Ett underbart hus

Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. … Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare i dag sänder upp till dig och låter dina ögon natt och dag vara öppna mot detta hus, mot den plats om vilken du har sagt: Mitt namn skall vara där, så att du hör den bön som din tjänare ber, när han vänder sig mot denna plats. Ja, hör din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig mot denna plats. Må du höra den på den plats där du bor, i himlen. Och när du hör, må du förlåta. 1 Kung. 8:20, 27–30

David ville gärna bygga ett hus åt Herren läser vi om här i Kungaboken. Men det blev inte David utan hans son Salomo som byggde huset. Det är intressant att läsa om detta tempelbygge, dess storhet och skönhet. Salomo byggde det, som det står här, åt Herrens, Israels Guds, namn. Han gjorde det till hans ära och i vördnad för hans namn.

Då man stod inför husets invigning var det som om Salomo började tänka efter och nästan ångra hela husbygget. Han utbrister: Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Salomo hade rätt då han ställde den frågan. Profeten Jesaja skriver: Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?1 Gud, i sin oändlighet och helighet, kan inte bo eller innestängas i ett mänskligt hus. Det insåg Salomo. I Apostlagärningarna står det: Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.2

Ändå vågade Salomo komma inför Gud i bön om att Herren skulle höra och vara vänd till detta hus. Ja, hör din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig mot denna plats. … Och när du hör, må du förlåta. Salomo behövde nåd och förlåtelse. Det finns för oss mänskor ingen nåd, ingen förlåtelse för synd, utom i Jesus. Huset som Salomo byggde pekar fram mot Jesus Kristus. Mitt namn skall vara där, säger Herren. För Jesu skull ville Gud höra bön som steg upp från Guds hus.

Detta har betydelse även för oss i dag. Vi får komma inför Gud i bön, för Jesu skull. I hans namn. Templet var en förebild till Kristus, som i den tid som Gud bestämt skulle komma till jorden och bygga sitt hus, sitt rike, ibland oss. Och precis som Salomos tempel revs ner och förstördes för att ett nytt skulle byggas, måste också Jesus dömas och dö för att Guds rike eller Guds tempel skulle byggas för oss. Jesaja skriver: Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.3 Jesus led och dog i alla människors ställe. Han segrade över synden och djävulen och uppstod rättfärdig för orättfärdiga.

Så har Jesus byggt ett underbart hus för oss dit vi får fly med allt som plågar och trycker oss här – alla våra synder. När livet på jorden är slut får den som tror på Jesus också flytta in i det fullkomliga och eviga huset i himlen.

Allt detta vill söndagens ämne, ”Guds hus” påminna oss om. Vi blir också påminda om det varje gång vi går in i en kyrka eller ett missionshus, som vi ju ofta kallar för Guds hus. I söndagens psaltarpsalm, den 84:e, står det: Hur ljuvliga är ej dina boningar, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar. … Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt.

Bön: Tack Herre, att jag får bo i ditt hus och äga hopp för evigheten. Nu ber jag: ”Herre Jesus, hör min röst: Gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro.”

Olle L. Nilsson, Örkelljunga

Predikant och bussförare

  1. Jes. 66:1
  2. A pg. 17:24
  3. Jes. 53:5
Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan