Stunden har kommit

Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker. De kom nu till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bad honom: ”Herre, vi vill se Jesus.” Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.

Jesus svarade: ”Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv. Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom. Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. Far, förhärliga ditt namn!”

Då kom en röst från himlen: ”Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen.” Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. Jesus svarade: ”Den rösten kom inte för min skull, utan för er. Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig.” Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö. Joh. 12:20-33

NÅGRA GREKER HADE KOMMIT UPP till Jerusalem för att tillbe Herren och deltaga i påskfirandet. De var troligtvis proselyter, icke-judar, som hade kommit till tro på Israels Gud. Nu vände de sig till Filippus och bad om att få se Jesus. Det är en underbar bön! Att de ville ”se” är här ett uttryck för det inre seendet, det som är kopplat till tron. Händelsen utspelar sig under Jesus sista dagar i Jerusalem och hedningarna liksom knackar på dörren till Guds rike. Nu närmar sig den stund som Jesus har vandrat mot i hela Johannes evangelium: Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas.

DE FRÖN VI SÅR I JORDEN måste dö för att kunna växa upp och bära frukt. Det är naturens lag, det är villkoret: först död sedan växt och frukt. Jesus kopplar den illustrationen till sig själv. Han är det himmelska vetekornet som måste dö för att kunna bära rik frukt. Han tjänade oss med sitt liv och sitt föredöme, med sin undervisning och sina under. Men det största är att han dog för oss.

Jesus upplever ångest inför det som kommer: Fräls mig från denna stund, ber han. Visst blev han tagen ur sin ångest men vägen gick ändå genom Getsemane och Golgata, genom lidande och död. Det var det enda sättet att frälsa oss människor. Vetekornet måste dö, det var Guds eviga beslut. Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.

VI VILL SE JESUS I DEN SEGER HAN VANN. Livet segrade över döden. Av det ensamma vetekornet blev det mycket frukt! Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt…1 Mängder av människor har vunnits för Gud som ett resultat av Jesus död. Gud satsade allt när han gav oss sin ende son! Och Jesus själv drog sig inte undan. Ingen tog hans liv, han gav det frivilligt. Så bar hans liv frukt. Det var Guds hemlighet och vishet – genom död till liv.

Lärjungarna verkade ha haft svårt att greppa Jesus undervisning om sin död och uppståndelse. Att han skulle dö verkar de ha kunnat ana. Orden om hans uppståndelse hade däremot varit helt obegripliga för dem. Men Jesus uppstod, han segrade, han lever! Vetekornet har växt upp igen och burit rik frukt. Jesus har blivit ”den förstfödde bland många bröder”.2

LIKNELSEN OM VETEKORNET talar också till oss i dag, till oss som är döpta och tror på Jesus. Den säger oss att om vi har fått liv, frälsning, genom Jesus så får vi också vara beredda på att dö med honom. Att ”älska sitt liv” och att ”hata sitt liv” har med vår tro och relation med Jesus att göra. Vi varnas för att värdera vårt liv högre än vår tro och vi uppmanas att värdera Jesus och Guds rike högre än vårt liv i denna världen. Vill vi tro på Jesus och tjäna honom i denna världen får vi följa honom. Då får vi vara där han är, både i lidandet och i glädjen, både i rikedom och i fattigdom.

EN KRISTEN BESKRIVS som en person som övergått från döden till livet, från mörker till ljus. Livet och ljuset är en frukt av Jesus död och uppståndelse som ges som en gåva åt alla som tar emot. Grekerna, hedningarna, ville se Jesus. De tillhörde inte Guds utvalda folk, men frälsningen som Jesus vann åt oss är för både judar och greker, för dig och för mig. Till Guds rike har alla tillträde och ingen företräde. Även om många tackar nej till Guds frälsningserbjudande skall den frälsta skaran ändå till sist bli fulltalig. Men om det dör, bär det rik frukt …

BÖN: Himmelske Fader, jag vill se Jesus! Jesus Kristus, du som är upphöjd, dra mig till dig! Helige Ande, låt mig få se Jesus förhärligad!

MARTIN ANDERSSON

1. Jes. 53:11a i 1917 års reviderade översättning. ungdomssekreterare, Önnestad 2. Rom. 8:29