Jakob, Jesus bror, citerar ett ord ur Amos för att bekräfta att hedningarnas omvändelse var en profetisk uppfyllelse. Den var återuppbyggnaden av Davids fallna hydda. Men när vi läser orden i Amos är intrycket snarare att de handlar om Israels militära erövring. Hur läste egentligen de första kristna Gamla testamentet?
Jakob, Jesus bror, citerar ett ord ur Amos för att bekräfta att hedningarnas omvändelse var en profetisk uppfyllelse. Den var återuppbyggnaden av Davids fallna hydda. Men när vi läser orden i Amos är intrycket snarare att de handlar om Israels militära erövring. Hur läste egentligen de första kristna Gamla testamentet?
OM VI SKA KUNNA FÖRSTÅ hur apostlarna läste Skrifterna behöver vi sätta oss in i deras situation. De hade under tre år vandrat tillsammans med Jesus för att till sist vara vittnen till hans uppståndelse från de döda. Det hade övertygat dem om att han är löftenas uppfyllelse.
På samma sätt avgörs hur vi i dag tolkar Gamla testamentets skrifter av hur vi förstår Jesus. Med andra ord blir nyckelfrågan, både för oss och för apostlarna: Vem är Jesus Kristus och hur förstår vi honom och det han gjort?
Jesus förklarade vem han är Apostlarna hade blivit undervisade av Jesus själv om detta: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla, säger han.1 Och i ett annat sammanhang: Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig.2 På vägen till Emmaus förklarade Jesus utifrån Mose och profeterna vad det stod om honom i alla Skrifterna.3
Att Gamla testamentet vittnar om Jesus ringer alltså i apostlarnas öron när de läser det. De går in i Jesus egen förståelse av Skrifternas budskap och utlägger hur de uppenbarar Kristus. Han är svaren på Guds löften till Abraham, Moses och Israels folk och uppfyllelsen av profetiorna som gavs Jesaja, Jeremia och Hesekiel. Alla Guds löften har i honom fått sitt ja, skriver Paulus.4
Erövring, mission eller båda och?
I Apostlagärningarna 15:13–18 kan vi se exempel på detta sätt att läsa Gamla testamentet. Bakgrunden är en diskussion bland de judekristna om vilka regler som ska gälla för de hedningar som kommit till tro. Några hävdar att de hednakristna måste in under Mose lag, men Petrus replikerar att det är genom tron på Herren Jesus de räddas. De hednakristna har redan fått Anden och det är Herren Jesu nåd som frälst dem. Det är för att understryka detta som Jakob säger:
Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet: Därefter ska jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Jag ska bygga upp dess ruiner och upprätta den igen, för att alla andra människor ska söka Herren, alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren som gör detta, det som är känt från evighet.
Jakob uppfattar här det som skett genom hedningarnas omvändelse som uppfyllelsen av Guds löfte att bygga upp Davids fallna hydda. Det hade kanske inte varit något konstigt med det om det inte varit för det sammanhang och ordval som återfinns i texten han citerar ur Amos nionde kapitel. Vårt spontana intryck när vi läser den är nämligen att det som Jakob citerar i sitt ursprungliga sammanhang handlar om Israels erövring genom vapenmakt:
På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nerrivet. Jag skall bygga upp den som i forna dagar, så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger Herren, han som gör detta.5
Enligt apostlarna byggs Davids fallna hydda upp genom att Gud insätter en son till David som regent för folken. Någon militär makt förutsätts inte utan det sker genom omvändelse och tro, dop, syndernas förlåtelse i Jesu namn och den helige Andes gåva.
Vi kan naturligtvis fråga oss om Amos ser detta när han skriver. Profetian tycks i första hand handla om hur kungariket rent världsligt återställs. Men om vi ska läsa Bibeln utifrån apostlarnas förståelse – vilket är den rimliga läsningen som kristna – leder Anden Amos till att samtidigt uttala något som syftar vidare på Kristus. I egenskap av att vara Davids son uppfyller Jesus Guds löfte till David om en evig regent på hans tron. Ordet i Amos uppfylls sedan i varje människa, också bland hedningarna, som i tro tar emot Jesus Kristus och infogas i hans rike, Kyrkan. Jesus blir trodd, människor får ta emot den helige Ande och börjar leva tillsammans i Guds församling. Det är den levande verklighet som apostlarna får se uppfyllas inför sina ögon.
Vad spelar då detta för roll? Vad spelar då detta för roll, kan man fråga sig. Låt mig nämna två saker:
För det första visar det att apostlarna inte är konstiga i sin förståelse av Gamla testamentet. Tvärtom, de läser profeterna i enlighet med hur de genom Jesu Kristi undervisning, och framför allt genom hans död och uppståndelse, fått lära känna honom som löftenas uppfyllelse.
För det andra är det naturligt att vi, när vi läser Gamla testamentet, också läser det utifrån facit – alltså utifrån hur Gud redan har handlat genom Jesus Kristus, genom utgjutandet av Anden och genom att sända sin kyrka ut till alla folk.
SOM KRISTNA KAN VI således frimodigt se Jesus när en messiasgestalt blir utlovad, när Moses och Israel får löftet om en ny profet, när David får löftet om att en son ska sitta på hans tron för evigt eller när Jesaja profeterar om Sonen som ska födas och om Herrens lidande tjänare.
JOHAN DANZ, präst, Hyssna
- Matt. 5:17
- Joh. 5:39
- Luk. 21:27
- 2 Kor. 1:20
- Amos 9:11–12