Mat i Bibeln - Till Liv

Då och då stöter man på notiser om måltider och mat i sin bibelläsning. Nyfikenheten kan väckas – vad åt man egentligen mer än manna och vaktlar och vin? Det visar sig att Bibeln talar om en mer varierad kost än så!

DET SER UT SOM ATT BRÖD har varit själva basfödan under hela Bibelns tid. Sara bakade bröd.1 Saknades bröd var man fattig.2 Bröd har uppenbart dominerat kosthållet så mycket att när det på hebreiska står “bröd” i till exempel Hesekiel 16:49 så översätts det med “mat” både i Bibel 2000 och i Folkbibeln. När Jesus lär oss att be om “bröd” i Herrens bön3 så visar det att basfödan också då var bröd.

Men det dracks mjölk och folk åt grönsaker och frukt – som linser, bönor, gurka, meloner, oliver, druvor, dadlar och äpplen. Man bakade russin- och fikonkakor och gjorde en sorts ost av sur mjölk. Runt Genesarets sjö och längs Medelhavskusten åt man fisk. Kött var främst festmat vid speciella tillfällen.4

Bibeln har tillkommit över en lång period och skildrar händelser från flera olika länder. Israelsfolket mindes Egyptens råvaror: fisk, gurkor, meloner, purjolök, rödlök och vitlök.5 Vid hovet i Babylon serverades det uppenbart kött och vin varje dag, eftersom det preciseras att Daniel och vännerna bara ville äta grönsaker och bara dricka vatten.6

Gud förser med mat

Gud har skapat oss människor så att vi behöver mat för att fungera. Allt levande är beroende av att Gud håller naturen uppe: Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid. Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor. Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar bort deras ande och de dör och vänder åter till stoft. Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.7 Att kunna njuta mat är en gåva från Gud.8

Mer är en gång förser Gud människor med mat också utöver vad som kan räknas som naturligt: Manna och vaktlar i öknen,9 och fisk och bröd i ödemarken.10

Fasta

Genom att fasta, det vill säga avstå från mat, och i vissa tillfällen också dryck, blir det tydligt hur beroende vi är av näring. Ofta avstod (och avstår) människor från Guds gåvor för att söka gåvornas Givare.11 Jesus förutsätter att hans lärjungar fastar.12 Det var särskilt under en dag, den stora Försoningsdagen, som hela folket skulle “späka sig”.13 Detta har tolkats som en totalfasta från både mat och dryck i ett helt dygn. Därför kallas den dagen också “fastedagen” på aposteln Paulus tid.14

Messianska (kristna) judar i dag fastar i regel på Försoningsdagen, Yom Kippur, inte för att uppnå försoning, för det har Jesus redan gjort en gång för alla på korset, men för att fasta tillsammans med sitt folk och be om att de ska finna sin Messias.15

Jag kan garantera att när fastan bryts efter ett dygn i 30-gradig värme, så är det helt klart: Mat och dryck är helt nödvändiga Guds gåvor för livets uppehälle.

Kosher-regler

Rabbinsk judendom förbjuder att äta kött och mjölk i samma måltid. Det är ett sätt att vara helt på säkra sidan av att inte bryta budet om att inte koka en killing i moderns mjölk.16 Därför brukar de messianska judar som väljer att följa kosher-reglerna hellre prata om biblisk kosher. Abraham själv serverade ju kött och mjölk vid samma måltid.17

Bibeln presenterar listor med rena och orena djur, djur som får ätas och djur som inte får ätas.18 Efter att Jesus kom slog han fast att all mat är ren,19 något som har haft särskild betydelse för att hednafolk skulle få komma in i Guds rike utan först bli judar.20 Att många av de jesustroende judarna fortsatte att hålla på kosherreglerna även efter att de kom till tro på Jesus synes vara klart utifrån Apostlagärningarna 21:20–25. Vi har ingen information som tyder på att Jesus själv åt orena djur, snarare tvärt om, eftersom Guds son föddes under lagen.21 En del av Lagen, det vill säga Torah, handlar om vilka djur som fick ätas. Det är en paradox hur vi svenskar firar Messias födelse genom att äta skinka från ett djur, grisen, som Messias själv aldrig smakade.

