Vi kör mil efter mil genom ett torrt och dammigt landskap. Då och då stannar vi till och samtalar med folket i byarna vi passerar.
– Aldrig har jag varit med om en så svår torka, säger den gamle ledaren i en by.
– Mina förfäder har berättat om en hungersnöd som härjade i landet för många år sedan.
i början av april besökte jag de delar av Etiopien som drabbats av den värsta torkan på många år. Staten har sedan tidigare ett nödhjälpsprogram för 10 miljoner människor men nu står ytterligare 10 miljoner av Etiopiens totalt 90 miljoner invånare inför en akut svält.
– Först dör våra djur sedan blir barnen sjuka av undernäring, fortsätter den gamle ledaren.
– Kvinnorna tvingas till hårt arbete, även de gravida. Det innebär att barnen som föds är kraftigt undernärda och dör efter några dagar, kommenterar en kvinna som träder fram när männen pratat färdigt. Vi har långt att gå till närmsta klinik och vi har ingen möjlighet eller resurser att komma till läkare, fortsätter hon och berättar att hon själv är mamma till åtta barn.
Vi slår oss ner under ett träd för att få lite skugga. Alla vill berätta om den svåra torkan. De vädjar om hjälp för att kunna överleva. Myndigheterna har kört ut nödhjälp som räcker till överlevnad. Det har även distribuerats mat till de djur som fortfarande är vid liv. Men förråden gapar tomma. Det lilla av säd som finns kvar kommer snart att sås för att förhoppningsvis ge en skörd efter några månader. Dramatiken tilltar när byborna konstaterar att om den kommande skörden slår fel då är allt, precis allt, slut. Det känns som att folket sakta men säkert går mot en total utplåning.
Natten innan vi anlände till byarna i låglandet kom det faktiskt regn. Regn som ingav en smula hopp. Men regnet kommer inte som tidigare under vissa perioder utan oregelbundet och allt för sällan. Risken är också att regnet slår sönder den efterlängtade skörden, om den nu överhuvudtaget blir av.
Jag reser tillsammans med två av Etiopiens evangelisk-lutherska kyrkas (EELC) ledare, Dawit Tuffa och Mekonnen Geremew. De talar det lokala språket och Dawit har vuxit upp i det område vi besöker. Han är bekant med alla vi möter och folket, både kristna och muslimer, kommer fram och hälsar oss välkomna. Kampen för överlevnad förenar alla människor. ELM har ett ansvar att hjälpa i de områden som vi har verkat i under många år. Etiopien är våra kära bröder och systrar som vi delat mycket med genom åren.
EELC har en projektplan som innebär att man vill nå till dem som drabbats allra värst. I första omgången vill man söka se till ungefär 2 000 familjer som består av omkring 14 000 människor. Det är familjer med kvinnor och barn som inte har någon möjlighet att själva försörja sig med mat. Kostnaden för den inledande insatsen beräknas till 1,6 miljoner svenska kronor. I nuläget har ELM samlat in 275 000 SEK på relativt kort tid. ELM uppmanar alla som läser detta att ge ett generöst bidrag till insamlingen: ”Nöd Etiopien”. Vi återkommer med löpande rapporter om läget i landet och om hur det går med insamlingen. Vi vill även uppmuntra er att regelbundet gå in på ELMs hemsida för att få den senaste uppdateringen av läget, www.elmbv.se.
Jonny Bjuremo, missionssekreterare, Sunne