livet för
både mig själv och för människor i min omgivning. Men det finns hjälp att få.
Gud har skapat oss med en längtan efter gemenskap och meningsfulla uppgifter. Denna längtan är i grunden god och tjänar livet. Det är i mötet med andra som min identitet formas. Jag speglar mig i dem för att hitta mig själv och min plats. Men därifrån är inte steget långt till att jag på ett osunt sätt jämför mig med dem och börjar se dem som konkurrenter.
Att få betyda något är också en väsentlig del i att vara människa. Vi är skapade för arbete och uppgifter. Men när jag söker mitt värde i det jag gör blir det fel. Det avgörande blir då hur jag lyckas och hur andra bedömer mig. Jag blir rädd att inte duga och söker bekräftelse i ytliga saker som framgång och prylar. En från början god längtan kan slå över i ett ont begär. Onda begär behöver avslöjas både för att skydda medmänniskorna och för att hindra mig från att sätta något skapat på Guds plats.
Ljuset från Guds Ord
Guds Ord avslöjar det onda och ger vägledning i det goda. Det visar mig till en trygghet som inte bygger på prestationer. Därigenom hjälper det mig att hitta min plats i livet, en plats där jag kan tjäna Gud och bli till nytta för andra.
Trygghet i Gud
Gud, som har skapat mig, har gett mig gåvor och möjligheter. Kristus dog för mig medan jag ännu var syndare, han älskar mig och vill vara min med allt han är och har. Jag är sedd, älskad och mottagen av Gud. Ur mötet med den godheten kan tillit, tålamod, förnöjsamhet, välvilja och andra goda frukter växa. Den kristna synen på verkligheten hjälper mig att se klarare och förhålla mig sundare till livet. Jag slipper bygga min självkänsla på egna prestationer, andras beröm, statusprylar, skönhet eller annat som en dag ska tas ifrån mig. Jag bottnar i något mycket större. Genom tron på Jesus är jag barn åt Gud och får vandra i gärningar som han förbereder.
Guds gåvor till varandra
Gud har satt mig i ett sammanhang där även mina medmänniskor finns. Också dem ger han livsutrymme och uppgifter. Jag får se med välvilja på vad de kan och har, de är tillgångar och inte hot. Jag behöver inte jämföra mig med dem, olikheterna tillhör livets mångfald och är en rikedom från Gud. För honom är vi alla värdefulla och älskade. Han har meningsfulla uppgifter i beredskap åt var och en och vi behöver varandra.
Det onda är inte överspelat, men eftersom jag i dopet dött bort ifrån dess makt ska det inte få styra mitt liv. Jag får lägga av det vid korsets fot i ärlig bön och syndabekännelse. Från korset utgår ett kraftfält som är starkare än det onda – Kristi kärlek som verkar genom den helige Ande.
Lars-Åke Nilsson, Åsljunga kaplan och bibelskollärare