Eftersom allt som är skrivet, är skrivet för att vi ska lära av det, så bör vi försöka lära av listorna om rena och orena djur också.22 Matreglerna har varit och är ett sätt att skilja ut och markera judisk identitet, ett verktyg i Guds frälsningsplan. Vad mer kan Gud ha tänkt på då han gav buden till Israels folk om de rena och orena djuren? Utgå inte bara från att Tredje Mosebok skulle vara “en tråkig och irrelevant bok”.

Det tydligast motiverade “matbudet” är förbudet att äta blod.23 Blodet står för själva livet, och eftersom det behövs liv, det vill säga blod, för att göra försoning för oss människor så skulle Israels folk inte äta blod.

Mat och offer

Ingen försoning utan offer. Några av offren, som brännoffren, skulle brännas upp helt, medan andra offer, som gemenskapsoffren och syndoffren skulle ätas.

I ett gemenskapsoffer skulle de feta delarna brännas på altaret och resten ätas, dels av prästen och dels av den som offrade.24 Att sitta och äta köttet från gemenskapsoffret var ett uttryck för tacksamhet,25 och lovsång.26 Det handlar om att uttrycka en relation till Gud genom att äta mat.

I ett syndoffer skulle de feta delarna brännas på altaret, och resten av köttet ätas av prästerna.27 Prästerna skulle äta köttet av det djuret som den skyldige hade lagt händerna på och bekänt synder över innan det slaktades. Ett viktigt prästjobb i templet var alltså att äta kött det hade bekänts synder över. Undrar hur det smakade?

De föreskrivna offren i bibeln var djuroffer. Det var förbjudet att offra människor. 28 Men det finns ett undantag: I Jesaja 53:10 står det om tjänaren som blev ett skuldoffer, och skuldoffren under Gamla testamentets tid skulle ätas av prästerna i templet. Linjen fram till vad det innebär när vi firar nattvard med bröd och vin är tydlig.

Festbanketten

Mat är fest i Bibeln.29 Glädje över Guds gåvor är en plikt i Bibeln,30 särskilt under lövhyddohögtiden som markerar Guds omsorg för sitt folk Israel, och i utvidgad mening för alla folk.31

Att sätta sig ner runt ett festbord är ett sätt att tacka Gud – det är härifrån vi har seden att tacka Gud för maten – och i judiskt sammanhang har man bevarat detta tydligt, både under lövhyddohögtiden, men också varje sabbatskväll. Då dricker man vin och äter bröd samtidigt som man tackar Gud för att han skapar brödet och vindruvorna. Det pekar bakåt mot skapelsen och framåt mot festbanketten i Guds rike.32

ANDREAS JOHANSSON,

missionär, Haifa

1 Mos. 18:6
Ords. 12:9
Matt. 6:11
1 Mos. 18:7; Luk. 15:23
4 Mos. 11:6
Dan. 1:12
Ps. 104:27–30
Pred. 5:18–19
2 Mos. 16
Luk. 9:10–17
T.ex. Dan 9:3; Joel 1:14
Matt. 6:16–18
3 Mos. 16:29–31
Apg. 27:9
Hebr. 7:27
2 Mos. 23:19
1 Mos. 18:7–8
3 Mos. 11; 5 Mos. 14:3–21
Mark. 7:19b
Bl.a. Apg. 10:15
Gal. 4:4
Rom. 15:4
3 Mos. 17:10–11; se också Apg. 15:29, som det finns olika tolkningar av.

3 Mos. 3, 7:11–36
Jer. 33:11
Ps. 50:14; 56:13
3 Mos. 4–5
3 Mos. 18:21; 2 Kung. 21:6
Jes. 55:1–3; Matt. 8:11
Neh. 8:9–12
Upp. 7:9–17 som är en skildring av lövhyddohögtiden.
Jes. 55:1