Under senaste åren har missionsledare Erik Andersson besökt flertalet av ELMs missionsländer. Här delar han erfarenheter och uppdaterar oss om läget i missionens arbete. Mission är glädje, tålamod och en okuvlig längtan.
Under senaste åren har missionsledare Erik Andersson besökt flertalet av ELMs missionsländer. Här delar han erfarenheter och uppdaterar oss om läget i missionens arbete. Mission är glädje, tålamod och en okuvlig längtan.
EFTER MÅNGA TIMMARS BILKÖRNING ut på den etiopiska landsbygden kommer vi till en öppen plats med bara ett enda hus. Många barn – kanske femtio – kommer emot oss när vi kör in med jeepen. Glada rop på ett språk jag inte förstår. Man leder oss till den enkla byggnaden och vi går in. Där står några rader med bänkar och framför dem fem vita trädgårdsstolar av plast, avsedda för oss gäster.
En äldre man säger något som en annan översätter och vi får veta att vi är mycket välkomna och att de gärna vill visa oss vad barnen har lärt sig i söndagsskolan. Den äldre mannen är evangelist. Han ger tecken åt barnen som reser sig och utantill läser upp den apostoliska trosbekännelsen. Tillsammans sjunger vi en sång på det lokala stamspråket. Jag försöker uttala de svåra ljuden, orden, och får mig förklarat att jag sjungit ”prisa Gud”. Sedan är det dags för oss att köra vidare.
Är det detta som är ELMs missionsarbete, funderar jag på? Men nej, arbetet i den lilla staden med omgivningar är inte vårt – det är deras. Däremot är människorna vi mötte på platsen frukten av ELMs missionsarbete i Etiopien under många år. Fortfarande finns vi med och stöder kyrkan centralt och med utbildning så att den i sin tur kan stötta små församlingar likt den som vi besökte. Små församlingar förresten? Den lokala kyrka vi gästade hade i och för sig inte mer än ett tjugotal vuxna medlemmar och ett sextiotal barn, men vi fick höra att de drev outreach på fem platser i form av nya bibelstudiegrupper eller samlingar med sång och predikan. Massor av barn och evangeliserande arbete på fem platser – en sådan församling är rik. ELM och Etiopiens evangelisk-lutherska kyrka delar visionen om att fl er församlingar ska bildas och fl er människor nås av budskapen om Jesus.
Människor möter Jesus
Något år senare får jag tillsammans med missionär Kerstin Nilsson tillfälle att besöka Eldoret i västra Kenya. ELM hjälpte till med inköp av en tomt för fl era år sedan och man har nyligen rivit den gamla kyrkobyggnaden för att utvidga och resa en större. Ännu fyller man inte den nya kyrkan, men man hoppas. En pastor berättar för mig om hur arbetet där och på andra ställen drabbats av alla inre stridigheter i den evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya (ELCK). Konflikterna har lett till minskad frimodighet, till att människor dragit sig undan, till att de kristna fått dåligt rykte.
Det är kris i ELCK. Kan vi göra något? ELM är en liten organisation och ELCK har över hundratusen medlemmar. Hopplöst? Nej, allt annat än hopplöst. Vi får i dag bidra med det vi kan. Först och främst med våra böner. Sedan har vi under flera år stöttat ett freds- och försoningsarbete i landet. Kerstin Nilsson har varit drivande när människor från olika stammar genom ett stort antal workshops fått mötas inför korset och i längtan efter helande och försoning. Kyrkan och missionen har tillsammans försökt att tjäna samhället genom försoningsarbete och kanske kan det också nå in i en del av kyrkans interna konflikter.
Läget är allt annat än hopplöst då människor möter Jesus också i en sargad kyrka. Man fi rar gudstjänst, driver skolor, tar hand om föräldralösa och fattiga barn och evangeliserar. ELM stöder till exempel barnhemmet Bethesda Children’s Ministries i staden Nakuru. Där bor pojkar som förut bodde på gatan. Där känner de sig trygga, får mat och kläder och hjälp till skolgång. Och där får de höra om honom som skapat dem, älskar dem och som gett sitt liv för dem.
Hård jordmån
Jag tänker ofta på Peru. Där fi ck jag bo och arbeta i staden Chiclayo. Det går inte att jämföra kyrkorna i Etiopien och Kenya med den lilla evangelisk-lutherska kyrkan i Chiclayo (IELCH). Där finns inte tusentals medlemmar och inga anställda medarbetare. ELM har varit i Chiclayo i tjugo år men växten verkar nästan ha uteblivit. Har vi gjort något fel? Säkert – massor. Men den som inte vågar misslyckas kan inte arbeta med mission. Och vi har gjort mycket rätt också. Jordmånen i kustområdena i norra Peru är hård. Det är öken. Jag har fått mer regn på mig under enskilda kristna sommarmöten i Sverige än jag fick totalt under fem år i Chiclayo. I en andlig öken har vi envist sått ut Guds Ord. Den dag Herren låter Andens regn falla kan frön spira och gro. Bön, mer bön får vi bidra med. Och fler arbetare som är beredda, både att fortsätta så och att stötta de plantor som trots allt har skjutit upp.
Stängda dörrar och dörrar som stängs Ytterligare ett land långt borta har jag besökt de senaste åren för ELMs räkning: Indien. Det är ett land med en kontinents befolkning. Där finns en i procent räknat liten kristenhet men i antal större än Sveriges befolkning. Vi fick kontakt med några kristna syskon i sydöstra Indien och vi trodde att det var en relation som skulle leda till ett större engagemang från vår sida över lång tid. Men vi fick lämna det samarbetet, och det var smärtsamt. Däremot får vi stå med i fortsatt bön för att Guds Ord ska ha framgång i Indien och förtrösta på att Herren ledde oss rätt.
Och så finns också den dörr som vi inte kommer in igenom trots att vi har syskon på andra sidan som vi haft en relation till i hundra år. Eritreas evangelisk-lutherska kyrka lever, men den lever isolerad från oss. Bönerna når förstås fram och vi kan ge ekonomiskt stöd. Men – som fl era gånger förut under vår missionshistoria i landet – har det gått fl era år sedan vi senast fi ck möta våra syskon i deras församlingar och hem.
ELMS MISSION ÅR 2015 handlar om relationer. Vi går tillsammans med mer eller mindre etablerade kyrkor och låter oss inspireras av dem. Fortfarande har vi saker att bidra med när det gäller erfarenhet, kunskap och ekonomi. Fortfarande har vi missionärer som arbetar pionjärt, medan andra går sida vid sida med kristna från de nationella kyrkorna. Fortfarande har vi längtan att nå fler med evangeliet.
ERIK ANDERSSON, missionsledare, Örkelljunga