Hur delar jag min tro?

i våras satte jag mig i en skön fåtölj på ett bibliotek i en av våra universitetsstäder. Efter ett tag såg jag att en kille i 20-årsåldern satt sig bredvid mig och börjat läsa i en röd bok. När jag konstaterat att det var en Bibel, uppslagen på första sidan, bad jag Gud om vishet och ledning. Efter en stund frågade jag: ”Förstår du vad du läser?” ”Nej, verkligen inte!”, sa han, och förklarade att i två års tid hade planen varit att läsa Bibeln från pärm till pärm och nu skulle det äntligen bli av. Vi gick ned till cafeterian och över en kopp kaffe pratade vi om Bibeln, dess budskap, var man kan börja läsa och om hur man kan läsa för att förstå den bättre. Han höll med om att det kunde vara en bra idé att få bolla det han läste med någon som läst mer och som hade en helhetsbild, så framemot kvällen följde han med på ett möte med kristna studenter.

Öppna ögonen där vi är

Var den händelse jag här berättat om evangelisation? Ja, vi pratade om de goda nyheterna – den Gud som söker vår närhet och som erbjuder oss sig själv och sin förlåtelse. Var det typisk evangelisation i Sverige 2014? Kanske, men inte helt självklart. Ska alla vi som tror på Gud springa till biblioteken och se vad folk läser? Nej, naturligtvis inte, men jag tror vi behöver öppna ögonen där vi är. Och jag vill förklara varför.

Många utanför kyrkan har väldigt lite kontakt med kyrkan och vet ofta inte så mycket om kristen tro. Få har egentligen reflekterat över sin egen övertygelse och många känner att de tror ”som folk gör mest”. Andra läser och funderar på egen hand men är ovana vid att prata om Gud. Många kristna, å sin sida, tycker att de får alldeles för få frågor om tron. Förra året gav jag en bibelskoleklass i uppgift att fråga sina vänner vad de trodde om Gud. Det lät så här när de sedan delade sina svar och erfarenheter med varandra: ”Mina vänner insåg själva att de var oreflekterade”; ”De tyckte det var kul att prata om de här frågorna”; ”Jag blev förvånad över att de hade läst så mycket i Bibeln”; ”Det är riktigt dumt att vi inte pratar om de här frågorna oftare, sa han”; ”Jag trodde faktiskt inte att de tänkte så mycket på de här bitarna”; ”Jag trodde de hade mer kunskap om Bibeln än vad de har.”

Farhågor

Det finns säkert flera anledningar till att många väljer att inte ta upp samtal om tro med en kristen vän. Kanske vill man inte göra det besvärligt för honom eller henne genom sina svåra frågor. Många är också rädda för att riskera en föreläsning om kristen tro och Bibeln.

Är det så att det blir svårt och obekvämt för dig när frågor kommer upp? Känner du att rädslan för knepiga frågor får dig att hellre hålla tyst? Många gånger när jag signalerat att jag är beredd att tala om min tro har jag märkt hur den jag möter blir fri att prata och ställa frågor. Hur kan du signalera den öppenheten? Kanske berättar du om att du gått en bibelskola, varit på gudstjänst, fått ett bönesvar. Eller säger du helt enkelt: ”Bara så du vet så talar jag gärna om min tro och det jag lärt mig om Gud.” Då ligger bollen hos den andre, en boll han eller hon kan ta upp eller lämna.

Om osäkerheten kommer är det värt att sätta fingret på när den dyker upp och varför. Vilken typ av frågor gör att du riskerar att hellre undvika ämnet Gud? De frågor som är svåra att svara andra på är ofta också svåra att svara på inför sig själv. Kanske handlar det om en känsla av att det egentligen inte finns något svar, att svaren är för svaga och inte håller. Genom att se vilka frågor det gäller (ex. Bibelns trovärdighet, Guds existens, Guds rättvisa, familjefrågor …) kan man också se hur man kan gå tillväga för att söka förstå bättre. Ta hjälp av någon som kan hjälpa dig vidare och sök vad Bibelns helhetssyn ger dig för svar. En enskild vers ger sällan en djupare förståelse, men en helhetsbild på Guds budskap ökar tilliten till Gud och till hans helhetssyn och makt. Bibelns Gud har omsorg om alla människor. Inte ens en sparv faller till marken utan att han vet det (Matt. 10:29).

Som du själv vill bli behandlad

Sedan var det det där med risken för föreläsningen, den som ingen vill höra. Och som väldigt få vill hålla … Det är ett samtal som är önskvärt och positivt för båda parter. Var nyfiken på personen du har framför dig i stället för att bara fundera på vad du ska säga. Minns att Gud själv är med i samtalet och att han söker kommunicera och leda. En gång lämnade en student mig med orden: ”Eftersom du lyssnade på mig kommer jag att lyssna på nästa kristen jag möter!” Det är varken korvstoppning eller överlägsenhet som för en medmänniska till Jesus, det gör Guds Ande själv. Att vara en god medmänniska och en god evangelist behöver inte vara motsatser. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket (Apg. 2:47).

Läs gärna berättelsen om Filippos och den egyptiske hovmannen i Apostlagärningarna 8:26–36. Se hur Filippos lever ledd av Anden, hur han går bredvid sin medmänniska som Gud ställt nära honom och hur han lyssnar och ser var mannen befinner sig. Filippos lyssnar och reser med honom, och när han bjuds in att berätta är han redo att göra det med utgångspunkt i det som mannen redan vet om Gud.

Även om du har mycket som du vill berätta om den Gud som du älskar och som älskar dig betyder inte det att du behöver ta allt på en gång. Jag minns en gång när jag samtalade med en medstudent om tron. Jag började sammanfatta Bibeln, tydligen i en längre version, för när jag kommit fram till Noa ställde han en fråga som inte alls hörde till ämnet. Jag insåg snabbt att jag hade blivit långrandig … Nästa gång jag hamnade i en liknande situation fick jag på ett tydligare sätt avgränsa vad i Bibelns röda tråd jag ville förmedla. Riktmärket är att söka behandla andra som man själv önskar bli behandlad. Gör man det hamnar man nog varken i en lång monolog eller i stum tystnad.

Bibeln – en stor tillgång

Kan man hänvisa till Bibeln när man berättar om Jesus för en sekulariserad svensk? Bibeln är den främsta källan till kunskap om Gud och en boksamling vi alla har tillgång till. Samtidigt tjänar det inte mycket till att jag citerar böcker, kapitel och verser om Bibeln inte är en auktoritet för den jag pratar med. Mitt råd är därför att fokusera på vad som står – mer än på var det står. Citera Jesus direkt, eller citera någon av hans tidiga efterföljare, till exempel Paulus. Bibeln är fortfarande relevant så låt oss vara med och öka nyfikenheten på Bibeln och kunskapen om att Gud gjort sig känd! Bibeln är dessutom inte subjektiv som våra egna erfarenheter. När du förmedlar Guds budskap och hans berättelse kommer du därför märka att Bibeln har en naturlig plats, och det är värt att fundera på hur du bäst använder dig av den.

Ofta är det till hjälp att ta fram en Bibel och läsa ett stycke tillsammans så att alla får en relation till det som står. Under några somrar stod jag med i ledningen för Smögens nattöppna café, Pater Noster, som drevs av kyrkorna på ön. När jag i samtal med gästerna inte kunde minnas hur det exakt står i Bibeln tog jag ofta fram mitt exemplar så att jag säkert fick det rätt. ”Ja, nu läser vi hur det står på riktigt!”, hörde jag inte sällan de jag pratade med säga, medan de satte sig till rätta för vad som ju faktiskt var en helig stund.

Kanske har du vänner som vill anta utmaningen att läsa igenom ett evangelium och samtala om det med dig eller med andra som i en bokklubb? Eller kanske kan ni samlas och läsa igenom det tillsammans under ett par gånger? En kollega till mig bestämde sig för att läsa igenom Markusevangeliet som fortbildning. Hon läste det på en kväll för att hon ”ville veta hur det slutade. Trots att det var som filmen Titanic, man visste ju egentligen redan slutet …”

Inte som förlorare Men om de inte alls bryr sig? Om de inte vill prata om Gud? Mitt tips är att börja med dem som vill prata och be för de andra och lämna dem till Gud. Min erfarenhet är att många vill veta mer om Gud, om inte annat för allmänbildningens skull. Låt Gud använda det också!

Samtal om Gud behöver inte vara debatter och definitivt inte slag som ska vinnas. Men inte heller ska vi gå in som förlorare som tror på en omöjlig saga. Det är intressant att läsa hur Paulus lägger fram sitt budskap. Han väljer definitivt sina strider och även om han är redo att verka dum inför dem som inte förstår det hopp han lever i protesterar han om hans korrekta argumentation ifrågasätts. ”Högt ärade Festus – Jag yrar inte – jag talar sanna och förnuftiga ord” (Apg. 26:25).

Gunilla Bäcks, vik. bibelskoleföreståndare på Johannelund i Uppsala