Om du var garanterad att få det du ber om, vad skulle du be om då? Bibelns Salomo ger ett kanske överraskande svar …
I Bibeln möter vi många löften. De allra starkaste handlar om bönen. Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas, säger Jesus i Matteusevangeliet 7:7–8. Paulus uttrycker något liknande när han skriver: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus (Fil. 4:6–7). Det här är fantastiska ord, starka löften som vi många gånger har svårt att inse vidden av.
Låt oss göra ett tankeexperiment.
Tänk dig att du helt säkert skulle få det du bad Herren om. Vad skulle du i så fall be om? Lägg gärna ifrån dig denna text en stund och fundera och svara.
I Bibeln möter vi en som helt påtagligt fick denna möjlighet. Det är kung Salomo. Bed mig om det du vill att jag skall ge dig, sa Gud till honom (1 Kung. 3:5). Salomo bad då Herren om förmågan att skilja mellan gott och ont för vem kan annars vara domare över detta ditt stora folk? Den bönen behagade Herren och Salomo blev bönhörd.
Längtan efter att kunna skilja mellan gott och ont har vi mött tidigare i den bibliska historien. Denna fick påtagliga uttryck på syndafallets dag. Frukten var en fröjd för ögat och människan åt med katastrofala följder. Bad inte Salomo om det som Adam hade eftersträvat? Varför blev Salomo bönhörd medan Adams strävan ledde till syndafall?
Det finns både en likhet och en avgrundsdjup skillnad mellan Adam och Salomo. I Adams fall handlade det om frukten med kunskap om gott och ont, i Salomos om förmågan att skilja mellan gott och ont. Adam ville bli som Gud. Han ville frigöra sig från honom för att avgöra gott och ont på egen hand. För Salomo förhöll det sig precis tvärtom. Han ville inte frigöra sig från Herren utan bad honom i stället om att få ett lydigt hjärta så att han kunde tjäna Guds folk. Salomo ville inte göra sig fri från Gud utan komma honom närmare.
Du är Adams barn och det är du också i ditt böneliv. Salomo själv var allt annat än syndfri, och ändå kan vi lära av honom. Du får, som han gjorde, be Herren om ett lydigt hjärta. Det är innebörden av att be i Jesu namn. Att göra det är ingen rituell avslutningsformel, det är att be med Jesus, i Jesus.
När Jesus får bud om att Lasarus är sjuk säger han: Denna sjukdom skall inte sluta med döden. Den är till Guds ära, så att Guds Son blir förhärligad genom den (Joh. 11:4). Man skulle kunna säga att det var detta också Salomos bön handlade om. Han bad om förmåga att skilja mellan gott och ont. Han önskade ett lydigt hjärta så att han kunde tjäna Guds folk på det sätt som Herren önskade. Salomo ville att Herrens storhet och helighet skulle bli uppenbar för alla.
Du får ta Herren Jesus och Paulus på orden och be om precis det som fyller ditt hjärta. När du gjort det ska Guds frid bevara ditt hjärtan och dina tankar i Kristus Jesus. I allt handlar det om att Herren ska bli ärad genom dig och att hans storhet och helighet ska bli uppenbarad. Då ber du som Salomo, och kämpar mot Adam.
Rolf Pettersson, präst i S:t Pauli församling, Göteborg