Likgiltighet

Vart tog ungdomens brinnande engagemang vägen? Om likgiltigheten har fått grepp om oss har ofta även tron svalnat. och omvänt: när tron nytänds väcks också engagemanget åter till liv. I denna artikel ges nyckeln till att hålla likgiltigheten borta.

De onda makterna vill hindra oss att gå den goda väg som Gud visar. Om de inte kan få oss att leva i ytlighet, njutning och nöjen, försöker de få oss fast i hat och bitterhet. Lyckas inte det vill de göra oss uppgivna och likgiltiga.

Tomheten

Författaren till Predikarens bok prövade om upplevelser av olika slag kunde göra livet meningsfullt, eller om rastlöst arbete kunde stilla hans innersta törst och fylla det tomrum han bar på. Han insåg att vad en människa än gör eller skaffar sig så kommer hon inte förbi tomheten, intigheten och döden. Allt är ju förgängligt och ett jagande efter vind, säger han.

Predikaren möter sin ensamhet, maktlöshet och rädsla, men fastnar inte i resignation och likgiltighet. Han upptäcker Guds goda hand som är verksam i det enkla och vardagliga.

Var detta allt?

Frestelsen till leda och likgiltighet är kanske särskilt stor när vi nått en bit in i livet – när inga viktiga steg längre behöver tas och inga stora utmaningar väntar. Nyhetens behag har lagt sig och vardagen går i sin stilla lunk. Då kommer frågan: Var detta allt? Är det inte dags att bryta upp, göra något nytt och spännande? Livet rusar ju på och är snart förbi.

Sakta ned

Ansvarsfulla människor tar gärna på sig stora uppgifter. De vill så mycket och glömmer så lätt att de är människor, med de begränsningar det innebär. De står i fara att förta sig och gå in i väggen. En som råkat ut för det berättar att en sjukdom tog honom tillbaka till hans kropp och lärde honom att sakta ned, att lyssna och slappna av i människors gemenskap, mer än att handla och uträtta något. Så hämtade han sig, fi ck mod och kraft att gå vidare med mer rimliga ambitioner och bli behövande medmänniskor till verklig hjälp.

Trohet i det lilla

Jesus hade ett svindlande uppdrag. Samtidigt var han helt och fullt människa och därmed begränsad. Jesus blev trött och hungrig. Han måste få tröst och vila. Världens Frälsare var klar över att hans jordiska uppgift var begränsad till de förlorade fåren av Israels hus. Trohet i det lilla gick före den stora visionen. När Faderns väg ledde honom in i det som såg ut som nederlag och total katastrof gick han ändå i tillit och lydnad. Det var så Guds förunderliga verk blev fullgjort. Fröet såddes och kunde sedan växa genom Guds makt.

Förbli i mig

Jesus inpräntar den sista kvällen ordet förbli i sina lärjungars medvetande. Förbli i mitt ord, förbli i min kärlek, förbli i mig. De skulle inte rusa iväg, inte fly – utan stanna upp. Hos Jesus finns det verkliga livet. Han är den Uppståndne som vridit vapnen ur de onda makternas hand och besegrat tomhet och död. Därför behöver vi inte vara rädda, varken för tristessen, likgiltigheten eller för döden. Vi får vända oss till honom vars kärlek bär allt, hoppas allt och uthärdar allt. Han har makt att föda kärlek hos oss. När likgiltigheten vill ta makten behöver vi bli stilla hos Jesus och ta emot hans kärlek på nytt. Han kan rena oss från själviskhet och ge oss det engagemang som är buret av hans liv och barmhärtighet.

Lars-Åke Nilsson, Åsljunga

kaplan och bibelskollärare

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan