Matteus citerar Hoseas ord om Israels folk, ”Från Egypten har jag kallat min son”, som en profetia om Jesus. Hur kan han göra det utan att bryta med goda regler för tolkning? Svaret hittar vi i den spelstil Gud valt – typologin.
Förra året spelade jag Josef i ett julspel. I en av de dramatiska scenerna varnade en ängel Josef i en dröm för Herodes barnamord (en trumvirvel ekade i bakgrunden) och Maria, Jesusbarnet och jag flydde genom mittgången i kyrksalen mot Egypten. Vi dramatiserade en berättelse som hände för 2000 år sedan. Vi försökte göra den levande igen.
Det är faktiskt inte så dumt att börja i teatern när vi skall fundera över hur Matteus tänker när han skriver att denna flykt skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son. Det är lite som att manus redan är skrivet av profeten och att Jesus nu spelar denna roll på ett fullkomligt sätt.
Förvirringen
Många har nog, liksom jag, blivit lite fundersamma när de läst detta bibelställe i Matteusevangeliet 2:15. För det första kan man faktiskt fråga sig om det ens är en profetia? Oftast tänker vi oss att en profetia talar om något som skall komma (Se, jungfrun skall bli havande …) och att Gud genom att förutsäga en händelse visar sin suveränitet över historien – att hans löften går att lita på. Men här möter vi konstigt nog ett profetord i dåtid – något som redan hänt. Från Egypten har jag kallat min son – Jo tack, vi vet. På vilket sätt finns det en koppling till den händelsen i det som nu sker?
För det andra: Skulle Matteus textutläggning verkligen godkännas om han predikade i någon av våra gudstjänster idag? Rycker han inte bibelordet ur sitt sammanhang och tillämpar det lite hur som helst? Handlar texten i Hosea överhuvudtaget om Messias? När vi ser efter i Hoseas bok blir förvirringen till en början ännu större. Det är uppenbart att profeten använder sig av uttrycket ”min son” som en bild för folket Israel, snarare än som en bild för den kommande Messias. Dessutom verkar hans ärende vara att beskriva Guds trofasthet och kärlek som förblir trots folkets otrohet (kom ihåg vem Hosea är gift med!).
Ett nytt uttåg
För att närmas oss en förståelse för hur Matteus läser Hosea ska vi först notera sammanhanget där det ord han citerar återfinns. Gud kallade sin son ut ur Egypten på grund av sin kärlek men folket har åter och åter vänt sig till avgudar och skall därför på nytt utlämnas till Egypten. Dock kan Guds kärlek inte göras om intet. Han släpper inte taget om dem utan ska också låta det komma ett nytt uttåg. Israel har en dag förts ut ur Egypten1 och i framtiden ska det åter ske.
Visserligen citerar Matteus första versen i Hosea 11 men när han gör det tänker han på hela kapitlet och förbinder det tidigare uttåget med det kommande. 2 Folkets trolöshet skall vändas genom att Gud, driven av samma kärlek och barmhärtighet som tidigare, på nytt kallar sin son ut ur Egypten. I kapitlets sista vers skriver Hosea: … snabbt som fåglar från Egypten, som duvor från Assyrien. Jag skall låta dem återvända hem, säger Herren.3
Typologi – när händelser liknar varandra
I och med detta har vi fått viss klarhet, men samtidigt består en del av förvirringen. För tänker inte Hosea att det är folket som Gud skall kalla ut ur exilen? Och varför verkar det i Matteusevangeliet som att Jesus måste fly till just Egypten? Jag tror att svaret är den tolkningsmetod som kallas typologi. En typologi är när två händelser liknar varandra så mycket att de anses hänga ihop på något sätt. En fotbollsspelare som har ett speciellt spelsätt, exempelvis Messi som ständigt kan hålla bollen nära fötterna och snabbt springa genom försvaret, får ofta höra att han gjorde ett typiskt ’Messi-mål’. Uttrycket kan till och med användas när någon annan spelare gör ett ’Messi-mål’.
Gud inspirerade evangelisterna att använda typologins spelstil när de läste och utlade Gamla testamentets profetior. När typologier i Bibeln får sin tillämpning på Jesus konstaterar vi: ”Det där var väldigt typiskt Gud.”
Men hur ser då typologin ut hos Matteus? Han tycks göra samma sak som Hosea gjort i sin textutläggning. Hosea har noterat hur det i Fjärde Moseboken i snarlika ordalag beskrivs hur Gud för både folket och kungen ut ur Egypten.4 Det som är sant om kungen är alltså sant om folket. Den ene representerar de många. I sitt första kapitel har Hosea också talat om den tid då hela folket förenas under en framtida ledare: Israels folk skall bli som sanden vid havet som inte kan mätas och räknas. Och där det nu heter om dem ”Ni är inte mitt folk”, där skall de kallas ”Den levande Gudens barn”. Judas folk och Israels folk skall samlas under en gemensam ledare. De skall växa upp ur jorden, och stor blir Jisreels dag.5
Det Matteus gör är att beskriva Jesus som det nya Israel, sonen som än en gång kallas ut ur Egypten. Jesus är den ledare som Hosea förutsade.
Johannes Leckström, präst, Göteborg
- Hos. 2:15;12:13
- Se även Hos. 7:11; 8:13; 9:3;11:5
- Jmf. Hos. 2:15
- 4 Mos. 23:22–24, 24:8–9
- Hos. 1:10–11. Det är ett tema han återkommer till i 3:5