Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag har drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker. där skall de bli fruktsamma och föröka sig. jag skall sätta herdar över dem som skall föra dem i bet. de skall inte mer behöva frukta eller vara förskräckta och ingen av dem skall saknas, säger Herren. Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet. i hans dagar skall Juda bli frälst och israel bo i trygghet, och detta är det namn man skall ge honom: Herren vår rättfärdighet. Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall säga: ”Så sant Herren lever, han som förde israels barn upp ur Egyptens land”, utan: ”Så sant Herren lever, han som förde avkomlingar från israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem.” Så skall de få bo i sitt land.
Jer. 23:3–8
I Bibeln används ofta bilden av herden som leder sina får för att beskriva hur Gud vill leda oss människor undan faror till tryggheten hos sig. Liksom får går vilse när de inte är ledda av en herde går vi vilse och finner inte målet för livet om inte Gud får leda oss. Gud har skapat oss till att leva med honom. Han vill leda oss alla till sin himmelska härlighet. Därför ser han allvarligt på när människor förs vilse av dem som skulle vara herdar i Guds tjänst. Bakgrunden till Jeremias profetia var just att andliga ledare vilselett Guds fårhjord. Straffdomen lät inte vänta på sig.
Guds dom över det falska och orättfärdiga utverkas alltid med en önskan om att få leda människor rätt. Ibland måste herdar leda sina får genom karga och otillgängliga landskap för att finna goda betesmarker. Gud behövde leda sitt folk till insikten om vad det vill säga att inte lyda honom för att folket skulle vilja frälsas av hans nåd. Genom profeten lovar Gud att själv samla dem från alla de orter dit de fördrivits.
Gud vill inget hellre än att förlåta och frälsa oss. Måste han leda oss till insikt om skuld inför Gud så är det för att vi ska vilja ta emot den förlåtelse som han så gärna vill ge. När Guds bud dömer synden och säger att vi är värda att förkastas från Gud är det för att vi som hjälplösa syndare ska dras till hans nåd. Gud vill ingen syndares död utan att alla ska få tid att vända om. Jesus har i syndares ställe drivits bort från Guds härlighet. Han drevs ända in i döden på korset och utstod Guds dom för våra synders skull. Han gjorde det för att befria oss från skulden och för att själv bli vad Jeremia kallar honom: Herren vår rättfärdighet.
Hur långt bort från Gud du än har kommit finns Jesus där för att dra dig till sig. När du upplever Guds dom i samvetet för synder du har gjort får du ge Gud rätt och bekänna som det är. Han vill inte driva bort dig utan rena dig genom syndernas förlåtelse, i tro på Jesus som din Frälsare.
Liksom herdar leder sina får till goda betesmarker har Herren lovat att insätta ”herdar” i sin tjänst för att föra människor ”i bet”. Genom predikan, dop och nattvard förkunnar de omvändelse och förmedlar nåd till alla som vill låta sig frälsas. I detta finner fåren näring till att ”bli fruktsamma” i tro, hopp och kärlek. Där finns också grogrunden till att ”föröka sig” genom att andra människor dras in i gemenskapen med Jesus.
Ännu i dag vill Jesus dra alla till sig genom förkunnelsen av Guds Ord och förvaltandet av de heliga sakramenten. Hos Jesus behöver vi inte ”frukta eller vara förskräckta” när djävulen anklagar oss för synder som vi gjort och hotar med död och fördömelse. Jesus vill göra oss frimodiga och glada i tro på syndernas förlåtelse. Ingen som tar emot hans rättfärdighet ska saknas i himlen!
Bön: Tack Herre för att du är min herde. Led mig på rätta vägar för ditt namns skull. Amen.
David Appell, kyrkoherde, Umeå