Barn av två kulturer

MINA FÖRÄLDRAR, BIRGIT OCH MARTIN HJORT, kom som missionärer till Etiopien 1946. De blev kvar i landet till 1965 då de med tanke på sina fyra barns framtid avslutade sin tjänst och för gott återvände ’hem’ till Sverige.

MINA FÖRÄLDRAR, BIRGIT OCH MARTIN HJORT, kom som missionärer till Etiopien 1946. De blev kvar i landet till 1965 då de med tanke på sina fyra barns framtid avslutade sin tjänst och för gott återvände ’hem’ till Sverige.

SIN TID I ETIOPIEN inledde de med ett par års stationering i den östliga staden Harrar. Det var för övrigt då som undertecknad såg dagens ljus. Därefter förfl yttades de till den nyöppnade missionsstationen Asella, där de under hela femtiotalet verkade inom skol- och församlingsarbete.

På denna sagolikt vackra plats (av den kände och vittbereste radiomannen Sven Jerring utnämnd till ”ett av jordens fagraste ställen”) tillbringade mina syskon och jag större delen av vår barndom. Omgivna av färggranna blommor och tropiska fåglar, en regelrätt urskog med lianer, apor, antiloper och en och annan leopard, lekte vi dagarna i ända med varandra och våra etiopiska kamrater. Här blev vi ”barn av två kulturer” och helt tvåspråkiga. Morgon- och aftonböner i hemmet på svenska och söndagsgudstjänster och skolandakter på amhariska.

1954 VAR DET DAGS FÖR MIG ATT BÖRJA SKOLAN – Svenska skolan i Addis Abeba. Det var 18 svenska mil dit från Asella och sträckan tog på den tiden en hel dag att färdas. Fram till 1959, då familjen för andra gången reste till Sverige för viloår, innebar det för min del inkvartering under terminerna hos olika vänliga och gästfria människor: först hos familjerna Ingvar Eknor (experter) och Torsten Persson (EFS-missionärer), sedan hos BV-missionärerna Edit och Anton Jönsson, Elsa Olofsson, Sture Bengtsson och sist, men inte minst, familjen Carla och Gunnar Nilsson.

ADDIS ABEBA UPPLEVDES UNDER DET sena femtiotalet, och ännu mer under sextiotalet sedan familjen återvänt efter ett minst sagt omvälvande år hemma med boende och skolgång i Näsum, som det nya självständiga Afrikas huvudstad. Många intressanta och minnesvärda saker fi ck vi uppleva i storstaden under denna tid, bland annat ett misslyckat kuppförsök mot kejsar Haile Selassie med regelrätta gatustrider, jordbävningar, grundandet av OAU (den afrikanska enhetsorganisationen) samt besök av statschefer och berömda personer som på den tiden fritt kunde åka omkring i öppna bilar och vinka åt folk. Bland dessa kan nämnas Hammarskjöld, Nixon och Nyerere. Det var också 1959–60 som de etiopiska evangelisk- lutherska kyrkorna, Mekane Yesos och den mindre EELC, konstituerades. Båda som en frukt av bland annat svensk mission.

LIVET SOM MISSIONÄRSBARN är sannerligen inte bara lätt. Många är de som genom åren blivit svikna, bittra och tagit skada. Föräldrarnas brinnande engagemang överförs inte av sig självt på barnet. För egen del har jag dock aldrig på allvar önskat mig andra föräldrar och en annan uppväxtmiljö. Tvärtom är jag oerhört tacksam för allt gott jag fått som missionärsbarn och är helt övertygad om att detta, liksom allt annat i livet, är ett bevis på Guds goda omsorg och välsignelse.

PER-MARTIN HJORT

lärare och missionär, Hässleholm

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan