Jesus blev en människa som vi, som du och jag. Han gick in under sin egen skapelses förhållanden och villkor. Han blev människa som vi, en ung man i Israel. Jag undrar vad folk tänkte om honom och hans föräldrar. De for ju till Egypten när Jesus var bara liten och kom sedan tillbaka och bosatte sig i Nasaret. Kanske man sa lite så där i smyg: ”Ja, du vet, Josef och Maria, det är de där som for till Egypten efter skattskrivningen.” Det framgår ju att till och med Jesu egen familj trodde att Jesus hade blivit psykiskt sjuk. Redan som ung fick alltså Jesus möta bristande förståelse, inte heller hans föräldrar förstod sig på honom. Och ändå var han en lydig son. Jag tycker om bibelstället där Lukas skriver att han underordnade sig ständigt under dem. Det var något som pågick hela tiden, och så var han ändå den genom vilken allt skapats!
Att bli som de
När jag kommer från Nakuru och i ”Total Junction” svänger av mot Kericho ser jag hyddorna av presenning där människor bott sedan våldsamheterna efter valet 2007. Det påminner mig om det som hände och att människor fortfarande lever i svårigheter. De har ännu inte en fast plats att flytta till. Orsakerna kan vara många men faktum kvarstår att några bor kvar där, snart sju år senare.
I undervisningen i Healing Wounds workshopar finns ett avsnitt som kallas ”Guds svar på mänskligt lidande”. Gud bryr sig om när någon lider. Jesus bar vår smärta likaväl som vår synd. Han förstår våra lidanden. Han var föraktad, förnekad och övergiven. Hans vänner, lärjungarna, övergav honom. Det var verklighet, och är verklighet, typiskt för mänskligt liv! Jesus blev som vi, levde som människor gjorde i den omgivning han kom till.
”När du är i Rom får du göra som de gör i Rom”, säger vi. På något vis anpassar vi oss till vår omgivning, ibland mer, ibland mindre. Jag får ibland höra om mig att ”hon är inte egentligen en mzungu (europee), det är bara utanpå som hon har en annan färg, men inuti är hon en afrikan”. För mig är detta positivt, jag har på något vis förstått lite och blivit lite som de. Samtidigt finns det ganska många tillfällen när jag blir mycket tydligt påmind i det som händer att jag har en annan bakgrund, att jag inte är en av dem. Det har funnits gånger när jag önskat att jag kunde sätta på en peruk med afrikanskt hår och måla ansikte och händer svarta. Att för ett tag inte synas, inte vara annorlunda men att få vara som alla andra. Men det finns också tillfällen när vi är tillsammans både svenskar och kenyaner och jag känner större samhörighet med kenyanerna än med svenskarna …
Att få vara den man är
Vi är skapade till Guds avbild. Bibelns ord påminner oss om det: Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och: Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl. … alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Gud har skapat oss olika, han tycker om olikheter. Och vi är menade att komplettera varandra, se till exempel Paulus undervisning om församlingen som en kropp med olika lemmar. Dessvärre har den onde förvrängt detta. Han sa ”Ni ska bli som Gud”. Och han vill att vi alla ska vara likadana. Vi har många gånger en rädsla för det okända. Eller vi tycker kanske helt enkelt att det är bekvämare att vara där man känner till hur det fungerar, man förstår vad som sägs. Det nya och annorlunda kan vara spännande ett tag men det är skönt att komma tillbaka i det vanliga.
Paulus utmanar oss: Om ni nu vet något om trösten i Kristus, om kärlekens uppmuntran, om Andens gemenskap, om innerlig barmhärtighet och medkänsla så gör min glädje fullkomlig genom att tänka på samma sätt och vara fyllda av samma kärlek, så att ni är ett hjärta och en själ, fria från all självhävdelse och lust att briljera. Var blygsamma i stället, så att ni anser de andra för mer än er själva, och så att ni inte var för sig ser på ert eget bästa, utan i stället var och en på de andras. Var så till sinnes som Jesus Kristus var, han som var till i gudsskepnad, men inte såg på sin jämlikhet med Gud som en rövad skatt, utan utblottade sig själv och antog tjänareskepnad, när han blev lik oss människor.
I missionärslivet är detta en verklig utmaning. Vi tycker att vi vet hur det borde vara, vi kan göra vissa saker snabbare än våra medkristna här. Och människor här ser ofta upp till oss, det vi säger är det inte så många som säger emot. Man säger inte emot en gäst, man kritiserar inte. Då blir det lätt så fel. Ändå är jag övertygad om att vi får lov att vara missionärer, sända missionärer och arbeta med mission. För Gud har sagt ”Gå ut …” Jesus blev själv blev sänd in i sin skapelse, under dess villkor. Han blev som vi för att vi skulle kunna bli som han, bli Guds barn.
Kerstin Nilsson, missionär, Kenya