Redaktören har ordet

”VÄGLEDNING TILL FRID” är titeln på en antologi av väckelsepredikanten Carl Olof Rosenius (1816-1868). Det är en lockande titel. Hur många av oss skulle inte kunna göra nästan vad som helst för att få frid i våra oroliga liv? Vem av oss vill inte ha vägledning till frid?

I vårt land har buddhismen för många blivit svaret på sökandet efter sinnesfrid. I buddhismen erbjuds tekniker för att uppnå ’jagets’ upplösande i alltings fullkomliga enhet.

Att vi behöver stilla våra tankar, låta dem vila, är något vi som kristna måste ge buddhisterna helt rätt i. Men att vi ska gå bortom våra relationer invänder vi emot. Vi människor är i stället skapade för just relationer och ska odla dem. I våra gemenskaper finns inte bara splittring, där finns också värme och läkande igenkänning. När vi kommer med vår oro till en förälder eller vän kan vi få hjälp att börja släppa bekymren, det har vi alla erfarenhet av. Och även om bekymmer och nedstämdhet fortsätter att tynga oss behöver vi, som Daniel och Vendela Wihlborg skriver i det här numret av Till Liv, få berätta för någon som våga lyssnar förutsättningslöst.

Carl Olof Rosenius fick visa på den relation som är avgörande för att få frid i sitt liv – relationen till Kristus. Kristus vill lyssna till oss och vi får lyssna till honom. Till Jesus får vi komma med vår synd och ta emot nåd, med vår smärta och ta emot läkedom, med vår skam och ta emot kärlek, med vår oro och ta emot frid. Det är som Alfons Lindholm skriver i en andakt några sidor in i numret: när det gäller nåd är Jesus omåttlig. Därför leder en vägledning till sann frid alltid fram till honom.

Markus Hector

Foto: –