Nådens befriande samvete

DET BERÄTTAS OM GREVE ZINZENDORF, brödraförsamlingens grundare, att han som 20-åring fick se en tavla med den törnekrönte Jesus. Under tavlan stod: ”Allt detta har jag gjort för dig, vad har du gjort för mig?” Zinzendorf blev rörd. Hans reaktion var: ”Jag har älskat Jesus länge, men inte gjort något för honom. Från och med nu vill jag göra vad han leder mig till.”

Berättelsen är gripande och har ofta återgetts för att understryka kallelsen till tjänst i Guds rike. Men stämmer den verkligen med Bibelns sätt att beskriva tjänstens plats i det kristna livet? Den danske teologen och författaren Leif Andersen menar att det finns en överhängande risk att lag och evangelium rörs ihop när kallelsen till tjänst får detta uttryck. För den som fått visshet om rättfärdiggörelsen genom tro och vilar trygg i Guds kärlek och nåd kan det vara utmanande att bli konfronterad med kallelsen till tjänst på detta sätt. Risken är stor att man försöker kalla till tjänst och offervilja genom att trycka på det dåliga samvetet. Det kan påverka många och skapa aktivitet men det har inget förblivande värde. Den evangeliska kallelsen till tjänst och offervilja sker däremot genom det goda samvetet. Inte fariséns självgoda samvete, men nådens befriande samvete.1

I spänningsfältet

Att skilja mellan lag och evangelium är en av de övertygelser som bär ELM och som framhålls starkt i den lutherska traditionen. Exempelvis i Konkordieformeln från 1577 fastslås att ”åtskiljandet av lag och evangelium sprider över Skriften ett synnerligen klart ljus, som förhjälper till att rätt dela Guds ord och förklara och förstå de heliga profeternas och apostlarnas skrifter.”2

Lagen handlar om vad Gud kräver, evangelium om vad Gud ger. Lagen kräver rättfärdighet av oss, evangelium proklamerar att Kristus vunnit den åt oss på korset. Lagen talar alltså om oss, evangelium om Kristus för oss. Lag och evangelium är en nyckel till att förstå och utlägga Guds Ord men det är också en slags kompass för det kristna livet och i kampen för att bli bevarad i tron. Vi lever som kristna i spänningsfältet mellan lag och evangelium.

Jag eller Jesus?

Av naturen är vi lagiska. Tanken på att arbeta för att förtjäna ligger djupt rotad i oss. På ett teoretiskt plan kan vi veta att goda gärningar inte kan rädda oss inför en helig Gud men i praktiken agerar vi ofta som om det är oss och våra prestationer det handlar om. Det kan till exempel ta sig uttryck i goda föresatser och ambitioner: ”Nu ska mitt kristna liv bli annorlunda, jag ska be mer, läsa Bibeln mer, stå emot frestelser bättre och vittna mer om Jesus.”

Men sanningen är att lagens väg är stängd. Gud kräver fullkomlig lydnad, och det räcker att synda mot ett enda bud för att vara skyldig till allt.3 Vi står med alla våra gärningar, även de bästa, under Guds dom. Detta är något som Gud vill visa oss. Inte bara en gång i livet, utan gång på gång avslöjas vi och förs tillbaka till ’nollpunkten’. Lina Sandell uttrycker det så här:

Min redliga bättring, mitt nit och min tro, Min ånger min bön och min lydnad, Se där, vari hjärtat försökte få ro, Se där var jag sökte min prydnad!

Men aldrig den lydnaden provet dock höll, Och sten efter sten från den byggnaden föll; Det blev ingen stege till himlen.4

Med evangelium är det annorlunda. Evangelium följer inte vår naturliga tanke- gång utan är en hemlighet som måste uppenbaras. 5 Nu handlar det om Jesus och inte om mig och mina gärningar. Han är min frälsare, han är min frid, han älskar mig! Lagen handlar om vad Gud kräver, evangelium om vad Gud ger. Två uttryck från Bibeln får exemplifiera: ”Gud har gett oss evigt liv”6 respektive: ”För att vi skulle få frid”7.

Guds sista ord

Evangelium betyder glatt budskap! Det ropas ut till dem som kört sig trötta på lagens väg, till de misslyckade, till dem som ser att det inte blir bättre hur de än försöker. Jesus har tagit straffet för alltihop. Vi får gå fria! Lina Sandell fortsätter:

Och under allt detta stod Jesus så huld Och ropade till mig så trägen: Se, jag har betalt din omätliga skuld, Jag ensam jag ensam är vägen! Jag, jag har förvärvat och återlöst dig, Säg vill du ej låta dig nöja med mig, Den nya, den levande vägen.8

Det är lätt att se skillnaden på lag och evangelium när det ställs upp så här. Ändå tenderar vi att röra ihop det gång på gång. När vi har syndat säger vårt samvete att Gud är vred. Guds lag säger detsamma. Då är det en konst att trots detta ’behålla fältet’ och det kan vi bara göra genom att skilja mellan lag och evangelium.9 Lagen talar sant men den säger bara den ena sanningen: Du är skyldig. Evangelium är Guds sista ord: Kristus har sonat din synd, du är fri!

PERSONLIGEN HAR JAG OFTA tänkt på en av de sista predikningar jag hörde av min morfar, Sture Hagelin.10 Han utgick från orden i Psaltaren 91: ”Den som sitter under den Högstes beskydd.” Morfar började läsa: ”Den som sitter”, men sedan stannade han. Den som sitter, förklarade han, betyder den som inte arbetar. Vi får vila i att Jesus har arbetat i stället för oss. Det är evangelium!

HENRIK ÅSTRÖM
kultur- och bibliotekschef, Vännäs

1. Leif Andersen, Texten og tiden. Kolon, 2006
2. Konkordieformelns Solida Declaratio, artikel V, avsnitt 1
3. Jak. 2.10 och Gal. 3.10
4. Lova Herren 372:2
5. Ef. 3.9 och 1 Kor. 2.9
6. 1 Joh. 5:11 författarens kursivering.
7. Jes 53:4 författarens kursivering.
8. Lova Herren 372:3
9. Rom 7–8:1 illustrerar detta.
10. Sture Hagelin (1923–2011) var predikant och under många år resesekreterare i Bibeltrogna Vänner.