Ty så säger Herren: Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens rikedomar som en översvämmande älv. Ni skall få dia och bli burna på höften och få sitta i knäet och bli smekta. Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade. Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta, era ben skall få livskraft likt spirande gräs. Herrens hand skall bli känd för hans tjänare, men på sina fiender skall han vredgas.
Jesaja 66:12–14
Med jämna mellanrum ser vi bilder på TV som skildrar barn som har övergetts av sina föräldrar. Krig, fattigdom eller annan mänsklig grymhet har gjort att föräldrarna inte längre haft möjlighet att ta hand om dem. Det har lett till att barnen inte fått den uppmärksamhet och närhet som de behöver.
Den som har besökt en institution med föräldralösa barn vet att det där kan vara kusligt tyst. I rum med många små barn ligger de flesta apatiskt stilla eller gungar i en jämn takt fram och tillbaka. De har sedan länge tystnat. Det fanns ingen där för dem när de ropade på hjälp. Det fanns ingen där som bekräftade dem. Därför stannade de av i utvecklingen, både mentalt och fysiskt. Den nödvändiga närheten till mamma saknades.
I söndagens gammaltestamentliga text hoppar vi rakt in i avslutningen av Jesaja bok. Gud har slutit en allians med Israels folk, men de har länge struntat i avtalet. Trots att avtalet brutits har Gud i sin kärlek gjort många försök att vinna tillbaka folket. De har lagt landet i ruiner.1 Ändå börjar Gud tala om att upprätta en ny allians, en allians som inte bara gäller för Israels folk, utan för alla folk. Alliansen görs möjlig genom ”Davids rotskott”2, den lydige tjänaren3, som genom ett syndoffer ger frälsning och rättvisa till hela världen. Han vill ge frid och hopp till dem som förlorat allt hopp. Genom hans lydnad och offer vill Gud dra alla som var långt borta från honom till sitt hjärta. Som en mamma som tar upp sin baby i famnen och trycker den mot sitt bröst, smeker den och låter den suga i sig mjölken, så vill Gud, i den nya alliansen, ge alla människor den näring och närhet de behöver. Oavsett nationalitet, samhällsklass eller kön är man välkommen upp i hans famn. Gud lyfter upp var och en som ropar till honom.
Vår pappa i himlen har aldrig övergett oss. Men genom vår ovilja att följa honom har vi alla hamnat på en kall institution, borta från hans livgivande kärlek. Avsaknaden av den har lett mänskligheten till apati och gjort att samtalet med vår himmelske far tystnat. Men i sin nåd vill Gud, likt en god mamma, ta oss upp i sin famn och ge oss den näring och kärlek som vi behöver för att växa. Han vill föra oss ut ur vår apati till ett liv som flödar över av hans kärlek.
Vi kan ha olika lång erfarenhet av att bli ompysslade av Gud och av att smaka hur ljuvlig hans kärlek är. Kanske du som läser aldrig har fått uppleva Guds nåd och kärlek som vi möter i Jesus. Ropa till honom. Han hör dig och vill lyfta dig upp i sin famn.
Men även för dig som vilar i hans famn vill han bekräfta sin kärlek. Din synd och dina svek mot honom är inget som hindrar dig från att vara kvar hos honom. Han föraktar dig inte även om du syndat eller om andra ser snett på dig. Han vill dra dig ännu närmare sig och värma dig med sin kärlek så att ”ditt hjärta kan glädja sig […]och dina ben få livskraft likt spirande gräs”.4 Paulus skriver: Ty jag är viss om att [inga krafter, makter] eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.5
Bön: Tack Gud, för att vägen till dig alltid är öppen genom din son Jesus Kristus vår Herre. Låt mig få vara i din famn och där styrkas av din kärlek, växa och utrustas av din Ande till ett liv som flödar över av din kärlek. Amen.
Andreas Eklund, predikant, Örebro
- Jes. 1:7
- Jes. 11
- Jes. 42, 49, 50, 52:13–53:12
- Jes. 66:14, fritt citerat.
- Rom. 8:38–39