HUR OFTA BRUKAR DU TACKA Gud för att gröten du åt i morse inte gjorde dig magsjuk? Eller be att bilen ska hålla hela vägen till jobbet? Innan jag åkte på missionsresa till Kenya brukade jag inte be denna typ av böner särskilt ofta, men när jag befann mig sex tusen kilometer hemifrån blev de plötsligt väldigt relevanta. Under resan blev det tydligt hur beroende jag är av Gud.
Innan resan ville jag innerst inne själv ha kontrollen över min vardag. Jag stod för huvudplaneringen och förminskade ofta Gud till att bara få vara delaktig i utvalda delar av mitt liv. Under resan fick jag verkligen träna på att låta Gud leda helt och fullt. Jag var rent av ’tvungen’ till det! För hur skulle jag kunna se till att vår klass klarade sig oskadd ännu en dag i Kenyas farliga trafik? Hur skulle jag kunna kontrollera att maten som serverades inte skulle göra oss sjuka någon timme senare? Hur skulle jag kunna försäkra mig om att kenyanerna jag samtalat med inte missförstod mig när jag delade min tro? Allt detta fick jag lämna till Gud. Jag fick lita på att han har omsorg om mig och lägger sina ord i min mun.
Väl tillbaka i den svenska vardagen är det lätt att falla in i gamla mönster. Tack vare att jag bor i ett på många sätt välordnat land kan jag i större utsträckning själv kontrollera hur saker blir. Maten jag äter gör mig sällan sjuk och trafiken är mycket säkrare. Människorna jag möter på gatan talar oftast samma språk som jag, så risken för missförstånd är mindre än den var i Kenya. Det blir därför lätt att låta sig luras av en av vår tids största lögner: ”Jag klarar mig utan Gud!”. Det är helt fel! Jag är lika beroende av Gud i Sverige som jag var under missionsresan. Oavsett hur omständigheterna runt omkring mig ser ut behöver jag ständigt hans förlåtelse, välsignelse och ledning.
FÖR MIG KRÄVDES DET en resa på sex tusen kilometer för att påminnas om något som fanns långt närmare än så. I Bibeln säger Jesus: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra (Joh. 15:5). Vi klarar inte av att gå i vår egen kraft. Låt din bön för det nya året vara att du ska få bli ännu mer beroende av honom som förser dig med allt du behöver!
ANNA ANDERSSON,
elev på Strandhems Bibel- och lärjungaskola