Till Luya för att berätta om Jesus

ELMs missionärer i Peru får vara med om ett fint nyplanteringsarbete. Läs om ett missionsprojekt som både är påbörjat och drivs av
församlingsmedlemmarna i Chiclayo själva.

I SEPTEMBER 2014 flyttade vi till Peru och sedan drygt ett halvår bor vi i centrum av Chiclayo, en stad nära Stillahavskusten, i norra Peru. I staden kan man få tag i det mesta man har vant sig vid som västerlänning. Men på väg i minibussen ut från staden blir det glesare mellan husen och man anar att levnadstandarden blir enklare ju längre från Chiclayo man kommer.

Avtagsvägen till byn Luya är i dåligt skick. Här kör mest mototaxis, trehjuliga 125-kubiks motorcyklar med plats för tre personer. Varje torsdag gör jag den skumpiga färden till Luya, oftast tillsammans med pastor Merci Gomez från byn San Antonio, för att läsa Bibeln i några hem i Luya. Vi passerar stora gröna fält med sockerrörsodlingar. Merci berättar att det i området utanför Chiclayo produceras tjugotusen 50-kilossäckar socker varje dag. En stor del av världens socker kommer från Sydamerika.

I Luya bor knappt tusen personer. Vi stannar vid Tanas hus, slår oss ner i hans trädgård som består av ett jordgolv, några stolar och ett bord som står under ett enkelt, svalkande tak. Tanas hem fungerar som samlingsplats för missionsarbetet i Luya och på söndagarna som ”kyrka” då det firas en enkel gudstjänst. Men i dag är det torsdag och vi ska lyfta fram bibeltexten i Johannesevangeliets tredje kapitel om Nikodemus, han som kom till Jesus på natten. Jag predikar kort utifrån texten, Merci ber för Luya. Sedan beger vi oss ut i byn. Mercis fru Isabel och hennes mor Julia går för att besöka några kvinnor, Merci och jag söker upp några män i byn.

Nytt liv genom Guds ord

Pedro är en man med pondus. Hans hem är väl inrett och han har inflytande i byn. Hit kommer vi varje torsdag. Jag frågar honom vad det betyder att få besök och jag är lite spänd på svaret:

– Tycker man att vi tränger oss på? Men Pedro berättar att det är med glädje han tar emot oss.

– I den katolska kyrkan här så förklarar man inte Bibeln, men genom era besök och den undervisning jag får kommer jag närmare Gud.

Tidigare basade Pedro alltid för festen till Toribios ära som är Luyas skyddshelgon.

– Men det har jag slutat med. Jesus hjälper mig, han skyddar mig, han är Frälsaren, förklarar han.

– Mitt liv har förändrats, jag har slutat att dricka nu jag vill följa det Bibeln säger, och jag läser inte Bibeln av tvång utan av glädje.

Missionen i Luya

Redan 2007 tog församlingen i San Antonio kontakt med Luya via sina släktingar. Man spreds sig i byn för att höra vilka som ville ta emot besök. Man samlade då många barn och ungdomar till bibelskola. I dag arbetar man med evangelisation genom att regelbundet besöka ett tiotal hem och genom gudstjänsterna på söndagarna. Varje vecka följer några ungdomar från församlingen med; någon ska spela gitarr, en annan ha söndagsskola och några gör besök hos dem som inte kommer till gudstjänsten. Dennis, 23, vill helst inte missa en söndag i Luya.

– Många är pigga på att åka till Luya.

Hon säger att hon har en längtan att särskilt barnen ska få veta mer om kristen tro eftersom de är framtiden. Timoteo, 25, som är son till Merci, berättar att då man började missionera i Luya hade den katolska kyrkan ingen verksamhet i byn. Men sedan satte man igång med aktiviteter för unga och nu har man mässa i Luya varje söndag. Den katolska kyrkan har stort inflytande och det blir därför svårt för många att inte välja den katolska mässan. Den katolska kyrkan fylls varje söndag samtidigt som våra gudstjänster, ett stenkast bort, samlar ett fåtal.

– Men det är glädjande att några verkligen har förstått vad evangeliet är, säger Timo. Jag frågar Merci vad som driver dem att arbeta så medvetet i Luya.

– Det är kärleken till mina medmänniskor, säger han.

– Det går upp och ner, en del hem vill inte ta emot oss, några pratar illa om oss. Men vi måste fortsätta arbetet vi har påbörjat. Gud har bekräftat för mig att det är detta vi ska göra.

Trogna i arbetet

Chiclayos evangelisk-lutherska kyrka (IELCH) har gett oss som vår främsta uppgift som missionärer att stödja församlingen i San Antonio i deras missionsarbete i Luya. Jag besöker Luya torsdagar och söndagar, ibland åker hela familjen med. Jag lär mig mycket om mission av mina kristna vänner i San Antonio. Många har det knappt men med stor kärlek och omsorg sprider de Guds ord i Luya, och delar ibland ut mat till de fattigaste. Det ligger något bibliskt över detta. Jesus uppmanade sina lärjungar att gå ut till hela världen, men med början i Judeen. Det är också intressant att missionsprojektet i Luya påbörjades av dem själva och inte av någon missionär. Fröet till IELCH såddes av nordamerikanska och skandinaviska missionärer, men nu är man beredda att själva gå ut. Liknande projekt finns inne i Chiclayo, men resurserna är små. En del satsningar orkar man inte fullfölja, men visst vill du stödja dem? Det är också uppmuntrande att de fortsätter arbeta så målmedvetet även om man inte ser så stora resultat numerärt. De arbetar troget utan att vara resultatfixerade. Missionsarbetet i Peru går ibland trögt, men de sår ut Guds ord med en förtröstan att Herren själv får svara för växten. Herren har lovat att vara med oss när vi samlas två eller tre i hans namn, men resultatet får vi kanske inte se – förrän i himlen.

I SAN ANTONIO-FÖRSAMLINGEN, och i IELCH, läggs stor vikt vid enkel bibelundervisning. Detta har redan blivit till evighetsnytta för några. Fantastiskt! Jag funderar ibland när vi nu anslutit till arbetet vad som ska bli nästa steg i Luya? På vilket sätt kan vi bäst hjälpa till? Jag har börjat med att undervisa om tio Guds bud med hjälp av Luthers lilla katekes. Kanske vi snart kan ordna en liten grundkurs i kristen tro och lite mera systematiskt gå igenom, vad är församlingen, dopet och nattvarden? Det skulle vara intressant att få vara med i sådant skede. Målet är en församling i Luya, och vi ser redan en planta som spirar.

JAN ULRIK SMETANA, missionär, Chiclayo, Peru