Forskaren Daniel Johansson har inriktat sig på frågor om Jesus identitet hos evangelisterna. Markus Hector har träffat honom för ett samtal om bibelforskning, bibeltro och om mysteriet Jesus – han som var Gud och bebis på en och samma gång.
Forskaren Daniel Johansson har inriktat sig på frågor om Jesus identitet hos evangelisterna. Markus Hector har träffat honom för ett samtal om bibelforskning, bibeltro och om mysteriet Jesus – han som var Gud och bebis på en och samma gång.
DET ÄR MED FÖRVÄNTAN jag vandrar upp för Ekmansgatan i Göteborg en tidig höstmorgon. Jag ska träffa Daniel Johansson, doktor i teologi vid Edinburghs universitet, det universitet där jag själv en gång var utbytesstudent. Jag har tidigare träffat hans fru, Inese, och delat minnena från denna underbara skotska huvudstad. När vi nu slår oss ner på Daniels kontor i Församlingsfakultetens nya lokaler nöjer vi oss med några uppdateringar om lärarna och livet på fakulteten. Resten av vår timme vill jag höra mer om hur hans egen forskning och om hur han ser på evangeliernas berättelser.
– Inom forskningen dominerade länge uppfattningen att tron på Jesus gudom var något som uppkommit långt senare än då Jesus vandrade bland sina lärjungar, berättar Daniel. Han fortsätter:
– Dessa var stränga monoteister så det tycktes knappast troligt att de så tidigt skulle ha börjat uppfatta Jesus som gudomlig. Men detta började man omvärdera inte minst genom forskarna Larry Hurtados och Richard Bauckhams förtjänst. De noterade hur de kristna som dyrkade Jesus som Gud fortsatte att odelat hålla fast vid monoteismen.
Under sina masterstudier började Daniel att intressera sig särskilt för frågan om när, var och hur kyrkan kom att tillbe Kristus och uppfatta honom som en del av gudomen. Han kunde skönja en del luckor i forskningen och hade idéer som han ville pröva och vidareutveckla. Det slutade med att han i sina doktorandstudier under Larry Hurtados handledning helt kom att inrikta sig på Markusevangeliet och se närmare på hur evangelisten där framställde de handlingar och roller som enbart tillkom Gud. Jag frågar Daniel om jag ska uppfatta det som att han redan från början hade en övertygelse han ville bevisa.
– Nej, faktiskt inte, svarar han på sitt tydliga och resonerande sätt.
– Att Nya testamentet i inledningen till Johannesevangeliet påvisar Jesus gudomlighet var jag helt övertygad om. Det skulle således inte ha hotat min tro om jag kommit fram till att den tidigaste av evangelisterna, Markus, inte gett uttryck för Jesus gudom. Jag kunde gå in i min forskning med ett ganska öppet sinne.
Evangelierna om Jesus som Gud
Under sitt studium kom dock Daniel fram till att lärjungarna redan tidigt övertygas om Jesus gudomlighet. När han i dag ska sammanfatta hur detta påvisas i Nya testamentet använder han gärna begynnelsebokstäverna i ordet GLANS. Jag tycker det låter pedagogiskt och bestämmer mig för att låta honom tala ostört en stund.
– G:et står för GÄRNINGAR. Jesus gör gudomliga gärningar. Ett exempel är att han stillar en storm. I Gamla testamentet skildrar Jona bok hur sjömännen offrar till Gud när de ser en storm stillas. Han som stillar den är han som har makt över havet. I evangeliet ser vi samma mönster – undret ses av Jesus judiska lärjungar som ett bevis för hans gudomlighet. På samma sätt uppfattades ett liknande under också i ett grekisk-romerskt sammanhang och för dem som influerats av deras texter och mytologiska föreställningar.
– L:et står för LOVSÅNG. Jesus är föremål för gudsdyrkan i den tidiga kyrkan. Vi läser att det som drev Paulus var en vilja att utrota de som just åkallade Jesus namn (Apg. 9:14,21). Vi ser också hur han senare själv instämmer i samma åkallan. Det arameiska uttrycket: Marana tha i slutet av Första Korintierbrevet betyder: ”Vår Herre kom!” och syftar på Jesus. Paulus avslutar alltså en text från mitten av 50-talet med att infoga ett arameiskt uttryck i texten på motsvarande sätt som vi i dag använder hebreiska ord som Halleluja eller Amen. Jesus tillbads och omtalades som Gud i den tidiga gudstjänsten.
– A:et står för ATTRIBUT, dvs. egenskaper. Det beskrivs i evangelierna hur Jesus har unika, gudomliga egenskaper. I exempelvis missionsbefallningen i Matteusevangeliet 28 talas det om hur han fått ”all makt”. Han kan också beskriva sin roll på yttersta dagen i termer som i Gamla testamentet endast tillkom Gud.
– N:et står för NAMN. I en nytestamentlig värld med många gudar skiljs Jesus ut som den som äger Guds unika namn – JHVH. I Filipperbrevets andra kapitel beskriver Paulus hur han fått ”namnet över alla andra namn” och när vi i dopritualet citerar orden ”Faderns, Sonens och den helige Andes namn” ut Matteusevangeliet 28 avses ett namn, inte flera. Det enda gudsnamnet delas av Fadern, Sonen och Anden.
– S:et, slutligen, står för SITTANDE eller SÄTE. I den apostoliska trosbekännelsen läser vi: ”Sittande på Gud Faders högra sida.” Den judiske rabbinen Akiba, som verkade i slutet av första århundradet och början av det andra, berättade för sina kolleger att han drömt att Gud hade två troner – en för sig och en för David. Drömmen väckte starka reaktioner och ansågs vara ett så tydligt uttryck för hädelse att Abiba tvingades ta tillbaka den. I kontrast står orden om ”Guds och Lammets tron” i Uppenbarelsebokens tjugoandra kapitel. I det fjärde kapitlet läser vi om ”honom som sitter på tronen” – ett sätt att uttrycka Guds namn.
Föränderligt studium Nu är det emellertid en sak att kunna påvisa att evangelisterna beskrev Jesus som Gud. Det är Daniel övertygad om att de gjorde. En annan sak är att påvisa att evangelierna i sig är trovärdiga.
– Tron på att Bibeln är tillförlitlig växer fram genom mötet med bibelordet. Det är genom läsningen, snarare än genom yttre bevis, som en person övertygas om att det som möter oss i Skriften är Guds Ord.
Som forskare måste man vara beredd att vända på varenda sten. Det är inget Daniel är rädd för, han tror på Guds Ords sanning. Men det betyder att Bibelns tillförlitlighet aldrig slutgiltigt kan påvisas. Forskning bedrivs i ljuset av en flytande och ständigt reviderad historiekunskap. Nya texter, fragment och arkeologiska fynd omkullkastar tidigare ’sanningar’.
En annan faktor spelar också in för den som vill försöka påvisa Bibelns tillförlitlighet – att texterna är vinklade och skrivna med specifika syften. Johannes säger till exempel öppet att syftet med hans evangelium är att människor ska komma till tro och att han valt ut och strukturerat sitt material för det ändamålet. Han ger oss tillgång till vissa ord och händelser, men utelämnar andra. Detta, noterar Daniel dock, är i sig inget unikt.
– Även de utombibliska källorna är skrivna utifrån vissa intressen. Också de är religiösa dokument som räknar med gudar och övernaturliga fenomen. Det är inte givet att ge den judiske historikern Josefus företräde framför Bibelns författare. Han är inte en neutral historieskrivare, han heller.
Men finns det då inte goda argument för Bibelns tillförlitlighet, undrar jag. Daniel berättar att det bland forskare återfinns allt ifrån radikala skeptiker som starkt betvivlar Bibelns historicitet till dem som argumenterar för dess tillförlitlighet. Själv anser han att bibelvetenskapen under senare delen av 1900-talet och framåt på många plan stärkt tron på att Bibeln är historiskt tillförlitlig. Företrädesvis evangelikala forskare har gjort ett gott jobb. Det har också generellt bland bibelvetare blivit en större öppenhet för tron på det övernaturliga.
– Det är i dag långt fl er bibelvetare som tror att Jesus uppstod. Även många skeptiska forskare kan numera tänka sig att Jesus gjorde ett och annat under. Vi hör om underverk i andra delar av världen och även fl er akademiker är i dag öppna för en vidare mänsklig kunskap och erfarenhet. Det har bidragit till att vi kunnat börja lämna den strikta rationalismen bakom oss.
Julens evangelium
Vi kommer in på julevangeliet och berättelsen om Jesus födelse. Daniel ger ett exempel på hur ny forskning även här fått utmana tidigare övertygelser.
– Josefus skriver att Herodes dog under en månförmörkelse i påsktiden. Utifrån det har man tidigare slutit sig till år 4 f.Kr., vilket ännu är standarddateringen. Men, som sagt, det är forskarnas uppgift att vända på alla stenar och nu vinner en ny datering terräng. Bland judiska forskare antar man redan år 2 f.Kr. som året för Herodes död.
Daniel berättar också att själva födelseberättelsen ofta varit ifrågasatt av forskare. Jesus födelse nämns hos Matteus och Lukas, men inte i de tidigaste texterna av Markus och Paulus. Den kan inte heller bekräftas av fl era oberoende källor. Tvärtom, vi har andra texter från en bit in på 100-talet där kristna snarast spekulerar över Jesus barndom.
Andra forskare är mer öppna för texternas trovärdighet. Daniel nämner Richard Bauckham:
– Bauckham argumenterar för att de berättelser i evangelierna som har en namngiven karaktär går tillbaka på ögonvittnen. När någon nämns vid namn får vi förmoda att det är en person man kan fråga. Ännu starkare blir det när en person, likt Maria, ”bevarar och begrundar” något. Då antyder det att hon verkligen kommer ihåg och kan berätta om händelsen.
När det gäller andra händelser i födelseberättelserna är det svårt att säga särskilt mycket. Änglar visar sig. Vise män kommer på besök. Vilka de är vet vi inte, kanske är de hedniska stjärntydare, kanske är de judar? Däremot vet vi från romerska källor att skattskrivningar ägde rum tidigare än vi trott. Vi vet också att Lukas, så långt man kunnat verifiera hans uppgifter i Apostlagärningarna, visat sig ytterst pålitlig i sin historieskrivning.
– Lukas tycks alltid ha rätt i sina tituleringar och tidsbestämningar av de kungar, landshövdingar med mera som Paulus möter. Vi som forskar gör nog klokt i att utgå från att Lukas hade rätt och påvisa om det skulle fi nnas anledning till ifrågasättande, snarare än att ta vår utgångspunkt i starka invändningar.
Gud och människa
Hur intressant det än är att höra mer om Bibelns historieskrivning, för det är det verkligen, så är det en annan fråga som upptar mig när intervjun börjar närmar sig sitt slut, nämligen frågan hur den lilla bebis som föds i Betlehem kan vara Gud? Daniel medger att det är ett mysterium.
– Det är en paradox, men en paradox vi inte ska försöka lösa. Jesus var människa och födelsen skedde genom en kvinnas graviditet med dess smärtor. Samtidigt var han gudomlig. Bebisen i Betlehem är förenad med gudomlig natur och håller, som sådan, hela världen i sin hand. Jesus var fullt ut Gud och fullt ut människa.
HAN AVSLUTAR VÅRT SAMTAL med att ta fram Den Svenska Psalmboken och ur den citera ett par verser där Martin Luther fångar denna paradox och envist håller fast vid den:
Betrakta den som vilar där!
Du vet väl vem det barnet är?
Hans namn är Jesus,
Jungfruns son,
Men himlen kommer han ifrån …
O Herre, du som skapat allt
tog ändå människogestalt
och är förnöjd med halm och strå
som stallets boskap vilar på.
(Sv. Ps. 125:7, 9)
MARKUS HECTOR, Malmö