Kan scouter, kan vi!

Eva Petersson berättar om de första ungdomsdagarna på Lemshaga scoutgård.

Eva Petersson berättar om de första ungdomsdagarna på Lemshaga scoutgård.

I BÖRJAN AV 1970-TALET arrangerades ungdomsdagar på flera platser i Sverige, både i norr och i söder. När missionsföreningen i Stockholm fick hyra ett sommarhem ute på Ingarö, i skärgården, kläcktes idén om att ordna något där också.

På Lemshaga ligger en gammal scoutgård, vackert belägen högt uppe på ett berg. Grusvägen som leder dit var då i bedrövligt skick och sista biten fick man gå uppför en lång, brant, nästan lodrät backe. Men väl där fick man lön för mödan – en underbar utsikt över glittrande vatten och ståtliga furor.

I själva huset var det enkel standard. Ett kök, en stor samlingssal och logement på övervåningen. Några skeptiker menade att det var för primitivt med bara kallvatten, ett par gasplattor och utedass, men ”kan scouter så kan väl vi!”. Och i augusti, strax innan skolstart, var närmare hundra personer anmälda till det första sommarlägret på Lemshaga!

Det krävdes mycket planering och logistik för att allt skulle fungera, men alla hjälptes åt och även deltagarna fick olika uppgifter. Att tömma dasstunnorna var kanske inte den roligaste?!

I storstugan fanns bara 20–25 bäddar så man hyrde sommarstugor runtomkring. En del fick sova i en gammal kåta, och andra i medhavda tält. Själv bodde jag flott i en husvagn från 1963!

Första året användes bara engångsartiklar (hur omiljövänligt som helst!) och när man såg hur otroligt mycket sopor det blev ombads vi följande år att ta med egen tallrik, mugg och bestick.

Programmet började på torsdagskvällen med inledning, kvällsmat och föredrag. Talare jag minns var bland andra den mycket engagerade Ingmar Månsson samt Bengt Djupsjöbacka och Helge Lundh.

Under fredagen och lördagen hade vi föredrag, frågelåda och även ett missionstillfälle i Gustavsbergs centrum där vi sjöng för stressade storstadsbor. På fritiden gavs tillfälle till volleyboll på en något sluttande plan eller till uppfriskande dopp i havet. Första året var jag bara 13 år och saknade jämnåriga så på rasterna klättrade jag mest i bergen.

Ungdomsdagarna brukade avslutas med högmässa i Ingarö kyrka, en liten vacker träkyrka som blev alldeles proppfull. På kvällarna samlades vi runt lägerelden, grillade korv och sjöng ur sångboken och, när det blev för skumt, sådant vi kunde utantill. Jag lärde mig många bibelkörer – för övrigt ett suveränt sätt att minnas bibelverser! En som vi ofta sjöng var den här:

Gud bevisar sin kärlek till oss
Däri att Kristus dog för oss
Medan vi ännu var syndare.

EVA PETERSSON, Vimmerby

1 1. Rom. 5:8 (Ps. 84:6-8, Jes. 41:10)

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan