ELM och samkönade relationer

Frågan om vigsel för samkönade par splittrar kyrkorna i vårt land i dag. Till Liv har bett missionsledare Erik Andersson förklara hur
man resonerar inom ledningen för ELM och fundera över frågans själavårdsmässiga svårigheter.

Hur närmar sig ELM frågan om samkönade relationer?

Det finns flera ingångar in i frågeställningen, men viktigast är Bibelns undervisning. Bibeln undervisning är den levande Gudens tilltal, ett tilltal som är fyllt av hans kärlek och längtan efter den mänsklighet som är på väg bort från honom. Det är genom Bibeln vi kan lära känna Jesus och upptäcka vägen till Guds fadershjärta.

Vårt förhållande till Bibeln är en spegel av vårt förhållande till Gud. Rädsla för Bibelns undervisning pekar ofta på en misstänksamhet mot eller rädsla för Gud, medan den som litar på att Gud är god och vill oss gott också kan vila i att Bibeln är en god auktoritet och den ljuskälla som kastar ljus över livsväg och livsval.

Den gamla formuleringen i ELMs stadgar: ”Bibeln är alltigenom Guds ofelbara ord med oinskränkt auktoritet” är ett försök att uttrycka att en människa, eller en grupp människor, lika lite kan vara Guds Ords domare som de kan vara Guds domare. Det är när vi kommer till avdelningar i Bibeln som vi inte sympatiserar med – eller med vårt förstånd kan förstå – som vår bibelsyn prövas. Vill vi gå vår väg eller Bibelns? För oss i ELM är frågan om utlevd homosexualitet i hög grad en bibelsynsfråga.

Betyder det att ni uppfattar Bibelns lära som glasklar i den här frågan?

Vi uppfattar att Bibeln tydligt undervisar att människan skapades till Guds avbild – till man och kvinna – och att den enda platsen för sexuell samlevnad är det monogama, livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna.1 Det som hamnar utanför (Bibeln förnekar självklart inte att det förekommer) är synd, som ska bekännas, förlåtas och sedan söka undvikas.

Från två håll kan man se att samkönade äktenskap är avsteg bort från Bibelns undervisning.2 Dels är undervisningen om idealet så tydligt. Orden från den oförstörda skapelsen, om att en man ska lämna sina föräldrar för att vara trogen sin hustru och att de ska leva tillsammans, också på det sexuella området, lägger grunden för äktenskapet mellan man och kvinna.3 Det bibelordet citeras också av Jesus när han talar om äktenskapet.4

Dels är Bibeln tydlig när det gäller avsteg från idealet. Efter ondskans intrång i den goda skapelsen har avstegen blivit många. Bland Tio Guds bud återfinns: Du ska inte begå äktenskapsbrott.5 Det handlar om att all önskad och utlevd sexualitet före, vid sidan av eller efter äktenskapet strider mot sexualitetens goda mening. När det gäller homosexuella handlingar finns det förbud i Gamla testamentet och i Nya testamentet beskrivs de som synd.6

Bibeln talar vidare om homosexuell samlevnad som onaturlig.7 Det finns i naturen en komplementaritet mellan mannen och kvinnan och varje människa har sitt ursprung i föreningen mellan en man och en kvinna. Naturen ger samma vittnesbörd som Skriften.

En del andra samfund utreder frågan om samkönade relationer då medlemmar och anställda önskat större öppenhet för olika synsätt. Finns liknande tankar inom ELM?

I många kristna sammanhang har man på ganska kort tid ändrat inställning till utlevd homosexualitet. Ofta sker förändringen med den goda intentionen att inte stänga människor ute. Men risken är att vi undanhåller människor evangeliet – nåd, upprättelse och frälsning – om vi omdefinierar synden eller inte vill tala om den.

Till ELM ska alla vara välkomna. Vi ska inte ställa upp krav på tro, åsikter eller livsstil för att få komma till gudstjänster och samlingar. Men sedan vill vi också ge undervisning och vägledning på Bibelns grund, och vi vill se människor inklusive oss själva förvandlas i mötet med Jesus. För medlemskap krävs en tro som uttrycks i både ord och i längtan att leva som Bibeln lär. För ledarskap krävs ännu lite mer av både mognad och kunskaper. När det gäller förkunnelse och förkunnare är det inte aktuellt att öppna för någon annan syn på äktenskapet än den syn som Kristi kyrka haft i alla tider.

Vi möter i dag personer av samma kön som lever ihop i trohet och får betyda väldigt mycket för varandra. De skadar inte någon annan. Hur kan en sådan relation ifrågasättas och benämnas syndfull?

Så skulle också ett samboförhållande eller ett polygamt äktenskap kunna beskrivas. Att människor upplever sig må bra vill jag inte ifrågasätta. Men Gud vill något annat i deras liv. Jesus talar om att ”det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor gjort dem sådana”.8 Det är tydligt att det inte är en rättighet att leva i ett äktenskap eller en liknande relation.

Till kyrkans vision hör en upprättad och försonad mänsklighet som är öppen för olikheter. Hur stämmer ett förbud mot homosexuellt samliv med den visionen?

