Att vara Jesu lärjunge kan innebära både yttre motstånd och inre vånda. Men med oss står en som vill dela allt och bära allt.
Han är en av de verkligt stora men när vi får komma honom nära ser vi att han är vekare än de flesta. Han blev kallad av Gud till ett viktigt uppdrag i en turbulent tid och som få tvivlade han på sin egen förmåga att utföra det. Det handlar om en av de fyra främsta profeterna: Jeremia.
Herrens ord kom till mig: Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. Så beskriver Jeremia själv sin kallelse. 1 Att vara profet var inget han önskade sig. Tvärtom strävade han emot. Men han fick konstatera: Du Herre … grep mig och blev mig övermäktig.2
Jeremia fick en tung uppgift: att varna för den dom som måste komma över folket. Hans förkunnelse gjorde åhörarna både irriterade och förargade. Med det yttre motstånd han mötte följde också en inre kamp. När du läser Jeremias bok får du en inblick i den kamp han utkämpar. Du känner igen mycket från ditt eget liv och den trons kamp du själv står i.
När du möter profeten Jeremia lär du dig också något om Guds kallelse. Allt börjar med Herrens ord. Uppdraget Jeremia fick var inte hans eget påhitt. Herrens ord kom till honom, ja, Herren till och med utvalde honom innan han formades i modersskötet. Så är det också för dig. Du är sedd, du är älskad av Herren. Han ville ditt liv och genom Jesu död på korset finns en helad gemenskap med honom som du får leva i just där du är. Om du tar emot livet från Herren och kallelsen att leva i hans gemenskap där du är just nu kommer du förr eller senare att kunna konstatera samma sak som Jeremia: Du Herre … grep mig och blev mig övermäktig.
Jeremia lär oss också något om det liv vi kallas till. Kallelsen medförde en kamp, både en yttre och en inre. Med stor vånda bar han fram det budskap som Herren hade lagt på hans hjärta. Våndan blev inte mindre av att han såg sig som en del av det folk som skulle dömas. Jeremia var ett med folket, kände med sitt folk och bad för det. Nöden han kände för folket drev honom allt närmare Herren.
Det motstånd och den förföljelse profeten mötte hade inte sin grund i någon synd han bar på utan enbart i det faktum att han följde Herrens kallelse. Så kan det vara för en Jesu lärjunge. Under de dagar då dessa rader skrivs får vi dagliga rapporter om hur människor blir dödade på grund av det enda faktum att de är kristna.
När du får möta motstånd, förlöjligande, förföljelse för Herrens skull får du påminna dig om att profeten Jeremia mötte samma sak. Och i de erfarenheterna var han en förebild för Herren Jesus Kristus. Jesus gick ensam till Getsemane. Han var där före dig, han var där för dig. Han utkämpade kampen för din skull.
Det betyder att Herren som kallar är helt nära dig. Han går vid din sida för att leda dig genom det du möter. I glädjen och sorgen, i lyckan och kampen, är du aldrig ensam. Herren vill dela allt, bära allt. Det lovade han dig när du döptes och det uppfyller han när du vänder dig till honom.
Rolf Pettersson, präst i S:t Pauli församling, Göteborg
- Jer. 1:4–5
- Jer. 20:7