Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Haran. Han kom till en plats där han måste stanna över natten, ty solen hade gått ner. och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. Och se, Herren stod ovanför den och sade: ”Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande. Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade. Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig.” När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”HERREN är verkligen på denna plats och jag visste det inte.” Han greps av fruktan och sade: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port.”
1 Mos. 28:10–17
Jakob hade skickats iväg för att finna en israelitisk hustru. Förmodligen var han nervös. Att gifta sig och flytta till okänd ort var stora förändringar.
Kanske du också har varit nervös inför stora omställningar i ditt liv? Under de osäkra omställningarnas tider behöver Gud påminna oss om sina fasta löften. Det behövde han för Jakob också.
Platsen och tiden för Guds besök väljer vi inte själva. Jakob bara råkade hamna på en plats där han måste stanna över natten. När han som minst anade det fick han sin himmelska dröm. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. En stark syn. Men det intressanta var vad Gud ville säga. Han upprepade för Jakob det löfte som redan tidigare hade uttalats över honom av hans pappa Isak.
Vi kan också behöva sådana gudomliga påminnelser. Genom prästen fick många av oss en gång ta emot Guds doplöften, men det är kanske inte alltid som vi tänker på att de gäller och är verkliga. Därför påminner oss ibland Gud om de löften som han har gett: Se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går … Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig.
Tänk att få vila i Guds löften! Så ofta försöker vi hålla kontrollen över våra liv. Det blir ansträngt i längden. Kanske oroade sig även Jakob över hur alla Guds planer för hans liv skulle fullbordas. Men till dig som oroar dig säger han: Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig. Vila i det! När Jakob reflekterar över händelsen fascineras han över den plats där han fick möta Gud. Hur helig är inte denna plats! Så har katolikerna gjort med Rom, lutheranerna med Wittenberg, pingstvännerna med Azusa Street. Så kanske du har gjort med en kristen konferens eller särskild kyrka? Här är himlens port vill vi utbrista när Gud gör någonting alldeles särskilt, och det kan mycket väl vara befogat att säga så.
Gud använde denna plats för flera kommande möten med sig.1 Men gudsfolket gjorde det så småningom till en plats för avgudadyrkan2 så att Gud till slut tvingades säga att av Betel skall inget bli kvar.3
Det är Guds dom över vår självutvalda gudstjänst. Även på gamla högtidsplatser kan det ordnas trolösa sammankomster. Vi kan inte leva på gamla upplevelser, traditioner eller ens organisationer. De riskerar att dräneras på liv efter ett tag. Men de löften som Gud ger kan och ska aldrig någonsin utplånas. Jakobs efterkommande har, inte minst genom Jesus, fått bli till välsignelse för hela världen just så som Gud lovade. Guds löften till dig är lika outplånliga!
Bön: Fader, tack för att du är en levande Gud med makt att infria dina löften för mig och för hela ditt folk. Hjälp oss att vila i dem. Förlåt att vi så ofta glömmer dem.
Jens Gunnarsson, predikant, Uppsala
- Dom. 20:18
- 1 Kung. 12:31–3, Amos 4:4
- Amos 5:5