Hur kan jag bearbeta min barndom?

Ingen förälder är perfekt och vi har alla med oss sår från vår barndom. Hur kan vi söka förstå och bearbeta det som satt spår i oss? Här får vi en inblick i de olika stegen i den själavårdsprocessen.

ATT LEVA ÄR ATT HA erfarenheter av svek. De djupaste såren brukar orsakas av dem som står oss närmast. Som barn är det våra föräldrar som vi ser upp till och litar på. Högst upp på listan över vad vi behöver som barn står en varm och nära relation till våra föräldrar.

Tyvärr finns det inte en enda förälder som är perfekt. Alla föräldrar har sina brister. Ibland är bristerna allvarliga och får sitt uttryck i övergrepp, våld och liknande. Men de allra flesta föräldrar har för avsikt att älska sina barn, visa dem respekt och ge dem en god uppfostran. Därför förstår de inte alltid vad som har blivit fel när barnen tar upp saker som inte varit bra.

Trots föräldrarnas goda intentioner har barnen med sig en del sår från barndomen i bagaget när de blir vuxna. Hur kan sådant helas?

Sår från barndomen

Föräldrar, eller i vissa fall en av föräldrarna, kan svika sina barn på olika sätt. Ibland är sveket en konsekvens av att en förälder på grund av dödsfall, försummelse eller skilsmässa inte har funnits i hemmet under en del av uppväxten. Men oftast handlar det om föräldrarnas känslomässiga frånvaro, snarare än fysiska. De har varit närvarande i hemmet, men så avskilda och isolerade från sina barn att det ändå känns som om de inte funnits där alls.

Ett exempel på känslomässigt svek är när en förälder är så upptagen med annat, till exempel på arbetsplatsen, i en förening eller församling eller med en aktivitet eller något där hemma att han inte umgås med sina barn. Ett annat exempel är den tysta föräldern som inte engagerar sig i familjens aktiviteter och pratstunder. Barnet kan då uppleva att föräldern inte är tillgänglig. En del föräldrar lägger locket på sina känslor eftersom de inte känner sig bekväma med att känna eller visa känslor. Det gör att barnet kan uppleva att föräldern inte är närvarande. Effekten i dessa exempel är att barnet kan känna sig sviket.

Alkoholmissbruk sätter sina spår i familjen. Men en förälder behöver inte vara missbrukare för att barnet ska uppleva att det inte finns någon koppling dem emellan. Om föräldern är under mycket stress kan ett glas vin eller två inte bara vara en hjälp att varva ner, utan också bli ett bekvämt sätt att dra sig undan sin familj.

En förälder kan också skapa ett avstånd från sina barn genom krav, ilska och kritik. Föräldern kräver att barnet lever upp till de förväntningar som han eller hon har på det och blir arg eller kritisk när det inte gör det. Det kan vara till hjälp att förstå att ilska brukar dölja en rädsla av något slag. Föräldern kan vara helt ovetande om detta och också helt ovetande om den effekt som hans krav, ilska och kritik medför.

Att söka förstå och sörja

Oavsett vad som ligger bakom såren kan du som vuxet barn behöva fråga dig vad du kan göra med konsekvenserna av dina föräldrars svek och andra brister? Hur kan du betrakta din uppväxt på ett konstruktivt sätt? Hur kan du bearbeta det du varit med om?

Startpunkten är att identifiera dina sår. Hur andra har behandlat dig, särskilt som barn, har påverkat dina beteendemönster, din självbild och ditt förhållningssätt gentemot andra människor även som vuxen. Vad finns det för underliggande orsaker? Vad är det som har hänt som gör att du har känt dig sviken och sårad? Vem har svikit dig? Poängen med detta steg är inte att lägga skulden på en förälder, utan att söka komma underfund med din egen smärta.

En viktig sak kan vara att samla information om dina föräldrar för att försöka förstå varför de är som de är (eller varför de var som de var). Ställ frågor till dina föräldrar om olika tidsperioder under din uppväxt. Visa dem foton på dig själv när du var barn och ställ frågor om dessa foton. Prata med syskon och andra i släkten för att få en uppfattning om vad som har hänt. Stämmer din bild? Nyckeln för att gå vidare är förståelse.

Fortsätt din bearbetningsprocess med att reflektera över vilka känslor du känner i samband med dina upptäckter. Finns det rädsla, ilska, bitterhet, skuld, skam, förakt eller någon annan känsla? Dela dessa känslor med någon du känner dig trygg med. Sätt ord på det som du inte har kunnat säga tidigare.

Gå vidare med att identifiera dina förluster. Hur skulle livet ha varit annorlunda för dig om dina föräldrar inte hade svikit dig? Vad är det som du önskar att du hade fått av en förälder? Som vuxen har du möjligheten att på ett annat sätt försöka ta hand om dig själv och möjligen reparera vad som blivit trasigt inom dig. Men du behöver också sörja dina förluster genom att gråta och/eller uttrycka din ilska på ett sunt sätt. Ofta är det en fördel att ta med en annan person du har förtroende för som en hjälp i din sorgeprocess.

Försoning och nyorientering

En sak som kan vara helt avgörande är att söka förlåta den som har svikit dig. Samtidigt är det viktigt att du rannsakar dig själv för att se om du har syndat mot dina föräldrar i dina reaktioner till deras svek, och om du behöver be dina föräldrar om förlåtelse. Förlåtelse är en process som brukar ta mycket tid och arbete.1

Om det är möjligt är det bra att söka prata med föräldern om vad du har upptäckt om ditt liv och hans eller hennes roll i det. Syftet är att få hjälp med att läka dina sår. Det handlar om att bjuda föräldern in i din egen process där du har för avsikt att bli en hel människa. Om det också leder till försoning med en förälder blir det en stor välsignelse för hela familjen.

Det allra sista steget är att undersöka vad du och dina föräldrar vill ha för en relation, både nu och i framtiden. Du behöver hitta ett nytt förhållningssätt till någon eller båda av dina föräldrar. Man kan få hjälp med olika steg i denna process genom själavårdssamtal om det känns omöjligt.

DET ÄR SVÅRT ATT GE en rättvis bild av denna process i en så här kort artikel. Egentligen är varje punkt i sig värd en hel artikel. Men förhoppningen är att du får både inspiration och en modell för att hitta en väg tillbaka till dina föräldrar.

JOHN BRENEMAN,

terapeut och doktor i teologi, Gråbo

1. Se artikeln Förlåtelse i våra relationer i Till Liv 7/8 2008, skriven av John och Judy Breneman. Den finns tillgänglig i arkivet på tillliv.se.