Till upprättelsen i Kristus hör att lägga undan synden och låta honom läka de sår som vi fått av att leva i en fallen värld. Alla människor lever i en värld som inte är perfekt och alla plågas vi av att världen är förstörd. Egoismen i mig är en skada till följd av ondskans intrång. Den behöver jag finna goda vägar att hantera, begränsa och behärska. Alla människors sexualitet har också tagit skada av olika anledningar och behöver hanteras på liknande sätt. Det gäller också homosexualitet. Den som kämpar med en dragning till personer av samma kön har ett ansvar för vart den dragningen får leda dem. Alla människor behöver därför en Räddare. Kristus Jesus kan upprätta oss och vinna försoning åt oss.9

Vad vill du säga till personer som har en homosexuell dragning?

Först att den levande Guden är deras ursprung, att han älskar dem och längtar efter gemenskap med dem. Den gudsgemenskapen finns i Jesus, och bara i honom.

Sedan att de homosexuella känslorna inte kommer från Gud och inte hör till hans vilja med deras liv. Förneka inte att känslorna finns där och skäms inte för att du har dem, men våga söka Guds vilja. Välj en annan väg än att låta den homosexuella dragningen leda dina val. Det viktigaste i livet är inte parförhållanden eller sexualitet utan att leva det liv som Gud skapat oss för och som Jesus återlöst oss till.

Erik Johansson, präst i Svenska kyrkan och homosexuell som valt att leva i celibat, säger i ett samtal i Sveriges Radio P1: ”Gud förnekar mig inte kärlek. Han ger mig lika mycket som andra. Men kärleken måste inte manifesteras i en sexuell relation. Det finns mycket och stark kärlek som är långt mycket mer än sex. Här handlar det om att upptäcka: Vilka är mina specifika förutsättningar, mina möjligheter? För mig är det: att möta många människor, relationer till många. Det hade inte gått om jag levt i en parrelation.”10

Naturen lär oss att alla har eller har haft både en mamma och en pappa. Men betyder det att en sexuell relation måste vara fruktsam för att vara moraliskt rätt?

Meningen med sexuellt samliv är att förena en kvinna och en man som äkta makar och att tända nytt liv. Detta dubbla syfte tror jag är viktigt. Det betyder inte att man i ett äktenskap inte kan planera när det är mer eller mindre lämpligt att få barn, men där det inte alls finns en beredskap för att ta emot ett liv som Gud vill ge är man nog i de flesta fall ganska långt ifrån vad Gud tänkt. Sedan finns det gifta par som inte kan få barn, av medicinska skäl eller på grund av ålder. I de äktenskapen är det sexuella samlivet fortfarande en sida av Guds goda skapelse där makarna förenas och relationen fördjupas.

Många kristna känner att de kränker andra och får också höra att det är det de gör när de inte kan bejaka andras homosexuella samliv. Vad tänker du om det?

Vi lever i en tid då traditionella kristna värderingar går helt i otakt med de flesta svenskars uppfattning. Om man vid fikabordet på jobbet säger att man är emot abort, samkönade äktenskap eller sex före äktenskapen betraktas man som ett ufo, eller ännu värre som hård och fördömande. Det är jobbigt, riktigt jobbigt.

Samtidigt är det svårt att förmedla det kristna budskapet utan att riskera att människor känner sig kränkta, för till budskapet hör att alla människor är förstörda på djupet. Och det är inte kul att höra. Dock menar jag att upplevelsen att vara kränkt – som ju utgör vår tids försvarsmekanism nummer 1 – inte i alla lägen uttrycker en mogen reaktion. Vi ska inte vara alltför rädda för den reaktionen, tänker jag. Vår kallelse är att leva och tala i kärlek och sanning och be att Herren gör oss till ett redskap för upprättelse.

Kanske kan det vara en hjälp att göra en distinktion mellan att acceptera och respektera. En norsk biskop som har en homosexuell son pekar i en intervju på skillnaden mellan dessa: ”I media betyder tolerans samma sak som acceptans och banalisering. […] Tolerans har med respekt att göra, men inte med acceptans. Den banala toleransen säger att allt är lika giltigt. Men då blir allt likgiltigt.”11

MARKUS HECTOR, Malmö

1. Se 1 Mos. 1:27–28, 2:24 och Jesus undervisning i Matt. 19:1–6.
2. På www.elmbv.se finns styrelsens uttalanden angående vigsel av samkönade par.
3. 1 Mos. 2:24
4. Matt. 19:5 och Mark. 10:7–8. Också i breven citeras orden: Ef. 5:31.
5. 2 Mos. 20:14
6. 3 Mos. 18:22, 20:13, Rom. 1:26–27, 1 Kor. 6:9–10; 1 Tim. 1:9–10.
7. Rom. 1:26–27.
8. Matt. 19:12
9. Rom. 3:23
10. SR P1, Tendens, 7 april 2014
11. Återgivet i Ottosen, Espen, Mine homoseksuelle venner, Lohse, Köpenhamn 2010, s. 93.